Serien som vi hade stort behov av
Titel leoni di Sicilai
regi Paolo Genovese
Medverkande Michele Redondino Miriam Leone
Svensk distribution Disney chanal
betyg A
Bland alla serier som man kan se på Disney Channel/Disney+ finns det en som, i alla fall enligt mig, är mycket intressant: Lejonerna från Sicilien (eller med den brittiska titeln The Lions of Sicily). Det är en väldigt välgjord produktion som ger en annorlunda bild av den sicilianska historien och de sicilianska miljöerna, baserad på en mycket fin roman av Stefania Auci.
Historien börjar i det närbelägna Kalabrien när den hårda patriarken Vincenzo Florio (spelas fantastiskt av Michele Riondino) bestämmer sig för att lämna Bagnara Calabra. Med hjälp av en piratliknande svåger och sin bror flyttar han till Palermo och påbörjar sin etablering av affärsidén att handla med kryddor. Då stöter han på patrull.
Det som är intressant är det filmiska språket som endast vid första ögonkastet påminner starkt om Leoparden, men det är mindre exotiserat och mer verkligt. Kryddor, magasin, lokaler och miljöer är framträdande för att man ska kunna förstå utvecklingen. Dessutom använder regissören Paolo Genovese ytterligare ett kännetecken: ganska långa tagningar som för tankarna till Stromboli av den gamla kära Roberto Rossellini. Ljuset är dock modernt och bländande i en slags Instagram-estetik.
Det som är viktigt visas genom det som i själva verket verkar oviktigt, till exempel en kö för att köpa kryddor som introducerar en person som för mig är central: Ingham, en brittisk äventyrare som förstår den enorma kapaciteten hos Vincenzo och hans son Ignazio Florio. För mig är denna roll så intressant på grund av sin utveckling, som gör honom till en symbol för förändring inte bara för Sicilien utan för hela Europa.
Först får vi se den förödande jordbävningen som drabbade Kalabrien, sedan mötet med en hård miljö: ett ruckel i en främmande stad. Ett skrämt barn utvecklas till en busig tonåring som nästan lever på gatan, som hans far tvingar bort honom från, till en ung man med visioner. Allt är elegant, och till åskådarens stora förvåning är det med mer tyskliknande kostymer som de påbörjar sin utveckling (det finns gott om sådana i La Cripta dei Cappuccini i Palermo). Han försöker leva ett romantiskt liv med den fagra blondan (mycket av aristokratin på Sicilien har skandinaviskt eller nordfranskt ursprung), vilket senare resulterar i en enorm besvikelse. Även hans far hade varit tvungen att stå emot en enorm ödmjukelse från baronen som vägrade att betala. Modern, Giuseppina Florio, är i själva verket bara orolig och gör en folklig handling.
Sedan har vi mötet med denna äventyrare och den nya världen av maskiner och vackra, förföriska prostituerade som ger honom handlingskraft och kapacitet. Det är någonting som helt och hållet saknas hos farbrodern, den sympatiske brorsan, som dessvärre är svagsint och inte kan visa sina känslor. Dessa känslor ses tydligt hos modern Giuseppina, spelas extremt duktigt av Donatella Finocchiaro, som är den raka motsatsen till kvinnan Giulia Portalupi som spelas av Miriam Leone (vars engelska röst görs av Tessa Stokes, medan Liz Burnette lånar ut sin röst till Giuliana).
En annan roll som är intressant för mig är den brittiske Ben Ingham, som lyckas ge en bra bild av denna affärsman. Ensemblen kompletteras av starka insatser från skådespelare som Emmanuele Aita (Peppe Messina), Massimo De Lorenzo (Frangipane) och Clara Tramontano (Angela Florio).
Fotot av Fabrizio Lucci och den musikaliska bakgrunden av Maurizio Filardo är helt utmärkta, precis som rollen som den förindustriella köpmannen Ignazio Florio, spelad av Paolo Briguglia.
En mycket fin serie!