En film om en bortglömd stjärnan

morte a venezia.jpg

En underbart film

Om en film stjärnas psykologiTitten världens vackraste pjke

Regi Kristina Lindström och Kristian Petri

Medverkande Björn Anderaasen Lucchino Visconti och Thomas Man

Svensk distribution Triart film

Få filmen har varit och fortfarande är så kontroversiella  som Lucchino Viscontis filmatisering av ”Döden i Venedig”. Mera en del i scenografi än av skådespeleri avr den unga Björn Andreasen som bokstavligen var Tanzio. Nu två stycken regissörer med en film gjord med klassiska kamera åkningar och en scen i ett Tokyo hotell och en minnesvärd scen var man är först i Stockholm och sen på kanal grande i Venedig vi får följa just hur Björn Andreasen nu åldrande extremt mager och med långt vitt hår lik en rock stjärnan en även en gammal siaren går tillbaka till stranden i Lido även när hade kanske en av dem få lyckliga stunder i hans liv i den enda scenen som är inte den slutliga. Men det finns en prolog i vilken den högt androgyna och enkla Björn blir Tanzio. Det är en kallt rum under en mycket kallt dag vid grand hotel med ett möte mellan honom och Visconti. Observera Visconti ger instruktioner på franska inte på italienska och han provar ser honom ser det som är hans osäkerhets och hans vemod inte given av den konstnärliga själ eller vårt egna värld men av ett stor problem det är en frånvarande fadern en mormor som försöker att pressar honom och en modern som en lurig , grym och cynisk öde tog ifrån honom. Vid försat ögonkastet kan denna film som har mycket besvärliga stunder som när den ”snälla” flickvänner Jessica förebrå honom och vill göra slut med honom och den påträngande musik vi kan se den som en historia mellan gott och iod med både Visconti och mormor samt japaner som skoningslösa bovar men sånt är inte fallet och den goda svenskar. Visconti var i själva verket förälskade i ett ideal och i en bild om hur han ville vara och det ses i den monologen som han håll med både Björn Andreasen och Dirk Bogard vid Cannes festivalen när han påpekade två saker att Bjäörn hade blivit större och var på väg att försvinna från rollen av världens vackraste pojken ; och det var det som intresserade av Bjärn. Et finns i filmen många antydningar som första besök på ett gay club, tiden i internate och modern försvinnande som tas inte upp och lämnas till åskådarens fantasi. Det som ständigt visas är björn åldrande som är en ständigt temat. Nu efter att ha förlorat min far i COVID och dessutom är lite över femtio denna temat blir mycket stark. För mig det är även slående av en av dem ikoner av mitt liv manga hjältinnan Lady Oscar är just en travesti på Björn Andreassen. Det är slående hur hans karriär trots ett enorm popularitet bland annat i Frankrike när den europeiska filmen hade många auteurer kunde aldrig nå det som borde ha varit och hur pass mycket depresion och stora problem dabbade honom. Tyvärr det verkar som idag är han bortglömd och har inte varit det som kunde ha blivit. Mera än en film om sexuella trakasserier det är en film om ett komplicerade människor öde

Robert Fogelberg Rota