Tolstoj läst med Woody Allen
Titten Love and Death
Regi Woddu Alen
Medverkande Woody Allen Diane Keaton Lloyd Battista
svensk distribution metro golden mayer home video betyg A
Död och Pina ör onekligen den film som jag föredra av Woddy allen mycket fint fotograferade av Ghislain Cloquet i ett elegant början på 1800- talet som försöker det var svårt att spela den inne i Sovjet union år 1975. Den karaktär som Woody Alen spelar är Boris en travesti ti på Pierre i Tolstoj verk bara att Boris är mera skruvad. Hela hans förhållnings sätt är full av en över spensligt bland annat när han är tvungen att delta kriget och blir drillade med stor disciplin av den färgade sergeanten Alan Rossett. Det är ganska detta krig som i början är mycket lik den av Stanley Kubrick i ”ärans väg” med ett stor portion humor och olika möte som betonar den totala idioti av Boris som till slut lyckas att åstadkommas några framgångar. Det är en slags komik när han skall försöka att diskutera både moral och etik som för vårt minnet till det som var den glada soldaten Sveik och det är slående hur Sonia en av dem bättre roller av Diane Keaton håller så bra. Sonia är ett extremt förvirrade kvinnan full av ett slags konicitet och sexuell lust som blir adels frö fräck även när hon försöker att hon försöker att förfora Don Francisco spelade av Lloyd Battista Diane Keaton i rollen som Sonia är rolig i allt men är inte i att början med så intresserad ei Boris som sitt första erövringen men den frisläppa grevinnan Alekadrova spelad på ett utmärk sätt av Olga Georges-Picot . Denna vra en av världens vackraste kvinnor som tyvärr led av enorma depressioner och den scens va hennes älskog med Boris är en stor hyllning till den som kunde ha varit Woody Allen fadern Groucho Marx . Bara att Allen är kanske mindre raffinerade och mer nervös. Själva klippningen är utmärk och ses mycket bra på grund av Ron Kalish arbete. Den lilla juvelen är pistol duel med den själv säkra Anton veteranen Harold Gould som gör en parad roll. Det finns en fräckhet i den och den kommer till ett vist skämt om det som är religionen kristendomen som blir aldrig elak men surrealistisk i scenen i vilken Sonia möter prästerna som den roliga Edmond Ardisson eller den äldre och vördnadsfulla fader Nikolay spelade av aC Smith. Det påminner även om dem möte som Boris har med hans fantastiska far byfåne spelade på ett rolig fars sätt av Zvee Scooler. Det är en sätt att se på den äldre ryska samhället som är full av nostalgi ironisk men inte elak. Samma är den hyllning till Prokoief vars musik använder sig flytig ibland annat samma läget som i originalen ”Alexander Nevskij” Sergein Eistein populärast film och i den hyllning till Bergman. Precis som Antonius Block i ”Sjunde insegel” möter Boris döden under flera tillfälle och han är djup skrämt med allt rätt av den. En död som är senare plat och öppnar en avgrund i vilken Bergman karaktärer kommer med påverkad av existesialism och modernism men rädslan när Allens karaktär går ditt klagande och skrattande vilken är bra för oss men inte fär dem. Förmodligen scenerna med Napoleon spelade av James Tolkan kunde ha blivit bättre tänk om mana hade haft Alberto Sordi men filmen håller fortfarande och är mycket värd att se
Robert Fogelberg Rota