Prima la musica, poi le parole – Vivaldis värld på film
Titel: Prima la musica Regi: Damiano Michieletto Medverkande: Michele Riondino, Tecla Insolia, Stefano Accorsi, Valentina Bellè, Fabrizia Sacchi m.fl. Svensk distributör: Triart Film Betyg: A
Få musiker har haft en så produktiv och inflytelserik karriär som Antonio Vivaldi. I denna film presenterar regissören Damiano Michieletto den "röde prästen" och hans liv på ett extremt passionerat sätt.
Tack vare det fantastiska fotot av Daria D’Antonio – som starkt påminner om verken av Tonino Guerra och mästare som Walter Fasano – sugs vi in i en visuell värld där vi möter en plågad, ensam och hårt utnyttjad Vivaldi, briljant spelad av Michele Riondino.
En gripande historia om musik och förtryck
Vivaldi blir en hämnad människa och mentor åt filmens huvudperson, Cecilia, som spelas strålande av Tecla Insolia. Cecilia är en flicka som lämnats av sina föräldrar på en institution som liknar ett kloster, där flickorna får lära sig att läsa, skriva och spela musik.
Det är först genom den strenge Don Giulio (mycket portterad av Gabriele Benedetti) och sedan genom Vivaldi som omvärlden förstår att Cecilia är en talang som brinner av sann passion. Om nätterna skriver hon brev till en mamma som inte finns. Flickorna på institutionen är märkta sedan spädbarnstiden och tvingas bära täckta huvuden.
Bakom allt detta står den beräknande och affärsmässige chefen (spelad av Andrea Pennacchi), som ser flickorna som en handelsvara och vill gifta bort dem rikt för att tjäna pengar. En annan stark karaktär är priorinnan, spelad av den skickliga Fabrizia Sacchi. Hon är till synes hård och skoningslös – hon dränker till och med kattungar i en scen – men visar sig vara oväntat vänlig i slutet.
Starka biroller och rollprestationer
Flickorna på institutionen utvecklar en stark kamratskap. Vi ser den prydliga Laura, som brinner för att spela musik och spelas fint av Hildegard De Stefano, samt den fräcka Caterina, porträtterad av den duktiga Rebecca Antonaci som för tankarna till en Commedia dell'arte-figur. Även om detta är ett drama, är flickorna tvungna att spela bakom galler och får bara uppleva frihet i korta stunder. Vivaldi själv drar paralleller mellan Caterinas öde och sitt eget när han kämpar med sin musik.
En annan ljuspunkt är den adliga välgöraren Elisabetta Parolin, som spelas med stor charm och karisma av Valentina Bellè.
Mörker och storhet
Cecilia, som är den vackraste och mest begåvade av alla flickor, tvingas till slut gifta sig med Sansevero – Venedigs store hjälte men samtidigt en hänsynslös skurk. Rollen görs med bravur av en av undertecknads favoritskådespelare, Stefano Accorsi. Han gestaltar en intressant, hård karaktär som misshandlar utan nåd i en tid då kvinnor värderades som lite ingenting.
Detta är ett oerhört starkt, vackert och gripande verk som man bara måste se!
Rovebert Fogelberg Rota