Starkt drama i Paris
Titel: Bastille Day
Regi: James Watkins
Medverkande: Richard Madden, Idris Elba, Charlotte Le Bon, Daniel Westwood, Alexander Cooper m.fl.
Svensk distribution: SF
Betyg: B
”Bastille Day” är en bra aktion film, som bitvis är utmärkt även om den har lite svackor på slutet. Jag har faktiskt svårt att tänka mig, även om sekvenserna är ytterst väl filmade, att ett gäng obeväpnade och icke organiserade demonstranter kan övermanna insatsstyrkor utan att blir skjutna av skoningslösa poliser. Filmens början är utmärkt. En intetsägande vanlig amerikansk skönhet går nerför några trappor vid Sacre Coeur i Paris. Hon är helt naken. Kamerans rörelser flyttas från henne till en kille, som med extrem skicklighet håller på att sno portmonnä, klockor och pass. Det är Richard Madden, som gör rollen vilken vid första ögonkastet är mycket annorlunda och nästan motsats
till den av Robb Stark, som han spelade i den HBO prisade serien Games of Throndes. Men bara vid första ögonkastet eftersom denne snygge någorlunda intelligenta och sympatiska unga man är en hjälte mot alla odds och mot sin vilja. Faktumet att vara ficktjuv sätter honom i knipan när han bestämmer sig för att sno en väska från en ung kvinna, som är medlem i en anti fascistisk gruppering. Hon skulle ha placerat väskan med en bomb vid högkvarteret för det höger extrema partiet. Hon ångrade sig när hon upptäckte att högkvarteret städas av några illegala afrikanska invandrare.
Det finns alltid en blandad känsla av komik, ironi och spänning, som inte minst ses i den scen, som för mig är en av de bästa i filmen, rymningsförsöket genom ett tak och via en marknad. Scenen görs i långa tagningar och är fantastiskt välgjord. Vi förstår att CIA till varje pris måste försöka att förstå vad som har hänt i detta sprängningsdåd. Spänningen, som utvecklas lite i taget mellan Richard Madden i rollen som Michael Mason och rollen Sean Briar gestaltad av Idris Erba, är intressant och visar helt fantastiska kraftfulla och inte minst karismatiska män. Sean Briar är effektiv, intelligent eller ”street smart” vilket han ständigt förklarar för Michael. De börjar hacka på varandra. Vem av dem som har gått över gränsen till det som är moralisk rätt och inte minst vilken av de två har felat mest. Lite i taget på grund av olika faror får filmen ett crescendo i skicklighet i scenen där Michael snor en ID handling från vänster extremister. Kompanjonernas vänskap är bara antydd. Samma skulle man kunna säga om relationen mellan Michael och Zoe, som gestaltas av den fransk/kanadensiska Charlotte Le Bon. Hon är den idealistiska anarkistiska kvinnan med överklass ursprung. Hon är en mycket duktig skådespelerska som lyckas att förmedla både det känslomässiga och rädslan. Tyvärr får rollen aldrig utvecklas. Vi vet att hon hade en stor kärlek (Daniel Westwood), som offrade sig själv för henne. Den svagaste delen i filmen är boven Victor Gamieux i vars roll José Garcia är lite för stereotypisk och allt för enkel och samma kan sägas om hans kollega med samma position den goda amerikanska Karen Dacre spelade av Kelly Reilly. Jag vill inte säga att de är dåliga skådespelarna men de känns inte som om castingen är så lyckad. Det hade varit mycket bättre med två andra skådespelare exempelvis Vincent Casell. Den roll som är bra och ger extra värde åt filmen är onekligen den korrupta polisen Alexander Cooper.
Det finns en känsla av bitterhet och uppgivenhet som ger den onda och skoningslösa rebelliska känslan, som bärs av många uppgivna krigare, som samhället inte behöver. Scenerna i slutet av filmen trots dess föga praktiska värde är vackra och starka och påminner om slutet av Fritz Langs ”Metropolis”. En film som man bara måste se.
Roberto Fogelberg Rota