Irriterade men välgjord
Titel Henry of Navarra
Regi Jo Baier
Medverkande Julien Boisselier Kristo Falck Andreas Schmidt Ulrich Noethen Sandra Hüller
Svensk distrinbutuon Nobble entreaimnt
Betyg B minus
Trots den mästelika foto av Gernot Roll och klippningen mest i dem två slag scener av Alexander Berner och Claus Wehlisch blir för mig en missat tillfälle att göra en episk film som kunde ha varit ett fantastisk porträtt av den största och mest älskade franska kungen hery IV av navarre en religös gräshoppa som påbörjade grundade av den franska staten. Tyvärr är huvuidrolle innehvaren helt fel Julien Boisselier trots hans dialetiska förmågor den av sång och rörelsen samt att kunna fäktas gör en roll som r tam fattig av en hedonist och narcisst som gör allting enbart för att kunna nå makten. På sätt och viss den presenattion av den barn som görs av Kristo falk är roligare mer full av liv och av interessen än den av Julien Boisselier vars distasiering och sakande av inlevelsen gör honom till ännu mer irritterande. Man ser det tydligt i dess förhållande till dem ännu mera interessanta karaktärer som poeterna och krigare Théodore Agrippa d'Aubigné som följer honom endast till slutet spelade av Joachim Król rolig och symatisk som en Sacho pnacha och den Dom Quxitottes likande Andreas Schmidt samt med den som är den bästa spelade rollen dvs drottningen margot spelade av Ammade deutch. För att sätta stop på dem brutala religion krig kungen Carles IX och drottningen Modern caterina de medici bestämde sig för att låta dottern räkade som den vackraste prinsessan i hela Europa gifta sig med denna törpliga kungen av navarre en lite kungarriket som presenteras i riktiga ordalag avBouvais den nästan clown likande Sven Pippig. Margot som kommer att hysa en kärlek för kungen spelas med grace behag och inlevelsen av Armelle Deutsch som spelar en sympatisk levande figur full av ett skörd skönhet som påminner stark om samma tolkningen som gjordes av isabella Adjani tjugp år tidigare och som blir helt och hårligt bortglömd även i filmen. Den är den positiva rollen av familjen Valois som ses även med Charles IX som spelas som folking kung av Ulrich Noethen. Detta är en bra tolkning men tyvärr resten börjar att enbart komma till en exalering av clowneri som visas med Hannelore Hoger som spelar nästan en skrämd parodi av Chaterina de medici, den homofientliga rollen av Henrik III den konstiga Devid Striesow, rollen har clowneri insalg som är enbart större i Maria de medici spelade av Gabriela Maria Schmeide och den tvivelartiga dvärg skådeseplerska leonora spelade av Christine Urspruch som gör dålig cabaret det är samma med dem andra halv tvivelartiga roller som ger ett stark kontast till dem adels för adliga roller som systern till Henrik catherine spelade av Sandra Hüller den nösta fadelik admiralien och befälhavaren av den protestantiska armen Gaspard de Coligny spelade på ett imponerade sätt av Karl Markovics och den nästan likande roll av den katolska generalen marshallen Briron som har André Hennicke militäriska andleten. Fast dessa roller fatnar för lite och är aldrig väl utvecklade precis som prästerna i likehet med kardinalen spelade av Paulus Manker helt utaför rollen eller den påfågel artiga fransk piemointetsiska älskaren Joyeuse som spelas av Matthias Walter långt ifrån ofögomlig precis som rollen av älskarinnan den goda perfekta jenane d’Allmert som spelas av Marta Calvó en roll inte olik Roxanne i Cyrano. Fast detta sätt att läsa historia genom anekdoter blir lite för barnslig och missar dem riktiga kapaciter som finns som Raviniach i vars roll Frank Kessler är helt fantastisk och den mest gåtfulla rollen den av den grå eminensen Maximilien de Béthune 'Rosny' som spelas av den duktiga Roger Casamajor men vi får aldrig veta någonting om honom om hans agerande och hans sätt att följa staten. En film som kunde ha blivit så bra men misslyckas trots många förtjänster.
Robert Fogelberg Rota