En av dem bästa filmer någonsin
Titel Birdman
Medverkande Michael Keaton, Emma Thomsen , Edward Norton Lindsay Duncan
Svensk distribution SVT play
Betyg Mästerverk
Få regissörer har åtminstone enligt mig varit så lyckades som Alejandro G. Iñárritu och i Birdman lyckas han att få den bästa i ett tätt drama full av diverse groteskeri i en svår situation. Filmen är för mig en av dem bättre mycket på grund av ett fotografi som är extremt realistisk av Emmanuel Lubezki och en klippning som är ett fyrahand arbete av Douglas Crise och Stephen Mirrione som förvandlar en teatern och dess korridor samt en terrass till döds fällor. Ofta vi ser närbilder eller byst närbilder som gör personligheter som vi ser till ännu löjliga och helt nacka under den mask som dem visar. En mask som är den av en teater och den går inne i tre nivåer skådespelaren, den offentliga persona och dem många och svåra osäkerheter och rädslan att vara oviktig i ett samhälle som skall förstöra alla. I centrum av berättelsens finns en mycket kraftig nästan titanisk Michale keaton som spelar en avdankad skådespelare som har under hans karriär gestaltat Birdman. HRiggan Thomson har bestämt sig att prova sin lycka i Broadway och där skall han spela en egen bearbetning av en berättelse från en författare som har betydde mycket för honom eftersom han möt den under collage året. Problem är att bilden att super hjälten vaknar alltid på honom dels i form av röster men senare under film även med en figur som uppmanar honom till att följa instinkten inte kulturen och det ses genom dess olika problem och motgångar. Makten av den mentala kraft ses exempel viss när Ralph en tämligen oengagerade skådespelare spelad av Jeremy Shamos får en spotlights i huvud och sen när det gäller dem olika inbrott. Det är en pjäs med fruar personer en är Riggas älskarinnan som tror att hon är gravid av honom Clara spelade av Natalie Gold och den som är första skådespelerska en klantig och någorlunda medioker Lesselie i vars roll en så begåvade skådespelerskan som Naomi Wats lyckas att göra en parad roll. Hon är tillsammans med den som är den hälften Harlekin och häften psyko i detta drama Mike en mycket duktig Edward Norton . Han kan alla repliker avslöja för ett slags förkärleken till allt det som behöver vara sanningen dem illusioner som Riggan hade skapat för sig själv och föraktar en film skådespelaren . Den enda som är värre än honom är kritiker den sjaskiga Tahibra spelade av Lindsay Duncan. Rigan kommer att konfrontera henne och hon kommer att svara med en sanning som är delvis sant att han är inte en skådespelare men en celebritet. Mike är även impotent kan bara få stånd på scen och hans möte med Riggas dottern och assistent Sam är avgörande. Emma Thomson som alltid presentera en varm rolig och levande roll av en ficka som håller på att bli en kvinna och full av problem. Bara faktum att hon existera påminner till Riggan att han är gammal oförmögen till att ta dessa roller och har enorma problemet med att hantera sin tillvaro trots att den sluge och flexibel Jake hans agent spelade med intensitet och konicitet av Zack Galifianakis försöker att reparera alla dessa problemet. Det bli svårare och svårare och till slut Riggan kommer i en spiral av vansinnig som låter honom bli helt lik de galna männen som deklamera spelade av Bill Camp. Det är en roll som ursäkter sig till Logan. Alejandro G. Iñárritu lyckas att med klass och skicklighet att visa vilken är vårt behöv synas bli älskade. Den som är motpolen till Birdman och hans våldsamma rent av burdusa sätt har som motpol en annan saning sägaren Riggans före detta fru laura spelade av Andrea Riseboroug. En annna super roll i en film som har allt
Robert Fogelberg Rota