Intervju med Charles Hood

Titel: Night Owls

Regi: Charles Hood

Medverkande: Adam Pally, Rosa Salazar m.fl

 

Filmen ”Night Owls” är betraktad som en komedi, men trots det finns stora dramatiska 

inslag. Kevin (mycket väl spelad av Adam Pally) är en seriös och elegant amerikansk ung man 

som lever i en mindre college stad. Han har ett arbete, som förmodligen många killar skulle 

älska. Han arbetar med det lokala amerikanska fotbollslaget. Han raggar upp en mycket 

vacker sensuell flicka, med syd amerikanskt ursprung. De kommer till ett fint hus.

En serier roliga skämt fortsätter till dess (komedins element börjar ge vika för ett mer tragisk 

sådant) den hemska sanningen kommer fram att flickan Madeline (Rosa Salazar) skall begå 

självmord genom att ta diverse piller. Detta medför en mycket våldsam vändning i historien 

och allt kommer utveckas på ett sätt som både är komiskt men även mycket tragiskt. Lite i 

taget börjar dessa två personer upptäcka varandra. Det blir utan att vara instängt eller 

klaustrofobiskt, utan snarare mycket roligt. Man ser hur de två huvudrollerna börjar känna 

varandra. Det blir mycket intensivt. Komedin finns alltid med lite i taget. Det som är komedi 

mässigt fastnar i halsen i ett mycket tragiskt verk i vilken det kommer fram olika inslag och 

även av svart natur. Jag har mött skaparen av detta verk under Stockholm Filmfestival.

Hur fick du idén till denna film?

Jag och min partner Seth har alltid varit intresserade av att arbeta med film. Tyvärr många 

filmmanus, som vi har skrivit, trots intensivt arbete har vi aldrig lyckades att komma fram 

med dem. Så vi tänkte på en helt annan typ av film, som kunde spelas med få skådespelare. 

Vi fick den stora idén när vi kollade på en av Billy Wilders filmer ”The apartment” och särskilt 

en episod den när Shirley MacLaine försöker begå självmord. Vi började aktualisera dessa 

handlingar och arbeta med manuset.

När jag såg filmen hade jag känslan av att även huset i sig är en roll stämmer det?

Ja du har alldeles rätt även det har en roll på grund av diverse anledningar den första var att 

vi var tvungna hitta en plats på vilken människor hade levt. Vi sökte genom RAB. Det var 

svårt att hitta en sådan lägenhet, som vi ville ha på en databas för att hyra hus, men vi 

hittade det. Det skulle även visa sig vara bra för det som enligt oss var filmen verkliga 

budskap, som vi ville komma åt, den amerikanska fotbollen det vill säga alla dess olika 

skandaler. Många fans skulle bete sig som vår huvudrollsinnehavare och komma med 

samma argument för att kunna rättfärdiga sina hjältar även om de gjort mycket fula saker.

Vilket var teamet, som du har använt dig av? Skulle du kunna berätta mer om det?

Jag har haft ett tekniker team på ungefär 20 personer inklusive skådespelarna. Vi har använt 

oss av en black magic och ungefär 25 spotlight. Vad som har gjort filmen så pass intressant 

som helhet är att jag så mycket som möjligt kunde använda mig av ett filmiskt språk. Det ses 

tydligt när man kan använda det och när det gäller att utveckla detta språk. En regissör som 

har påverkat mig starkt även om det kan verka konstigt att säga. Det är John McTiernan, han 

som registrerade Die hard filmerna. Jag älskar hans sätt att arbeta med kameran. Jag fick 

mina första val av skådespelare. Det gav mig tillfälle att arbeta med en helt fantastik Adam 

Pally. 

Finns det några andra regissörer som har påverkat dig?

Jag kan säga att en är Ingmar Bergman och hans ”Smultronstället”, som är prefekt och mitt 

nästa projekt är lite likt den. Det kommer att vara historien om en man, filmen ska ha en 

filmisk berättelse i vilken allt händer. Karaktärerna kommer att mötas i ett hus vid en skog 

och se tillbaka på deras familjers historia. Jag hoppas att jag kan filma den här i Sverige.

Roberto Fogelberg Rota