En film som säger mycket och har olika nivåer
Titel Pincchio
Regi Matteo Garrone
Medverkande Roberto Begnini, Masismo cecacrini, Stefano Ialo Marine Vacth Nino Scardina
Svensk distribution Stockholm film festivalen
Betyg mästerverk
Få filmer som jag har sett har varit så fulländande som Matteo Garonnes Pinocchio. Det är ett verk som är ytterst trogen till den bittre ironi och samhällena anspråk av Carlo Colodi original tanke. Det ses tydligt i den extremt nedtonade roll av Pinocchios fader Gepetto som gestalts av Roberto Begnini som hade utan vidare framgång presentera den berömda sagor figuren i en tidigare version. Det är en hård arbetade sliten män bland annat i reaktionen till kollega mastro Cigliegia en annan snickaren som spelas av den monumentala teatern skådespelaren Paolo Graziosi som blir tvungen när sonen frågar till honom att kunna få gå i skolan att pantsätta hans kläder. Pin. Det sentimentala är nedträngde till social realism när Geppeto blir tvungen att påsätta sina kläder för att ge till Pinocchio möjligheten att början i skolan . denna värld är fattig men vackert och det ses den magnifika fotografi som skapats av Nicolai Brüel och den lunga mjuka klippningen av Marco Spoletini som är alltid närvarande i garrones filmer. Det presentera en värld som är inte trevlig eller sagolik men hård svårt och i vilken lite i taget vi ser vad sdet om har hänt till barnet med olika punkter som vi borde kalla för social realismen. Det ses mycket i denna som är tillbehör dvs dem miljöer av en frusen lantlig samhället som har diverse svårigheter. Federico Ielapi spelar en undersökande Pinocchio livlig och fantasi full som är redan ifrån att börja ett barn men ett barn som följer insikter och det ses i den reaktion som han har med den talande giller den rolig och ironisk Davide Marotta. Lite i taget dessa sagor figurer kommer och det ses när det kommer inne den blå fe som spelas av flickan Alida Baldari Calabria en ännu livligare version av Pinocchio och den som ung vackert dam av Marine Vacth. Det är en bra roll i den bemärkelsen att hon visar en annan del av samhället som är den borgliga precis som hennes kammarjungfru snigel som är Maria Pia Timo. Visar den små borgliga med dess värderingar Det är roller precis som den av den förskräckliga med godhjärtade marionetter spelaren Mangiafuoco spelade av Gino Porietti som är en mycket duktig teater skådespelaren vilka lyckas att fostra Pinocchio. Matteo Garonne lägger mycket den commedia dell’arte teatern som cirkus i vilken vi ser Massimiliano Gallo som des s direktör; dessa scener är mycket starka när det gäller det visuella. Samma i en av dem scener som är mindre kända när Pinocchio blir arresterade eftersom han är en ärlig när han möter den o bedrägliga domaren gorilla spelade med ett fantastisk smink av Teco Celio. Dessa är den förstå av Pinocchios fiende som den stränga misshandlade magister som spelas lite karikatyr mesig av Enzo Vetrano och den tre antagonister ;den kusliga smör gubbe spelade av teatern veteranen Nino Scardina samt dem två mera vardagliga bovar katten selade av Rocco Pappaleo en duktig komiker och den histroniska räven Massimo Cecacrini. En film som ger Pinocchio som den är med diverse nivåer den kritik till den borgliga ”rättvisans” och till utvandringen som ödelagde många av dem italienska landsbygget efter landet skapade på 1870-talet. En annan punkt är hur pass mycket Collodi påverkades och påverkade Robert Luis Stevenson när denne skrev Dr Jekyll och Mr Hyde med Pinocchios dubbel Lucciniolo som spelas mycket väl av ett annan barn skådespelaren Alessio Di Domenicantonio en film som man måste bara se och tack till Stockholm film festivalen som visar den
Robert Fogelberg Rota