En film om efter Pasolini
Titel Non essere cattivo
Regi Maurizio Calligari
Medverkande Claudio Martinelli
Svensk distribution italienska film festival
betyg A
Tack vare Vincenzo Esposito och ordförande av den italienska kultir instittet virginia Piombo har vi haft tillfälle att se under en mycket lyckad film festival en helt utmärk film ”Non essere cattivo” som är den sista spel film av regissören maurizio caligari som tyvärr dog efter det. Med ett politisk passion på den allt extrema västerkanten (han utryckte att även dem röda brigader var adels för tama för honom han lyckades att föra vidare ett vist typ av diskursden som Pier Paolo Pasolini hade börjat med den banbrytare filmen accaottone ochhade försatt hela tiden både med filmer och med sitt eget liv att berätta det. ”Non essere cattivo” börjar på samma ort Ostia som vi har sett i Stefano Soliman ”Subura ”och i vilken Pasolini blev brutal mördade . Historia utspelas under 1990-taelt sisat tiden i vilken denna värld kunde mer eller mindre finnas eftersom det fanns inte tillgänglig för allmänheten internet och den massutvandring av befolkning från andra geografiska och kulturella området. Dem två huvudpersoner som har ett form av broderskap som har inte att göra med deras blod men interesse och dem oliak äventyrer som dem gör ihop. Dessa två killar Cesare mycket väl spelade av Luca Martinelli trots ett lite känslan av överspel som stark påminner om den av stum film karaktärer mest när filmen blir hans och Vittorio som är ett helt nedtonade men inte av denna anledning värre spelade Alessandro Borghi Vittorio. Den liv av dessa två unga män är enbart att kunna festa knarka med kemiska preparater och vi följer dem under ett vild bill åkning mot en klubb i vilken verken Cesare eller Vittorio för komma inne och det blir en bråk. Vi ser även den band av små skurkar som är knack grossiter. Natten slutar i ett mycket sliskig gatorkök i vilken vi träffar även en av flickvännerna bland vilka finns Viviana spelade av en bildskön Silvia D'Amico ett slags Lolita figuren och trots den enorma professionalitets det finns i hennes spel som är den att kunna försöka att ta bort alla emotioner en likhet med dem olika medlemar i bandet som är icke professionella. Snart kommer vi att se konsekvenserna men även att kunna förstå dem svårigheter i det liv som mest Cesare elever med en mor extremt väl spelade av Elisabetta de V ito en bild skön äldre kvinnan och en lite söt barnbarn Deborah som spelade av en miniatyr Sandro Boticellis figur Alice Clementi. .Den verkar vid första ögonkastet att det skulle inte finnas någon problem men den fotografi djup påverkade av Michelangelo Mendrisi kallade Caravaggios målning som återskapas mycket bra av Maurizio Calvesi klippningen av Mauro Bonanni är I hans sätt lite era klassisk. Den delen av filmen som har att göra med den action eller gangster artiga delen som köp av knack från några colombianer och idéen att med pistol försöka att läxa några andra punchers är mycket liten har nästan ingeting att åstadkomma eller mycket liten men det öppnar möte mellan en kvinna som ser ut som Viviana men är total olika Lilliana mycket väl spelade av Roberta Mattei. Hon är kaxig någonting som är ganska vanligt i den romerska filmen men vi ser att hon kan sätta på plats inte bara Tomasino med även sonen Andrea Orano. Faktum att dem två vänner Cesare och Vittorio börjar att arbeta att försöka att staga sig fungera med allt säkerhet inte så bra eftersom dem får enorma problem. Arbete vilken dem väljer på bygget fungera inte bra . De finns i dessa scener på bygget ett komik som är nästan lite slaptish artig inte helt olik den av Charlie Chaplin film och till slut det enda som dem kan göra är demolera byggnader för att återvända keramik. Det finns ett känslan av uppgivenhet som ses des i Deborah död men senare i den faktum att får att gå ute ifrån knarket måste Vittorio och Cesar tar tag i en verklighet som är hårt svårt och inte minst oförlåtligt. Vi ser dem i den hallucination som Vittorio ha eller när Cesare gör någonting som är ännu värre när Cesare börjar på grund av några rika mäniskor sniffa heroin. Det sätter honom i ett stor problem även med en travesti Samantha bra spelade av Stefano Focone . Detta kommer att förtära honom i ett sätt absurda situationer som blir även själv destruktiva. Det är frågan om en mycket stark film. Vi kan inte förstå att slutet är hopp eller om det är frågan om ytligare en tragedi. En väl gjord definitiv sevärd och ovanligt film som möjligen borde bli distribuerade och man skulle kunna diskuteras i Sverige
Roberto Fogelberg Rota