Moder i Breslau
Regi: Leszek Dawid
Svensk distribution: Disney Cham
Betyg: A
Moder i Breslau är en tysk-polsk serie som bygger på en ganska extrem noirtradition. Den har många starka kvaliteter och förtjänar att utforskas. Serien tillhör en tradition som härstammar från klassiska noirfilmer, där man undersöker människans mest vidriga och kusliga passioner.
Handlingen utspelar sig år 1936, en tid då Nazityskland genom den berömda olympiaden ville visa upp ett mänskligt och välordnat ansikte inför världen. Fotot och miljöerna skapar en tät och nästan kvävande stämning i Schlesien.
Huvudpersonen är en kommissarie med stolt polskt ursprung. Han är brysk och våldsbenägen, men också intelligent och innerst inne känslig. Han är fyndig och mycket resultatinriktad. På både ett fysiskt och mentalt plan påminner han om figurer som kommissarie Lohmann i Fritz Langs M och John Hurts rollfigur i Gorkij Park.
Den största skillnaden är att Franz Podolsky, extremt väl spelad av Tomasz Schuchardt, också har ett komplicerat familjeliv med den vackra och sofistikerade Lena Podolsky, spelad av Sandra Drzymalska, vars familj har rötter i den österrikiska adeln. De försöker få barn men misslyckas, vilket skapar stora spänningar mellan dem.
Parallellt följer serien även antagonisterna Horst, spelad av Ireneusz Czop, och hans underhuggare Leopold Barens, spelad av Przemyslaw Bluszcz. De är högt uppsatta nazister som senare visar sig vara kopplade till en av de misstänkta i fallet: en ung psykotisk man som kanske själv är mördaren, men som i själva verket också har mycket tydliga psykiska problem.
Samma sak kan sägas om Greta, spelad av Agata Kulesza. Att serien humaniserar vissa nazister innebär inte att den rättfärdigar dem, utan snarare att den visar hur till synes vanliga och normala människor kunde bli en del av systemet.
Det märks tydligt i flera scener, inte minst när även de andra polackerna porträtteras som stolta, arroganta och ibland svåra människor – kanske delvis därför att flera av dem är idrottsmän. Även den brittiske journalisten Andrew Fox framställs som arrogant, men på ett naturligt och trovärdigt sätt.
Sammantaget är detta ett extremt starkt verk.
Robert Fogelberg Rota