Solomon Kane
Regi: Michael J. Bassett
Medverkande: James Purefoy, Max von Sydow, Patrick Hurd-Wood, Mackenzie
Crook, m.fl.
USA, Storbritannien, Tjeckien, Frankrike, 2009
Nordisk film, DVD 2010
betyg A
Rob E. Howard är en av de mest underskattade författarna under förra århundradet. Bland hans verk är onekligen Conan-äventyren de mest kända verken som filmatiserades med den unge Arnold Schwarzenegger, hans första stora filmroll.
Annons:
Men Howards bästa verk är utan tvekan, för den psykologiska studien, de romaner som tillägnas Solomon Kane, en före detta engelsk legoknekt som konverterade till den mest extrema puritanismen. Han kämpade mot det onda med brutalitet och fanatiskt engagemang.
Det är först nu, efter en serie vampyrfilmer i vilka vampyrjägarna med religiösa tecken slåss mot ondskan, som karaktären Solomon Kane blir filmad. Vid första ögonkastet skulle även "Solomon Kane" kunna vara en vampyrfilm med utsökta aktionscener. De känns äkta, eftersom de inspirerats av en del tyska och italienska fäktningstraktater från medeltidens senare del och renässansen. John Milius "Conan" (1982) var en banbrytande film som presenterade en inte alltför god hjälte. Här presenterar "Solomon Kane" en hjälte, en fanatiker, som underkastar sig Guds vilja och anstränger sig för att följa den till sitt yttersta och blir på så sätt en ny banbrytare.
Filmens prolog, med slaget mot garnisonen i en arabisk stad, visar den skickliga i Andrew Mac Ritchies klippning, vilken till synes är obefintlig men närvarande. Den, liksom Dan Laustsens fotografi som finner det vackra och hemska i landskapen med en utsökt färgskala som fångar åskådarens interesse, borde studeras i filmskolor.
En annan kvalitet i filmen är James Purefoys skådespeleri som är karismatiskt och naturligt måttfullt i rollens olika schatteringar. Vi möter Solomon, en rättfärdig man som underkastar sig Guds vilja. I filmens mest våldsamma scen ser vi ett brutalt pojkmord där Samuel Crowthorn är mycket väl och naturligt gestaltad av Patrick Hurd-Wood. I sekvensen ser vi Salomon med armarna utsträcka som Kristus på korset. Vi kommer att se honom i samma position vid två andra tillfällen när han spektakulärt mördar två fientliga riddare som han rider mellan och när han korsfäst. Denna scen med hagel och eld är mycket vacker och effektiv och är en av de starkaste korsfästningsscener i hela filmhistorien och kan lätt jämföras med den i Andrei Tarkovskijs "Andrei Rublev" (1966).
Det finns mycket medeltidsskildringar av Ingmar Bergman och även av en ikonografisk traditions när det gäller krigens fasor. Jag tänker mest på flamländaren Jacques Callons skildring av det trettioåriga kriget. I "Solomon Kane" befinner vi oss inne i dessa gravyrer och det är just detta som är ett av de bättre perspektiven. Visst kan likhet med många andra fantasyfilmer ses, mest av allt Peter Jacksons "Sagan om ringen"-triologi, men där är bovarna alldeles för enkla och övertydliga. Även i "Solomon Kane" finns det bovar, men vi ser vi dem alltid med Salomons ögon.
En annan stor förtjänst i filmen är den omsorg med vilken Bassett väljer de mindre rollernas casting, från den galna prästen - intensivt gestaltad av Mackenzie Crook - till den trogne soldaten Henry Telford, i vilken Philip Winchester briljerar. Nämnvärda insatser görs av den äldre skådespelaren Pete Postlethwaite, som personifierar William Crowthorn, den fredfulla och kloka kväkaren. Max von Sydow som den gamle Kane gör en av sina bättre gestaltningar genom tiderna i klass med den i Ingmar Bergmans "Ansiktet" (1960) eller i den berömda "Exorcisten" av William Friedkin (1973).
En annan stor belåtenhet med "Solomon Kane" är att upplevelsen är likadan om man ser filmen på Bioduken, på tv eller datorskärm. Det kan kanske verka som om jag förhåller mig en aning icke-kritisk till denna film. Dock har den en nackdel i den kvinnliga gestaltningen av Meredith Crowthorn av Rachel Hurt-Wood. Rollen är i sig lite tråkig och man gör inget försök att förvandla henne till en mer dynamisk figur (den är ytterst trogen Howards text) men skådespelerskan är lite för tam. Med Kristen Dunst i denna roll hade man säkerligen sett skillnad i spelet.
Till sist ytterligare en iakttagelse under en filmsäsong i vilken många filmer presenterar en extrem sexualisering i demonjägargenre: "Solomon Kane" utmärker sig som en icke-sexuell film. Nakenscenen när Meredith ser Solomon tvätta sig visar snarare, i form av sår och tatueringar, allt det hemska som han har varit med om.
Roberto Fogelberg Rota