Så bra som det kan bli
Titel Memory Box
Regi Joana Hadjithomas
Medverkande
Svensk distribition Folketsbio
Betyg A
Få konflikter har varit så långa och brutala som det libanesiska inbördeskriget och det pågick under et extremt lång tid med flyttningar och en samhället som förstörde total. Memmory Box är en kanadensisk libanesisk film och den har utforskats på ett fantastisk sätt av Joana Hadjithomas och Khalil Joreige. Vi börjar under ett kylig och snöig julafton i Kanada och den fotografi för vilken ansvarar Josée Deshaies går så pass nära som möjlighet verkligheten den nertonade Kanada med alla passioner som verkar vara insnöade eller i den soliga Lebanon med passioner eldiga sandfärgade men klippningen av Tina Baz som låter utklip foto blir levande och den förflutna att trädda fram även på sociala medier snabbt chat eller Facebook . Det är en förfluten som är mycket dramatisk och även smärtande för figuren av en framsynt pedagog som lite i taget gick under spelade ganska mimisk av Luc-Martial Dagenais kommer tillbaka till den som minst anar den hans barnbarn Alex spelade mycket bra av Paloma Vauthier. Det är en vanlig lycklig tonårig som har en någorlunda bra relation med modern den enda som har ett slags förbindelsen med ursprungslandet mormor spelade mycket väl av Nisrine Abi Samra som verkar nästan tappa förståndet när en låda kommer med det som vara en serier dagbok som modern nu en till synes lycklig och väl integrerade attraktiv medelåldrar kvinnan med ett yngre älskaren spelade av Rim Turki . Lite i taget upptäcker Alex ars liv verkar vara extremt ensam eftersom allt form av relation utgår enbart från dem sociala medier att zen modern var ung vackert och hade kanske ett roligare liv än henne. Modern som tonårig spelas av Manal Issa som upptäcker en rolig värld full av överraskningar musiken kärlek men även våld och det är genialisk hur den introduceras lite i taget när för att fyra Italien seger mot super favorit Brasilien under 1982 fotboll VM i Spanien den unga Mia skjuter i luften med ett AK47 håll av hennes pojkvän den vackra Rai spelade av Hassan Akil. Det är en fint gestaltad av en nästan lite ofrivillig Romeo och Julia och vi får följa dem i diverse omständigheterna som när dem ser på film när dem dansar men även när hon möter Rai vid en vägspärr. Kriget är dramatiskt med bombningar men vi ser aldrig får aldrig veta i en stad som försöker på gott och ont att leva en normal men vi har inte den kontextualiserade. I slutet när vi upptäcker att äldre kärlek har alltid samma glödd får vi ser att mi väninnan var kristen men Rai åkte till Moskva . I denna film som har ett mycket fint poetisk eller snarare lyrisk bild av dessa möter är den vuxna Rai spelade av Rabih Mroue som visar tydligt att det är ett spel utan ord eftersom dialogen är gett av blickar av stunder. Dessa är enligt mig mycket vackra viktiga och fulla av ett poetiskt sätt i den som är en resa tillbaka i tiden. Vi skulle lätt kunna definiera denna film som ett slags Ammrcord men det saknas vemod eftersom smärtan och glädje är alltid narvande. Trots att året har gått är alla samma förutom fadern och väninnan som hade fått alla dessa brev Jade Charbonneau. En film som blandar på ett sätt som hade gjorts av Willie Wilder eller Ernst Lubitsch glädje och sorg och som är en av dem intressantaste nu att se på bioduken.
Robert Fogelberg Rota