Tyvärr når inte fram

Desto mera kockar desto värre blir soppan

se tutti i pakistain.jpg

Titel So sick

Regi Michael Showalter

Medverkande  Holly Hunter Kumail Nanjian, Zoe Kazan , Adeel Akhtar  Kurt Braunohler  Shunori Ramanathan

Svensk distribution Scanbox

Betyg C

Tyvärr är I’m sick om det inte började med en av filmhistoria bästa öppningsscener när kurmai berättade hur det vara att växa ihop i Pakistan en misslyckad film eftersom den försöker att följa många olika modeller från exempelvis Woody allen till den romantisk komedien. Den regi för vilken ansvara Michael Showalter är väldigt osäkert och hela huvudrollens innehavaren Kumail gestaltad av Kumail Nanjiani  vars historia och livsöde filmen är uppbyggd på känns adels för svag för den. Visligen är has livsöde intressant och han är sympatisk i hans strävan att vilja befria sig från en 1500 årig äldre kultur men han känns adels för svag utan någon som helst ryggrad. Som hans bleka flickvän Emily ganska oengagerade presenteras av Zoe Kazan säger han ljuger till dem som han gillar hur skall det vara med dem som han inte gillar. Deras kärlekshistoria är fint belåtne men det känns fel dels eftersom man alltid ser den utifrån hans perspektiv och det är för mycket hans livs som står i centrum som ett svårt familjer relation som är djup komisk dels med det som jag misstänker är storebror Naveed spelade med komisk framtoning av Adeel Akhtar  som trots hans rent muslimska yttre är i själva verket the avereg american och den knasiga modern som spelas av Zenobia Shroff och den sympatiske fadern Azmat i vars roll Anupam Kher den alla roligaste scenen är när under ett möte med dem många Pakistanska kvinnor som man försöker att par ihop Kumail man upptäcker att bruden som är den modell snygga Fatima (Shunori Ramanathan) Urdur än alla andra och fadern försöker att se det komiska. En komedi som är sedd enbart i visa stunder som aldrig når fram precis som Chris en rolig med klumpig Kurt Braunohler visar ibland. Foto för vilken ansvara Brian Burgoyne mycket vackert men även den konventionell medan klippningen av Robert Nassau mark och ger ett rytm och bokstavligen gör filmen som gestaltning av Emily föräldrar som kommer när man behöver dem Terry en förvirrad matematikläraren mycket väl spelade av och mest av allt den riktiga stjärna vars gestaltning är mycket värd biljettpriset Beth som spelas så bra av Holly Hunter d slita jeans söder modern som kan både vara avisade till Kumail men även visar honom och försvara honom från en rasistisk och för allt det trump liknade jag tror åtminstone i intentionerna Spencer House aattackera honom. Denna scen är visligen lite men värd et som filmen kunde och förmodligen skulle ha varit rolig intensiv och seriös. Visligen är rollen som Spencer House presentera den av en förfärlig människa men varför inte ge mera vikt till den låta den vara förklara precis som låta hela filmen utveckas bra. När Jon Cassavetes en annan modell för denna filmen gjort ”Skuggor” 1961 då hade vi haft allting någonting som var både mycket stark och dramatisk medan drama i Michael Showalter  blir aldrig till precis som komik. Kanske även ett möte med alla Kurmanj familjen Emily sådan och Houses roll som doktor kunde ha förbättra den. En behaglig film som tyvärr når inte fram

Robert Fogelberg Rota