Tittle The professor and the madamn
Regi Farhad Safinia
Medverkande Sean Pean, Mel Gibson Natalie Dortman Jennifer Ehle
Svensk distribution Cineasterna
Betyg D
Tyvärr är Farhad Safinia en riktig besvikelsen trots den utmärka fortgrafi av Kasper Tuxen och en mycket vackert och bra klippningen av Dino Jonsäter en filmen med många problem även om det lyckas mycket väl att skapa känslan frö en tid den positivistiska viktorianska 1870 talet när för ett krigs trauma den hård kocka veteranen en före detta militär läkaren Gibon spelade av Sean Penn mördar en helt oskyldig människan och döms till et brotts psykiatrisk anstalt innan Freud. Det är en vanlig Sean Pean roll med ett känslan till att vara så överspelade som möjlighet och är ett ganska osannolik karaktär precis som den självlärde akademiker James Murray spelade av Mel Gibsson som är mycket svårt griplig han är en intressant karaktär av folklig ursprung som har arbeta sig upp med hjälp av fru Alda spelade av Jennifer Ehle som visar en bild av en familjer idyll som är inte den svåra relationen av Gibson som är paranoisk eftersom han är ständigt hemsökt av flera spöke från hans tidigare liv. Gibson och pen är sällan inne i rollerna och visar tydligt tecken på att det som dem vill göra och kunna åstadkomma är i själva verket en form av samtala gamla vänner emellan. Gibon blir hela tiden dragen till Elsa Marett den arbetar kalss hustru proletär i den form att hon är rik av massor av andra människor barn spelade av Natalie Dormer . Visligen är denna en av dem alla bästa skådespelerskor i hela världen men grace skönhet behag och ett enorm utsållning men hon är helt och håligt fel kvinnan vid fel plats under fel tillfället. Det är en person som passar inte i bilden och visligen gör ingenting fel men även ingenting rätt och samma kan tyckas av två andra skådespelaren chefen till vakterna Maurice spelade av Eddie Marsan som är helt otrovärdigt och samma kan sägas av Steve Coogan i egenskap av lawkarft mentor till Murray som är en lite komisk gestalt som får mig känns helt fel på alla sätt och vis och blir aldrig intressant eftersom det är en adels för lite och icke segande roll. När det gäller bövar det finns visligen dem avundsjuka akademiker Philip Lyttelton Gell spelade utan större engagemang från Laurence Fox och den karikatyr aktiva Jeremy Irvine . Det som är filmens stora belåtenhet är onekligen den enda riktiga viktorianska boven överförståndaren från anstalten Diktor Bryan Stephen Dillane . Precis som när han spelade Stanis denna män lyckas att spela en ond svårt och inte minst mångsidig hård män skicklig artig men hård och endast intrasslad att föra fram sina modeller först den trevliga och sen den hårda med lobotomier och tortyr. Det är denna gestalt som räddar en annans kalkon likande film.
Robert Fogelberg Rota