Få filmer har varit så välgjorda i genren splatter som ”Baskin”. Jag vill gå så långt att jag vill
säga att ”Baskin” är en extremt konstnärlig film som behandlar avgrundens tematik. Man
kan lätt se paralleller till det som görs av kalifatet söder om den Turkiska gränsen. Början av
filmen är intressant eftersom vi ser en liten killes rum. Där ser vi leksaker som föreställer
muskulösa soldater och actionshjältar i ett försök att skapa en stark man. Vi hör hur musiken
blir väldigt tvångsmässig kameran visar hur pojken flyr mot moderns dörr.
Därefter kommer vi till vår tid eller en kommande framtid eller ett nära förflutet. Tiden är
inte viktig i filmen eftersom avgrund är bortom tid och rum precis som i en grekisk tragedi.
Fem turkiska poliser i en förort till Istanbul. De verkar vara kusiner till Abel Feraras
karaktärer i ”Den korrumperade snuten” fast med ännu grövre framtoning. Det är
uppenbarligen så att dessa killar skryter om att de kan göra vad som helst och hamnar i bråk
med en kille som arbetar på en gaturestaurang. Vi börjar känna bättr några av poliserna,
såsom chefen Ken (Mehmet Cerrahoglu) han är troende muslim och den unga Arga som
spelas av Gorkem Kasal och den ytterst aggressiva Apo som spelas av Fatih Dokgöz. Dessa
poliser skall undersöka någonting som händer nära ett stall. Där finns det en märklig sekt av
kannibaler som styrs av den Nosferatus liknande Fadik Bülbül. Vi är i en värld som påminner
om den av John Carpenter men denna värld är även starkt likt de fantasi världar, som
Federico Fellini skapade med sin känsla för det som är absurt och drömlikt. Filmen utspelas i
ett mörker som även blir en lek med ljuset. Jag har under Stockholms filmfestival fått
möjlighet att intervjua regissören Can Evrenol
Hur fick du idén till filmen?
Först gjorde jag en kort film som började turnera på olika festivaler. Många gillade den och
jag var i México på den festival som kallas Puebla. Det som jag ville göra var en film som
kunde komma mitt emellan de turkiska main stream filmerna, som är komedier eller action
och turkiska essä filmer. Jag har fått distribution för min film i Sverige, Turkiet och i många
andra länder. Jag hoppas att den kan bli ett stort genombrott. Jag måste för det första betala
de som var med i filmen och sen skall jag försöka att komma med en ny film.
Skulle du kunna berätta för mig lite grand om det tekniska?
Jag och min filmfotograf har testat olika kameror trots att vi hade en Alexa tog vi istället en
Amira. Vi hade tre spotlight och några skärmar. Jag diskuterade varje scen med honom och
skådespelarna och vi kom överens om att vi bara skulle spela in under natten. Jag ville att
filmen skulle var så mörk och så dyster som möjligt. Vi var tvungna att repetera scener
ganska ofta. Vi har spelat in på diverse platser i centrala Istanbul. Vi hade en liten budget på
3000 dollar, som vi har använt oss av mest för att kunna ge en bra bild på denna verklighet.
Hur har filmen tagits emot?
Förvånansvärdt bra av de turkiska kulturpersonligheterna i utlandet. Nu i Turkiet finns en
mycket omfattande censur mot allt det som skall kunna förolämpa det som kallas för
turkiska familjevärderingar. Det komiska är att även klassiker i vilka det finns svordomar
kommer att censureras. För mig var det inte de blodiga scenerna utan två stycken
svordomar, som togs bort trots att man hör orden ganska ofta i Turkiet.
Skulle du kunna berätta hur du har använt dig av musiken?
En av mina favorit filmskaparen är John Carpenter och precis som honom har jag använt mig
av elektronisk musik i vissa sekvenser.
Har du någon svensk favorit film?
Ja, och jag vet att det är udda Lukas Moodyssons ”Ett hål i mitt hjärta”. Jag är uppvuxen med
”Sjunde inseglet” och jag gillar den fortfarande.
Robert Fogelberg Rota