En bra historisk film
Titel Ime naroda
Regi Drako Bajic
Medverkande Ljubomir Bandovic mf
Svensk distribution 10 Balkan film festival
Betyg A
FFå historiska filmer även om de mest visar en bild av del i en konflikt har varit så väl gjorda som Im Naroda; med den kapabla regin av Darlko Bajic. Filmen utspelas under två perioder: den av slutskede i första världskrig 1918 i vilken Serbien (som senare skulle förvandlas till kungariket Jugoslavien) blev en av vinnarna och år 1876. Då i sammanband med Berlinkongressen i vilken det Österrikiska Ungerska riket fick otroligt stora vinster och kunde etablera sig som härskare av Bosnien Hercegovina. Medan skedet som utspelas under 1918 med den enorma skickliga Anja Pavicevic som gestaltar den äldre Milinca Miletic in Tomic. En av de serbiska kvinnor som axlade en hel kultur som var ockuperad; en roll som spelas med humor, distans och stor karisma.
Det fotografi som vi åskådaren ser i scenerna vid 1918 är mycket lik den tyska expressionismen som nästan var samtida. Det är helt slående hur Zoran Jovanivics fotografi kan pendla mellan denna stil och den mer måleriska inte helt olik den franska impressionismen eller andra 1800-talet strömningar; dessa måleriska citationer ses mest i scenerna i vilken vi ser den unga Milicia spelad av Katarina Zutic. Det är en vild skönhet, som de serbiska kvinnor hade vilka älskade att rida och skämta med män. Hon är den som inspirerar mer än andra faderns kamp.
Rollen som en av de första stora journalisterna på serbiska Svetozar spelas med intensitet av Ljubomir Bandovic och är extremt väl gestaltad; full av kraft och även av ett slags ödmjukhet. (Utan någon tvekan är det en av de bästa gestalter som jag har sett på filmduken) Det är en sympatisk man en slags föregångare till den svenska socialdemokratin, som ser till att den serbiska kulturen måste överleva. Det ses mycket bra i diskussionen med Koleman den ungerska stadsministern spelade med en slags brittisk stil med enorm närvaro av Dragan Petrovic-Pele. Denne som även har samtalat med de osmanska (ottomans) diplomaterna presentera en gammal typ av nationalism medan Svetozar ser nationalismen som en vilja att få fram en kultur och ett samarbete mellan folket. Serber råkade när de österrikiska Habsburgaren gav mer självstyre till ungrare bli underlägsna i den nya nationalismen. Koleman är inte helt negativ mer en reell politiker precis som de serber som samarbetar med habsburgaren som kapten Malovisk som spelas av Milutin 'Mima' Karadzic. Det är en svår roll och man ser hur han ständigt, förutom i slutet, alltid presenteras i uniform för att understryka faktum att det är hela hans identitet och även om vi inte förstår serbiska märker vi att hans röst har arbetat med en slags tysk brytning någonting som gör den ännu mörkare. Tomas spelade av Aleksandar Matic. Om kapten försöker göra saker och ting på ett korrekt sätt är Tomas en figur som håller på med lurendrängeri (som kommer att ändras och ångras när han möter Milica). Den som är den riktigt svarta själen i filmen är Doktor Bek spelade av Arpad Mesaros. Denna är åklagare en fanatiker som använder sig av psykologiskt våld och utpressning och även försöker att få Svetozar att brytas ner med hjälp av opium och morfin. Här ser vi hur pass bra Drako Bajic använder sig av avantgardet med hjälp av klippningen som görs av Petar Milic. Det är scenerna som fortsätter även när Svetozar kan komma tillbaka till familjeidyllen. Bek är kanske österrikisk och förmodligen av judisk börd och det känns att han ger sig på serber enbart för faktum att de står under honom.
Den serbiska befolkningen är presenterad på olika sätt den av överklass och av profitörer som den mörka och eleganta Popovic spelade av Nebojsa Vranic som spekulerar genom tidningen. Den äldre försiktiga generationen av Jorovan broder till Stavor spelade av Zarko Lausevic. Den unga folkliga och radikala som har en kärlekshistoria med Milica Jasha Tomisk som först gestaltas av Andrija Kuzmanovic. Det är en mustig man med mustascher ganska lik en stråtrövare som får Milica kärlek eftersom han är väldigt olik den sprättiga Mihajlo Polit Desancic en utmärkt Igor Bencina. Tomik har även många våldsamma sidor. Hans och Milica kärleks möte i regnet med den perfekta musikaliska bakgrunden av Dejan Pejovic är bland dem vackraste i filmhistorien. Vi ser hur hans äldre och smalare version är spelad av Nikola Ristanovski . Även hans gestaltning är helt fläckfri och vi ser hur hans diskurs i slutscenerna inte enbart är patriotisk men även full av ångest för att serberna hade använts som brickor i de stora makternas intressen.
Filmen har många andra mindre figurer som den prydliga (lik åtminstone för en svensk publik den första svenska kvinnliga romantiska författaren Frederica Bremen). Svetozars hustru spelade av Isidora Jankovic och doktorn Gervalj spelade av Ivan Bekjarev. Filmen är magnifiks fast för mig har den en liten nackdel att det inte visas några stridsscener. De serbiska filmerna är helt fantastiska när det visas stridscener och det borde ha ingått en sådan. En film som man bara måste se och njuta av.
Robert Fogelberg Rota