Zombie är inte det stora problemet
Titel: What we become
Regi: Bo Mikelsen
Medverkande: Mikael Birkkjær Ole Dupont Diana Axelsen
Visades på Stockholms filmfestival 2015
Den danska filmen fortsätter att överraskar mig och visar en industri som inte har sin like i världen. De två bästa filmerna i särklass har faktiskt varit två danska verk även om ”What we become” är mindre lyckad än Daniel Dernichs ”Golden Coast”. Den är ett verk som jag hoppas med hela mitt hjärtan kan bli en stor säljare i Sverige och Danmark var filmen kommer att få premiär under mars månad. Man skulle nog kunna tycka att Zombie filmer är super tråkiga. ”Residental Evil” har i sin senaste film kanske endast gillats av personer som håller på med ghoastplay och Tv serien ”Games of Throndes” har gett mycket realism och fara till dess mytiska gestalter som slåss på ett likartat sätt mot mäniskor. Jag anser att ”Waht we become” är en mycket välgjord och fräsch film i denna genre med många kvaliter. Filmen utspels i ett villa området nära Köpenhamn. Där bor en killen i övre tonåren Caspar (Mikael Birkkjær) som tillhör en till synes normal familje. Han börjar att så smått kolla med en kikaren för att betrakta en tjej som precis har flyttat till områdett Anna spelade av (Therese Damsgaard). Deras kärlekshistoria är nästan idyllisk men vi upptäcker att Caspers familj har många svåra problem med fadern Dino (Troels Lyby) lider av svårigheten att interagera med sonen. Modern Sonja (Marie Hammer Boda) är alldeles för beskyddande mot dottern Ella (Rita Elena). Äktenskapet mellan familjens bästa vänner paret Lange (Ole Dupont) och Dorta (Diana Axelsen) har en hel del problem. Under en ansträngd fest i stadsdel (ingen verkar ha roligt och alla skulle hellre vara om de bara kunde någon annan stans). Första problemet har vi när en äldre kvinna Maj Ella Solgaard osammanhängande berättar att hon inte vet vart henens make har tagit vägen. Under denna realistiska del har Adam Philp nästan dokumentär form, men sen efter att en polis bil och en ambulans inte har vårdat en person som råkade ut för en bilolycka blir filmen inte kusligare utan mer glad. Det är samma rena kliniska språk som i en reklam folder. När special styrkor med svarta sopsäcks likande presenningar börjar att bommar personer och tar bort andra alltid lika brutal. Medierna blir en lögnmaskin inte för det mindre komisk när man talar om att de experter, som kommer är först svenskar och sen ryssar och det är uppenbarligen att myndigheterna med form de brutala säkerhetstyrkorna har kontrollen. Det är den Casper och just Elena släpper in det zombie angrepp som påminner starkt i klippningen, som blir otroligt kaotisk av både för Bo Mikkelsen och Niels Ostenfeld om det i Sergio Romero berömda “Night of the living death ”. Skillnaden är att man undersöker starkt de olika familjernas svårigheter. En film som lyckas att blanda det skandinaviska familjedramat med amerikansk action film.
Roberto Fogelberg Rota