En fantastisk western

western myten

Tittel Old Hery

Regi Potsy Ponciroli

svensk distribution SVT play

betyg Mästerverk

Old Henry, med den skickliga regin av Potsy Ponciroli, är en sällsynt välgjord western som kanske avmytologiserar hela genren. Westernfilmen har länge varit den klassiska amerikanska filmens stora myt, med sina storslagna berättelser och sina skildringar av en tid och människor på väg att försvinna.

I detta verk får vi aldrig riktigt veta vem som är hjälte och vem som är skurk. Fotot av John Matysiak visar en hård verklighet där allting verkar tillhöra det förflutna. Detta förstärks av klippningen av Jamie Kirkpatrick, som uppehåller sig vid många detaljer, från vapen till de få former av nostalgi som fortfarande präglar westernens värld.

I berättelsens centrum finns bonden Henry, spelad av Tim Blake Nelson. Han är en avdankad äldre man som lever ett knapert liv ute på landsbygden, i skuggan av en kvinna som kanske skulle kunna vara hans mor men som vi aldrig får se. Han lever tillsammans med sin svåger Al, gestaltad av Trace Adkins, som verkar mer som en indian än vad många filmindianer gör, och med sin son Wally, spelad på ett mycket övertygande sätt av Gavin Lewis, som hyser ett djupt förakt mot sin far.

Konflikten uppstår när det förflutna återvänder. Vi får aldrig veta om det handlar om banditer som utger sig för att vara Texas Rangers eller Texas Rangers som beter sig som banditer. Ledda av den extremt våldsbenägne Ketchum, spelad av Stephen Dorff, vars ondska påminner om Shakespeares Iago, anländer ett gäng hårdföra män. Bland dem utmärker sig Dugan, starkt gestaltad av Richard Speight Jr., och den lömske mexikanen Stilwell, spelad med stor skicklighet av Max Arciniega.

Stilwell framstår som särskilt intressant eftersom han är den ende som verkligen tycks förstå landskapet. Han följer spår, känner marken och använder inte våld enbart för våldets skull. Många åskådare kan tänka sig att dessa män förtjänar att undanröjas, men filmen visar hur de själva är fångar i den miljö som format dem. Platsen begränsar dem och lämnar dem med få alternativ. Våldet blir deras enda språk.

Här kan man ana ett eko av Thomas Hobbes berömda formulering homo homini lupus est – människan är människans varg. Visserligen var Hobbes britt och hans politiska filosofi syftade till att motivera statens nödvändighet, men den värld han beskriver känns märkligt amerikansk. Den filosofiska och moraliska diskussion som filmen för fram överskrider därför sin egen tid.

Fritz Lang sade en gång att det under hans karriär hade funnits två stora myter: den germanska myten och westernmyten. Det är genom detta perspektiv som man bäst kan förstå filmens många anakronismer. Förutom de klassiska cowboyhattarna är flera av karaktärerna nästan klädda som moderna yuppies. Det framstår som osannolikt att människor år 1906 skulle använda vapen som redan då var föråldrade medan moderna gevär som Krag-Jørgensen eller Mauserpistoler lyser med sin frånvaro.

Men det är också detta som gör filmen så fascinerande. Old Henry är inte en historisk rekonstruktion utan en mytisk berättelse om Amerika och dess våldsamma arv. Just därför blir filmen så betydelsefull. Det är ett verk som man helt enkelt måste se.

Robert Fogelberg Rota