Titel The lunchbox
Regi Ritheshi Batra
Medverkande Irrfan Khan Nimrat Kaur Nakul Vaid Nawazuddin Siddiqui
Svensk distribution Scanbox
Betyg A
Indiska filmer har varit någorlunda sällsynta i Sverige men nu i samband med den indiska film festivalen kan vi få distribuerad en mycket vackert delikat och även så djup mänsklig. Vi är i dagens Mumbai och varje dag tusen tal människor finns en adels egen kategori bärare klädda i en form av vit livré som leverera matlåda till olika företag. Vi börjar se en av dem personer som laggar maten och det är en hemma fru runt 29 och trettio och vi följer i den kaotiska gator livet denna lådan prydligt packade i ett liten cylindrisk väskan till den kontor i vilken arbetar Sajaan som är mästerlig spelade av (Irrfan Khan). Kontoret är precis som hemmet en palts som blir en roll och utrycker det som ofta hönder. Tiden verkar ha stannat med dem prydligt placerade skrivbok fulla av pärmar som är kontrollerade gång på gång par hand av dem olika kontorsarbetare. Den centrala idéen är att den teknologi som har gjort Indien till en av världens starkaste ekonomier finns inte av en anledning filmen är utspelade i en små borglig miljö av dem som skulle vilja som ika (vilken spelas mycket bra av Nimrat Kaur)..make och dem som inte vill som Sajaan Fernades vars portugisiska namn är ett kvarleva av ett värld som kanske inte finns den av dem europeiska erövringar . Sajaan är en ensam varg som bör i ett sarkastisk kolonial hus och när han av misstaga för den fantastiska maten öppnas en helt nytt värld i den kommunikation som uppstår genom några lappar. Den hittills tysta filmen blir mer och mer rik av musik som är den av Hollywood spelade av den kvinnan med sängbundna män som bör ovanför paret som vi ständigt låter läggas om. Lågheten är mindre och instängd och lite i taget när karelskes historia mellan .. och växer påminner om ett slagsbur i vilken befinner sig. När filmen går blir ständigt mer passionerad detta sker i ett slags distans med et stor mjukhet. Bilderna i dess mjuka framtoning är allt mer levande och den saj Rajeev (Nakul Vaid) å sig är et skarp kontrast mellan den mjukhet som i filmen presenteras av kvinnlig huvudrollsinnehaverska och staden och dess betong. Det finns ett släktskap mellan den realistiska estetik som Ritheshi Batra presentera och den av Michael Simmonds fotografisom med John F. Lyons fotografi är ett kulture blandning i vilken dem särtypiska indiska landsskapet är sedd med värstlänska ögon ….Allt blir mjukare och det som kommer är melankoli under den första möte som utgår när vi ser placerade i ett djup komposition och väntar på som vågar inte komma till henne är fantastisk. Det finns ett mjukt och en allvarlig melankoli som vi ser i ett tillfälle när är i badrummet och håller på att raka några skägg strån som han själv ser som viat som någonting som inte är hans eller som är hans men är inte hans eftersom det är dem av ett äldre man av ett person som han känner inte igen. Samjaa är djup annorlunda från dem andra indier som vi möter det finns ett slags överklass elegans och fason och det är detta förklaringen till varför dem frågar honom om han kan sitta. Han trivs inte i den moderna eller postmoderna världen och den person förutom Illa som han interagera mest är den lilla Harlekin liknade .Saikh (Nawazuddin Siddiqui). som skall ersätta honom. Spelet är nästan burlesk och denna kille föräldrar lös som har lärt sig allt själv och har bött i Saudi Arabien (någonting som gör honom till muslim vilken kan vara en stigmatisering i den indiska samhället) och vi upptäcker hur pass mycket han tar för sig. Relaktionen mellan honom och hans trolovade en indisk skönhet som han har bortrövad är mycket intressant och vi upptäcker att den är lik den av Sajaam bara att han acceptera att låta den leva fullt ut. Den öppna slutet är helt fantastisk.
Robert Fogelberg Rota