En sådan raffinerade verk

Trots svårigheter I manuset en av dem bästa filmer någonsin

Titel call me by my name

guadgnino.jpg

Regi Luca Gudagnino

Medverkande Timothée Chalamet  Michael Stuhlbarg  Amira Casar  Esther Garrel

Svensk distribution Noble entraimant

Betyg A.

Luca Gudagnino som bekant precis som Ruben Östlund gjorde en mycket bra film men han blev inte prisade av Academy award och jag anser att det är mycket tråkig., Benicio De Toro och Christofer Noland filmer kanske var bättre när det gäller manuset (för vilken James Ivory fick priset) men Gudagninos verk är för mig en av hög klass och hade dels tagit denna filmskapare till ett Olympen av Oscar vinnare och gjort det lättare för honom att komma med egna verk och hade även hjälp den italienska film industri vilken har haft svårigheter och framgångar men brottas med ett svårt ekonomisk kris. Det är en film som påminner om den ”borgliga” högkulturella filmer som hade skapats under 1960 och 1970-talet av sådana filmskaparen som Lucchino Visconti och mest av allt Illiana Cvaani som skulle kunna vara ett far och en mor till Gudagnino fast även med stark påverkande av den franska filmen och jag tänker mest på Eric Rohmer. Fast till skinnade från det lite approximativa sättet på vilken Eric Rohmer tog hand Gudagnino den bästa av Hollywood filmer med hjälp av två topp tekniker film fotografen Sayombhu Mukdeeprom och mest klipparen Walter Fasano vilken lyckas med två aspekter dels att göra en klippning som visar ett utmärk användning av föremål som dem romerska statyer som fiskas upp vid Garda sjö men även en vilja att ge en lugnt rytm av varma sommar  dagar i den lilla nord italienska staden Crema. Det finns mycket trots att filmen utspelas under 1980-talet av dem tidigare epok från medeltid med sin väldiga katedralen som har både av den romerska stilen och 1700 talet med dem små gårdar och i en av dem lever den till sinnes lyckliga och intelligenta Elio  mycket väl spelade av Timothée Chalamet . denne är perfekt med hans sökande hans tvivel ett naivitet och ett vilja att upptäcka. Han är sanningen sonen till hans far den timida professor mr Pelam mycket väl spelade av Michael Stuhlbarg  som tillhör ett kulturelle elite som vill till varje pris dels betrakta men även egna det goda det som vi skulle kunna definiera för den perfekta. En  strävan för en fullkomlighet  blir även ett slags narcissism och även den för mig givna när det gäller oliver som spelas mycket bra av Armie Hammer . det finns någonting som är extremt arrogant tät in till ett parodi. Elio är inte bara mera mogen men även mer mänsklig och det som verkar den riktiga motpolen till oliver är Anallela elios modern spelade på ett extremt bra sätt av Amira Casar . Hon behandlar alla som om hon skulle vara ett slags kolonial herr och alla italienaren är sedd genom hennes ögon. Det är lite grand samma med Marzia den flickvän som Elios har och spelas av Esther Garrel som förbli på bakgrunden eftersom atmosfär är det viktigaste I denna initiations saga,. En riktig juvel

Robert Fogelberg Rota