En av dem stora i film historia
Trots at than hade inte varit verksamt sedan.2004 med Michael Antranig Goorjian dekadenta Illusion är Kirk Douglas död en stor förlust för den internationella filmen. Jag skall inte I denna död runa förklara hela hans insats skulle vara helt fel men jag vill istället berätta lite om några av hans filmer och vad dem betyd för mig. Onekligen den verk som Issur Danielovitch som var Kirk Douglas riktiga man presenterade först var onekligen Vikings av Richard Fleischer från 1958. Det är en äventyr film som senare skulle bli känd med ordet matiné i vilken arkeologer och moderna fäktmästaren försök att skapa en viking tid som kanske hade aldrig funnit men det är en snygg film och en av dem i vilken Douglas som hade varit eb av dem största föregångaren till den Methods som sen skulle bli den av Brandos genombrott men kunde bara komma på grund Douglas lyckades att spela någonting som hade även en teatern mesig typ av kraft som senaren skulle finnas ds i Pathes of glory som är Stanley Kubrick första mästerverk. Det är en gestaltad av en snäll människa mycket olik många av dem andra figurer. Mest av allt den cyniska journalist som Douglas gestaltad i Billy Whilder ”Compn Leo”. Det som är slående i detta verk är hur pass mycket den från två stycken bevis dels av krigets absurditet men även av det faktum att varje människan som hade kommit ute ifrån kriget och för vilken det skulle betyda även för dem människor som kommer att se hur pass mycket deras anspråk och drömmar krossades av verkligheten. Douglas skulle presentera nästa samma typ av roll i en av hans bästa roller som var Otto Perminger Exodus. Även denna rollen hade starka teatern inlevelsen tolkade med Douglas egna karismas sågs i hans svåraste rollen i ”saprtacus” i Stanley kunbricks film. Det var en mycket svårt produktion som har diverse betydelse dels början för den första stora liberal epok i USAs historia men även att kunna i den Amerikanska populär kultur en övergång från den som hade varit en nästan obligatorisk identifikation med den antika rom republik och Amerika. Spartacus är den människan som enbart med hans rå fysiska styrkan utmanar ett helt kejsarrike med någonting som är helt annorlunda solidaritet och grannskap mellan olika människor. Musiken är utmärk som användning av färgen som är den bästa men inte bra nog för Kubrick av denna civilisation och emot den brittiska skådespelaren med en av dem många Laurence Olivier parad rollen och dess skicklighet som lyckas att visa en ännu större styrka. Förutom den erotiska men även känslomässig laddade reaktion med Virgina kanske Jeanne Simmons bästa roll vad som finns i vårt minnet är den duell mellan Douglas och.. det är den första försök för Kubrick att blanda ihop en fighting scen men en ballett den är djup lik det som var den ”gladiatoriska” stridskonst och dem problemet som fanns i den tiden USA. Tyvärr den film djup kritiserade av Kubrick som avbröt hans samarbete med Douglas blev inte tillrådlige förstådd och man skulle skåda enbart en likande tolkning av den antika Rom på 2000 –talet med Ridley Scott ”Gladiator”. Jag har inte talat om andra roller men douglas har betyd mycket för alla. Farväl Kirk
Robert Fogelberg Rota