Bluebird
Lance Edmands
Medverkande Amy Mortonm John Slattey, Louisa Krause, Emily Meade , Margo Martriade Adam Driver
Svensk distribution Stockholm film festivalen och nonstop Entrainment
betyg A
En tragedi i nordisk miljö
Bluebird är ett djup tragisk och melankolisk film som spelas i USA nordligaste delar i vilken det snötäckta landskapet tydligt visar att det finns inga som helst vinnare bara förloraren och att det är sanningen verkligen synd om människan. I centrum av den finns en tidig åldrad kvinna (som spelas mycket bra) av Amy Morton Lesley som håller på att försörjar sig mycket knaper med att köra skol buss. Hennes kropp är tyngande av alla dem bekymmer som hon lyder av när hon till exempel skall ta hand om. Vi ser i början hur hon hela tiden försöker att ta hand om dem smutsiga och extremt enkelt klädda barn och plötsligt en liten fågel kommer i busen. Detta är den långsamma förspel spelade med någorlunda långa tagningar i vilken klippningen kommer ytterst sparsamt precis som musiken liten i taget kommer cirkel att utvidgas och vi upptäcker Lesly familje som består av make Richard välspelade av John Slattery som arbetar på ett skogsbruk Till synes är han en glad arbetare men vi håller plötsligt att få en vändning i slutet av film när han som är verken en bra arbetare eller en ordningsamt sådan håller nästan på att mörda en annan och sen angriper honom med ett järn rör. Under dotter Paula (Emily Maesde) musik prov flörta han först och sen avisar en före detta sjuksköterska som han hade ett förhållande med den är endast med Paula som han öppnar lite grand upp sig. Flickan är intelligent begåvade och även ordningsamt till synes och arbetar på ett stor livsmedebutik men hon fäller från en förförare vilken är verken vackert eller spännande men är enbart lite av ett enkelt och trivial ung män som spelas av.. Paula löper samma risk att sluta sitt liv som Maria som spelas av Louise Krause. Visligen är det Lesley som inte har kollat noga av alla barn har lämnat skolbussen men Maria har aldrig brytt sig verken om sonen hennes åldrade mor Crysla som i margo martindale gestaltning är ingen rolig eller karismatisk roll men bara en schablon bild av en kvinna men bara av hennes själv. Maria är helt enkelt en slampa som medicin knackar kan verken sköta ett arbete eller ett förhållande och vi tycker extremt synd om den kille som har en kärleks möte med henne eftersom hon bara tänker på sig själv. Det som gör inte filmen till adels för sjasig och i ett melodram still är faktumet att stilen är så kallt opersonlig och det finns ett stor samhälles kritisk del som blir mycket närvarade och även nersnöade av ordnings makten representanter. Visligen är polisen hårt till synes men dem tror på sitt kall och samma kan sägas av den sjåsigaste advokaten som försöker att hjälpa enbart för hans prestige Maria. Dem gör onda saker men dem är inte hårda människor eller grymt sådan och det finns i vilken en tilltro på att världen är god som är presenterade av blå fågel eller av musiken. Problemet är att den kritiska inte når fram och att stund vis den kalla blir inte så framträdande. ”Bluebird” är dessutom en kostym film eftersom vi ser inga modernitet verken mobil telefon och allt har ett slags känslan av 1990-talet. Det är den alla fattigaste i Amerika som den kulturella skådespelar elit lyckas att spela mycket bra och lyckas att visa med en fjäder väg i ett dunkla kalla ljuset som för en svensk publik blir ännu mer skrämmande eftersom den verkar inspelad i vilken svensk region som helst att samhälles botten är den verkliga samhälles botten. När i slut scener när Lesley hämtas upp av Richard och Paula och dem kör iväg förstår vi att den enda möjliga utväg för dem är verken att ta sig liv eller gå därifrån. Kanske i den nya USA av president Barck Obama eller kanske till någonting helt annat. Slutet är i sin stämning värld biljett priset och kanske medlemskap för Stockholm film festivalen.
Robert Fogelberg Rota