Feel good och ändå inte
Folkets bio gör en full träff ,ed Agnes Vaada nya film
Titel Faces a Place
Regi Ages Vada och JR
Medverkande dokumentär
Svensk distribution Folkets Bio
Betyg A
Agnes Vada har varit ett framgångsrik kvinnlig regissör som har varit aktiv det gäller filmer och inte minst eftersom hon är bland dem få filmskaparen från den franska nya vågen som är aktiv. Vad som vi ser mera än en vanlig film det är en dagbok lik video dokumentär och kunna ha ett personlig möte med många människor. Dem två figurer som introduceras på ett ganska kaxig sätt är den med två hårfärgad Agnes och JR en ung fotograf av vilken vi kommer även att möta hans mormor som är 100 år som gör en mycket egendomlig konst form den av stora affischer. Detta har varit en särskild konst massmedia som har ofta förknippas bara med en indoktrinering av reklam som visar filmer eller skönhet parfymer det som vi skulle kunna kalla för ett dominant kultur. Det som istället madame Vada och JR med hjälp av Roberto De Angelis fotografi och samma Anges vada klippningen vill försöka att göra är att berätta det franska landsbygget den del av landet som består av platser som är okända bort om dem stora centrum. Det är en resa i ett modern land visligen men inte helt olik den som Molière i Adrianne Msouschin ”Molière un hônetet homme” gjorde i 1600 talet t. Det är en resa som börjar i alperna och försätter efter att han besök den hård drabbade kol distriktet i norra Frankrike till Syd och sen till le havre. Det är intressant att se på vilken sätt Agens vada och inte minst JP alltid med hans hatt och mörka sol glasögon som skapar en viss del av distans och uppreparmadame Vada vill fokusera sig på dem platser och folket och det ses när man visar tydliga minnet i kol distrikter genom att få fram de stora bilder av det som en gång i tiden en viktig industri kol med riter men ett lags levad bröd och till den som var bonde samhället med även bortdrivningen av en hustru. Scenerna bland gruvarbetaren är onekligen dem starka eftersom det är just det som vi börjar att förstå vad som betyder bilder. Samma ses med ett idéen som är onekligen stor i ett äldre fabrik eller i faktum att ifrån bilder på fötter först den av ett servitris som blir klädd som en Van Gogh målning och sen till det som är ännu viktigare när vi ser madame Vada egna fötter på några cistern vagnar som skall dra iväg till ett okänd palts att var till en palts. Det finns onekligen en annorlunda del som är när man visar fru av dem hamn arbetare i Le Havre och diskursen om filmen i sig som utrycks medel när man försöker att besöka Jean Luc Godard. Det är en ständigt homage till hans filmer genom att försöka även med åter skapelsen av några sekvenser fast jag förstår även Luc Godard som inte ville vara med eftersom han har ingenting mera att berätta. En bra film som passar bra i sin filosofiska stund
Robert Fogelberg Rota