tittel l: Sisu
Regi: Jalmari Helander
Medverkande: Jorma Tommila, Aksel Hennie, Jack Doolan
Svensk distribution: SVT
Betyg: A (svagt)
Även om betyget landar på ett svagt A, på grund av vissa överdrivna scener – bland annat en tydlig referens till Stanley Kubricks Dr. Strangelove – är Sisu en mycket välregisserad film. Jalmari Helander visar stor auktoritet och berättar om en av de mest tragiska händelserna i nordisk historia, där ett SS-förband, ofta bestående av kroatiska och norska soldater, begick grova brott mot mänskligheten.
Filmen utspelar sig i det mäktiga lappländska landskapet där Aatami, en hård, äldre och svårt tilltufsad före detta soldat, spelad av Jorma Tommila, attackeras. Rollen är mycket fysisk, och många har jämfört karaktären med John Wick. Jag anser dock att han snarare påminner om Bruce Willis roll i Die Hard: en vanlig människa som genom sin envishet, aggressivitet och vägran att ge upp förvandlas till en levande mardröm för SS-soldaterna.
Att filmen eskalerar till ett våldsamt fyrverkeri är korrekt, men för mig nästan oväsentligt. Det finns en tyngd, ett smuts och en råhet i krigsskildringen som helt saknas i till exempel Tarantinos Inglourious Basterds. Helander gör detta tusen gånger bättre, inte minst tack vare Kjell Lagerroos enastående foto och Juho Virolainens mycket välgjorda klippning.
Vissa scener är brutalt komiska, som när en pansarvärnsmina kastas in i en liten och klaustrofobisk stridsvagn. Den scenen påminner om Fury – min favoritkrigsfilm genom tiderna, regisserad av David Ayer – men även om The Beast of War (1988) av Kevin Reynolds. I Sisu används en sovjetisk T-55-stridsvagn, samma modell som än i dag används med förvånansvärt goda resultat i kriget i Ukraina. I Finland finns många bevarade sovjetiska och tyska stridsvagnar från andra världskriget, även om vissa modeller egentligen inte fanns på plats vid just denna tidpunkt.
Sisu är i grunden en actionfilm, och det är främst antagonisterna som utvecklas. Wolf, spelad av Jack Doolan, är perfekt i rollen som den sadistiske och effektive SS-ledaren, medan den ynklige prickskytten spelas av den norska skådespelaren Aksel Hennie (känd från Mad Max). Precis som i vissa norska krigsfilmer kan den omfattande actionnivån bli ett problem, men i Sisu känns den aldrig orealistisk – med undantag för en scen med ett amerikanskt DC-7-plan.
En svaghet i filmen är kvinnoporträtten. De finska kvinnorna, som ständigt utsätts för övergrepp av SS-soldaterna, får väldigt lite utrymme. Endast en av dem, Aino, får en röst, och hon spelas starkt av Mimosa Willamo. Dessa roller hade kunnat ges mer tyngd och därmed lyft filmen från en utmärkt film till ett verkligt mästerverk.
Utöver detta finns det fina biroller, särskilt två SS-karaktärer spelade av Tatu Sinisalo och Wilhelm Enckell – grymma, kriminella och fullständigt desillusionerade. Två starka prestationer i en i övrigt mycket stark film.
Robert Fogelberg, Rota