Giganternas kampet

Mörk och mäktig men inte helt lyckad

Titel: Batman v Superman

Regi: Zack Snyder

Medverkande: Henry Cavill, Amy Adams, Diane Lane, Kevin Costner, Laurence Fishburne, Jesse Eisenberg, Scoot McNairy, Tao Okamoto, Ben Affleck, Jeremy Irons, Gal Gadot m.fl.

Svensk distribution: Warner Bros

Betyg: B

Filmen ”Batman v Superman” med regi av Zack Snyder har helt fantastiska stridsscener, som kampen mellan Wonder Woman, Stålmannen och människan Batman mot en enorm orcher, som har skapat av Lex Luthor. Hans Zimmer gör det bästa av sin musikaliska talang. Wonder Woman kommer in i kampen med mjuka orientaliska klanger, som lite i taget blir mer mörka, snabba som leds till en dans. Dans temat finns även i de olika mötena, som är sociala, som när superskurken Lex Luthor ska inviga ett bibliotek. Fotot för vilket Larry Fong ansvarar för ger en kvävande känsla av en verklighet som håller att explodera. Det samma ges av den snabba klippningen för vilken David Brenner ansvarar, han tar verkligen ut svängarna.

Historian är den av ett möte mellan två rappresenatter för USA miljardären och den största vigilants, Bruce Wayne, och den filantropiska landsorts killen, Clark Kent, som på grund av missförstånd sätts mot de andra superhjältarna för att Lex Luthor ska kunna åstadkomma den absolut största skadan. För att bli intressant använder man ett knep, som är ganska typiskt i många Tv serier, man undersöker ingående de olika karaktärerna. Henry Cavill är en självsäker Clark Kent en jordnära man, som har superkrafter, som han använder sig av för att försvara dem, som han älskar mest av allt två kvinnor. De är kopior av varandra. Lois i vars roll Amy Adams är som alltid mycket duktig och Martha Kent, gestaltad av Diane Lane vilken har enorma problem med faders gestalt, som har ersatt den gamla Kent. (I vars roll vi ser Kevin Costner i en dröm sekvens) och den nya fadern den tyranniska chefredaktören Perry White, som har Laurence Fishburnes bekanta ansikte, ett ironiskt drag.

Zack Snyder arbetar mycket bra med den linje, som finns mellan tragedi och komedi. Den som är Stålmannens huvudfiende Lex Luthor vill förstöra Stålmannen, eftersom han påminner om hans fader. Lex Luthor i Jesse Eisenberg gestaltning blir en slags ond hipster typ som lite i taget bli mer och mer dehumaniserad. I början kan vi tycka att han enbart är excentrisk, men sen manipulerar han Wallace Keefe gestaltad av en mycket duktig Scoot McNairy. Han offrar flickvännen Mercy Graves utan att tänka en sekund, hon spelas av Tao Okamoto. I slutet när Lex Luthor tvångs rakas i fängelset visas hans totala vansinne.

Jag är lite mera delad när det gäller Ben Affleck, vilken är mycket duktig som Bruce Wayne, Han får fram de osympatiska egenskaperna hos karaktären. Han har några scener med mardrömar om den onda ”supermannen”, som avrättar honom och scenen när blodet väller ut från hans föräldrars gravar, som är bra. Tyvärr känns han för stel, för torftig och stolpig. Kanske det beror på att Alfred som spelas av Jeremy Irons får för lite att säga till om. Det som är typisk med denna Batman är att han precis som Luthor verkar drivas av vilt raseri. Annorlunda är rollen av Wonder Woman, som spelas av Gal Gadot, hon är precis som karaktären ”borde” vara stark, sensuell och självständig. Hon är onekligen den bästa skådespelaren, en helt fantastisk gestalt.

Roberto Fogelberg Rota