Stockholm filmdagr ger oss i present ett utmärk film

Zombisar på tåget

Tittel train to Busan

Regi Sang-ho Yeon

Medverkande Yoo Gong vmfl

Svensk distribution edge sentiment Stockholms film dagar, Stockholm film festivalen

Betyg A

Syd koreansk film har visat sig under flera tillfälle som en av dem strakaste film industri i världen och nu regissören Sang-ho Yeon ger oss i ger oss en fantastisk gåva en utmärk genre film som kan uppskatas även av dem som brukar inte välja zombie filmer; ett verk som förtjänar att bli sedd eftersom den dels är ett mycket spännande ryssar med zombies men även en djup och intressant studier i den sydkoreansk samhället och dess problematik som ett helt aggressiv markands ekonomi generations problemer och starka känslor. I centrum av berättelsen finns en affärsman Seok Woospelas mycket bra med kraft charm av den bildsköna Yoo Gong hans liv är visligen bra när det gäller den material som visas av hans eleganta men sterila lägenhet i vilken hans mor (mycket välspelade av veteran Jang Hyuk-Jin) bör med hans nio åriga dottern Soo-an spelade mycket bra av barn stjärnan Soo-an Kim .det som med klass styrkan och precision film regissören Sang-ho Yeon vill göra är genom en zombie film kunna med hjälp av den ytterst strama realistiska men av denna anledning inte mindre vackert fotografi av Hyung-deok Lee som även ansvara för ett snabbt aggressiv klippning är att presentera den extraordinära i den vanliga som styrs även med ett robust kanske en aning bombastisk men aldrig opassande för att kunna undersöka mänskliga relationer vilken i dessa fall är den mellan far och dotter som skall tas till före detta fru som finns i Busan. Under tåg resan kommer dem att angrippas av zombisar och var tvungna att fly. Zombisar är en massa av rovdjur som påminner stark om det som fanns i ”World war Z” och fadern som kommer allt närmare dotter måste följa samma med några personer som han hade aldrig kunna möta innan som den robuste fabriks arbetarenhan Saw  I vars roll som vanligt Dong-seok Ma gör ett fantasi full , robust en aning komisk och mycket fysik roll som understycker hela hans styrkan med hans gravida fru som spelas mycket väl av Yu-mi Jung I denan grupp av överlevande som kommer att slå mot alla odds finns det även en ung par som är den vackra Jin-hee välspelade av den underbara Sohee och Gook medlem i ett baseboll lag.  som har den pojkcharmen av Woo-sik Choi  är ofta typisk I den Sydkoreanska filmen förutom starka känslor och känslor utbrott är att I dem blodiga stridscener det finns inte vapen med andra tillhugg och sceneran är extremt rå brutala och smutsiga. Även om många av den zombisar som i ett vist tillfälle angriper tåg resenärer är före detta militär och konstig nog inget av dem har vapen och det enda som tas av våra ”hjältar” är en polis batong och en kravallsköld. Detta är för mig lite märkligt. Vad som är intressant snabbt och verklig är den konflikt   som uppstår mellan gruppen och en figur av en autoritär pompös och inte den minsta sympatisk figur Yong-Suk  som spelas Eui-sung Kim. Han kommer att utföra rent många grymma och ynkliga handlingar som att offra vem som helst inklusive den timida tågföraren mycket väl spelade av Seok-yong Jeong som kanske  kunde ha räddat honom. Den figur som är en motpol till Yong-Suk är en uteliggare gestaltad av Gwi-hwa Choi. Han är inte en ”människan” men mera av en troll och han blir lik flickan i den alla första zombie filmen Barbara (Judith O'Deargio Romero ”The night of the living death” från 1968. Jag drar denna likhet inte enbart för att visa att jag gillar zombie filmer men för att se den gemensam infektion som både Romero och Sang-ho Yeon  har I sina verk zombie invasion för att kunna sätta fingera för den kris av männen och dess värderingar män som inte längre är kraftig handlings full och enbart våldsamt. Romero är ytterst negativ medan v lämnar i denna avgrund att slags möjlighet som är det av fader/dotter eller mor/son relation. En verk som för mig är fantastsiks och som måste ses av många och även den som inte är en vanligt zombie film fantast skulle kunna uppskatta.

Roberto Fogelberg Rota