En film om Europa dolda krig
Titel Leanders letzte Reise
Regi Nick Baker-Monteys
Medverkande Jürgen Prochnow Suzanne von Borsody v
Svensk distribution stockholmfilmfestival
Betyg C
Onekligen den väpnade konflikten mellan proryska separatister och majdan rörelsen är en av dem bortglömda europeisk sådan och regissören Nick Baker-Monteys har öppnat ett intersnt fönster och hare n av Europas bästa skådespelaren I huvudrollen som den pensionerade Wermach officelaren arvingen av en preussisk militär kast Eduard Leander spelade av Jürgen Prochnow på ett skicklig skådespelaren som är gestaltar rollen som den åldrade bitter män som har ett djup förakt för allt och alla . Första tagningar är viktiga för den utmärka klippningen av Dagmar Lichius att ge en rytm till händelserna och gör det utmärk medan fotografi av vilken ansvara Eeva Fleig ke sägande och för mig irriterade. Vi upptäcker snart den mycket spända relationen mellan Eduard och henens dotter spelade av Uli spelade Suzanne von Borsody med det ännu mera spänd med barnbarn Adele som spelas med charm av Petra Schmidt-Schaller . Hon är lika associal och envis som morfar och har ett kaxig framtoning eftersom hon arbetar i ett bar. Ofrivillig kommer hon att söka Eduard som kommer till Ukraina till dem östra delar av Ukraina var kriget pågår genom tåg. Hela resan känns lite instängt och då kommer den person som är den tredje huvudrollen den extroverta, godhjärtade och glada ryssen och ukrainaren som spelas av Tambet Tuisk ocker utsållning. Lite i taget börjar han att bli intresserade i Adele och vi märker hur han smälter Eduard. Det visas att Eduard är i själva verket ett mycket mera sympatiske och mest av allt empatisk karaktär och det ses mest med dem personer som han samtalar politik med som kan dels två bröder som hamnar i ett bråk. Den stora problemen med filmen är att den är inte en film men ett någorlunda tråkig och pratig tv teatern. Vi sernåhgra stridsvagnar några blockeringar men allt det är ganska lite det visar inte någonting som försöker ge en bild av kriget och dess fasor. The final journey är tyvärr adels för pratig för att kunna bli intressant
Robert Fogelberg Rota