Ett fullständigt mästerverk
Titel: Förförd
Regi: Maiwenn
Medverkande: Vincent Cassel, Emmanuelle Bercot, Louis Garrel, Chrystèle Saint-Louis Augustin m.fl.
Svensk distribution: Folkets bio
Betyg A plus, plus
Få filmer som jag sett har varit så bra och perfekta i alla avseende som ”Förförd”. Den visar en realism som är magisk visserligen har vi skådat liknande i tidigare verk som i King Vidors ”Pasty” och i Roberto Rossellinis ”Rom öppen stad” dvs fotot av Claire Mathon är naturligt nästan dokumentärt, som visar olika vinklar.
Filmen är en tillbakablick av Tony en fransk kvinnlig advokat som spelas av Emmanuelle Bercot en till synes vanlig borgerlig tjej, som har många jobbiga ovanliga sidor som vi kommer att upptäcka. I filmens början vid alperna blir hon skadad. Medan hon är på ett rehabiliterings centrum i södra Frankrike kommer hon i tillbakablickar ihåg sin kärlekshistoria med Giorgio en krögare i Paris som spelas av Vincent Cassel. För att prisa denna fantastiska skådespelare skulle jag kunna skriva flera böcker. Det som Cassel gör är att genom diverse inspirationskällor från den franska klassiska teatern såsom Don Juan samt mycket även från aktion filmer, som Robert De Niros första roller med Martin Scorsese lyckas han gestalt en komplett och stark karaktär. Giorgio är liksom Solal (en mycket duktig Louis Garrel som hamnar i bakgrunden men inte är osynlig) kvinnotjusare. Vid första möte med Giorgio upptäcker vi att han trots sitt eleganta hem och belevande sätt är en förvuxen tonårig som leker med fotbollsspel och behöver ständig bekräftelse. Detta är sättet på vilket regissören Maiwenn presentera honom. Vad som är stort är att precis som Tony (Marie Antoinette alias Tony) är Giorgio en fullständig karaktär med olika sidor och rent av kontroversiell. Det framkommer i den ytterst erotiska scenen när de två har älskog i resturangen och när han lämnar henne. Det som verkar cementera kärleksparet är deras son Simbad. Vi får följa han födelse. Efter sonens födelse blir både Tony och Giorgio ansvarsfulla under en tid.
En annan karaktär är Agnès (Chrystèle Saint-Louis Augustin) en modell och skönhet med afrikanskt/fransk ursprung. Visserligen är hon lite sliten och arrognat men vi tycker verkligen synd om henne. Agnès nerbrytning är ett förspel till Tonys nerbrytning. Vi märker mer och mer Tonys småborglighet inte minst när hon tjatar på Giorgios vänner och scenen i vilken hon bryter samman är en av de svåraste i den franska filmens historia. Hon visar hat mot Agnès och till sist för att kunna få delad vårdnad av Simbad måste Giorgio bryta med sina vänner. Vännerna är sympatiska, varma och verkar ha roligt.
Klippningen ger alltid en känsla av instängdhet förutom när Giorgio och hans vänner möts. Under rehabiliteringen börjar Tony umgås med några unga ligister eftersom hon saknar Giorgio. Den verkliga kärnan i filmen är klasskillnaden mellan Tony och Giorgio. Man börjar känna av den i filmens början när Solal inte kan acceptera Giorgio och det ses ännu mer tydligt i relationen mellan Giorgio och svärfadern. En riktiga bra film boka in att se den omedelbart.
Roberto Fogelberg Rota