När medeltiden bara är en förevändning
Titel: Robin Hood
Regi: Otto Bathurst
Medverkande: Taron Egerton, Jamie Foxx, Eve Hewson, Jamie Dornan, Ben Mendelsohn, Paul Anderson, F. Murray Abraham
Recension
Med regi av Otto Bathurst blir den gamla legenden om Robin Hood ett riktigt "rock'n'roll-epos". Genom vackert foto av George Steel – en blandning av Flash Gordon och Metropolis fylld av färger – och en snabb, nästan musikvideo-liknande klippning av Chris Barwell och Joe Hutshing, presenteras vi för en version som skiljer sig markant från Kevin Costners film.
Här möter vi Taron Egerton som en social föregångare till Batman. Han återvänder från det hemska korståget till ett korrupt Nottingham. De mest fantastiska scenerna utspelar sig under just korståget, där Robin of Loxley – som i början är en ganska sprättig ung man – lär känna sin vän och följeslagare: moren Lille John (eller Yahya), som spelas med stor kraft och sympati av Jamie Foxx. Det är en rolltolkning som är snabbare, brutalare och fylld av ett slags självsäkerhet.
Rollen som Marian, den folkliga skönheten, är lika stark och välgjord. Hon är mer än bara en "damsel in distress" och spelas med vilja och kraft av Eve Hewson. Marian slits mellan kärleken till folket och fackföreningsmannen Will Tillman, som bär det tvetydiga ansiktet hos en djupt orolig och osäker Jamie Dornan. På sätt och vis är han mer intressant än den vanliga boven, Sheriffen av Nottingham, som spelas av den "Tory-liknande" och hämndlystna Ben Mendelsohn. Mendelsohn är visserligen en bra skådespelare, men här inte lika intressant som filmens verkligt brutala skurk.
Den rollen tillhör nämligen Guy of Gisbourne (ett namn hämtat från romanen Ivanhoe). Rollen, som spelas av Paul Anderson, är enormt grotesk, farlig, nervös och grym. Hans manliga grymhet och galenskap gör honom mycket värre än många andra, inklusive den kardinal som spelas med ormlik smidighet av F. Murray Abraham (som mer eller mindre upprepar sin roll från Rosens namn).
Sammantaget är det en bra rollista som förädlar en mycket snygg film.
Robert Fogelberg Rota