Övertygande drama från Georgien
Titel Gisslan
Regi Rezo Gigineishvili
Medverkande Irakli Kvirikadze Tinatin Dalakishvili Darejan Kharshiladze Avtandil Markerade
Svensk distribution SF bio Stockholm filmfestivalen
Betyg A
Få filmer som jag har sett har varit like bra och starka som den georgiska ”Gisslan”. Historia är enkel och det grundad på ett riktig händelsen 1980 när Georgien var i topp av den då varandra Sovjetunionen när landets stolthet Dinamo Tbilisi vann ett final i UEFA cupvinnarcupen några välbärgade ungdomar av georgiska och estniska familj försök med att kidnappa en plan. Det är som vi kan väl se från foto av vilken ansvara med dunkla färger som påminner om den av en familj album Vladislav Opelyants med en kippning på fyra händer av Andrey Gamov och Jaroslaw Kaminski att berätta en historia om landet men även av idag. Det är en film som är inte nostalgisk över en förfluten som man kan se i många ryska filmer men som demonisera inte det och som finner parallell med vår eget samtid. Det råder ingen tvekan att dessa unga människor som den gigantiska Nino som spelas mycket väl av Darejan Kharshiladze som rättar upp föräldrar eftersom han tillbringar mycket tid i en kyrka eller den långhårige Oto spelade av Giorgi Tabidze t någorlunda avståndstagande distans en läkare vill först och främst gå bort från ett samhälle som är adels för sömnig. Dessa bild av väst vilken i denna fall är Turkiet och kanske senare USA är ytlig, dem försöker med det som är deras spirituella vägledning prästen Danili (i Rasputin kopia Iliko Sukhishvili en ensidigt positiv gestalt) att trösta sig med the Beatles på 1980- talet redan passé i väst eller genom rökande. Den som är inte den skapande kraft med den mest intressanta karaktär är en före detta barn stjärnan i filmen Nika spelade av Irakli Kvirikadze som är en histrion. Han är känslomässig vackert och kan dansa och dels i bröllop scenen charmig även med polisstyrkor och är precis nygift med ett estnisk kvinnan Anna väl spelade av Tinatin Dalakishvili som bara i första ögonkastet är en lite yngre version av hans mor kolla spelade med auktoritet av Giga Datiashvili . denna kvinna ha lyckas genom att bli så konformist som man bara kan få en plats i ett samhälle tack vare ett system som inte övertygar henne. Om nikas far Levan (Merab Ninidze ) hade kunnat ha ett liv en egen tanke som rinner lik socker pulver från hans liv Nika åtminstone låter sig inband i det, och försöker att ta en ställning göra någonting om sitt liv lik dagens migranter. Det som undersöker och med ett genialisk teatern coup lyckas att få igen hela hans ställning är Shota mycket bra spelade av Avtandil Makharadze denna är inte I först hand en fanatisk kommunist men en byråkrat som råkas infinna sig I denna rörelse om blir inte helt olik några av Österrikes Ungens officeraren innan först världs krig. Rezo Gigineishvili ger en känslan att kunna inte komma något vart, att vara icke kapabla att ta egna beslut till hans karaktärer som påminner om det som fanns under tiden innan första världs kriget som finns även i Anton Tjekovs karaktärerna . En film som lyckas att vara rolig och spännande men även ger en eftertanke om en tid som kanske var enklare. Det skulle vara helt omöjlighet som nygift par att komma på ett plan utan kontroll även i det demokratiska Sverige idag. Rezo Gigineishvili med stora kapaciteter beskriver och visar sig problemet utan att för den delen sätta några värderingar.
Robert Fogelberg Rota