Intervju med regissören James Schamus
En äldre kvinna sitter vid ett bord på ett äldreboende. Vi märker av hennes ansiktsuttryck det hårda förödmjukande liv hon haft. Hennes bild tonas till en kinesisk soldat under Korea kriget som under en besvärjelse (ett mindre brutalt slag) stöter till en ung amerikansk soldat med en bajonett i en cirkel lik rörelse. Detta berättar grepp återkommer i filmens slut.
”Indignation” är en filmatisering av en av Philip Roths bästa romaner. Det är historien om en ung man som skall avsluta sin utbildning och får en liten inblick i det som är kärleken, kulturen och ett bra liv som han blir tvungen att offra. Platsen på vilken filmen utspelas är ett konservativt vitt anglosaxiskt universitet som ligger i mellan western i Ohio. Den som har huvudrollen är en judisk slaktarson Marcus Messner som spelas mycket bra av Logan Lerman. Han är den skådespelare som mer än andra presenterar den unge mannen som skall genomgå en form av övergångsrit. Det är en roll som Logan Lerman redan haft på ett lekfullt sätt i filmen “3 musketörer” och på ett mer dramatiskt sätt i en av mina favorit filmer “Fury”. Vi ser de enorma problem, som han har i sitt hem med fadern, som är mer eller mindre super orolig och ängslig på ett patologiskt sätt. Fadern, Max Messner, spelas aven av samtidens stora amerikanska teater skådespelarna, Danny Burstein, som gör en mycket fin och intensiv roll och lyckas med att placera kött och blod i en epok som har varit så viktig för skapande av USA på 1950 – talet med den första stora förlusten i Korea kriget.
Marcus relation till sin mamma verkar vid första ögonkastet mycket bättre. Hon spelas mycket bra av en annan duktig teater skådespelerska Linda Emond, som ger en mycket intensiv och bra rolltolkning av Esther Messner. Fast i en scen på ett konditori inte helt olik de ställen till vilka Marcus som barn togs för att prisas för sina skolframgångar. Utsätter modern honom för en värsta utpressning hon tvingar honom att lämna den flicka, som han älskar. Det är den vackra snälla och sofistikerade Olivia Hutton gestaltad av Sarah Gadon. Denna roll som för Sarah Gadon är helt annorlunda än hennes tidigare roller gör hon en imponerande bra tolkning. Första scenen i vilken de äter sniglar är en av filmens bästa när det gäller det komiska liksom i en senare scen under Marcus sjukhusvistelse när de älskar,en extremt vacker scen när de älskar. Olivia är i själva verket perfekt i utseendet i sättet på vilket hon rör sig och beter sig men det finns ett men hennes mentala ohälsa. Bland filmens kvalitet finns den som skulle kallas för antagonisten den styva rigida rektorn på universitetet spelad av Tracy Letts. I rollen som Hawes D. Caudwell är denne inte bara en superkonservativ rektor, eftersom han även kan tänka sig att acceptera Marcus ateistiska drag om han går på gudstjänsterna men inte hans associala tendenser. Denna perfekta återskapelse av en svunnen tid kompletteras av en ytterligare intressant karaktär Bertram Flusser mycket väl spelade av Ben Rosenfield en intellektuell rebell, säkerligen bisexuell som börjar dras till Marcus.
Jag har haft det stora nöjet att möta regisören James Schamus i hotell Kungsträdgårdens post moderna rokoko lobby. Han har svarat på mina frågor. Jag anser att han skulle kunna få en viss staty, Ocsars priset, för denna film att ha hemma på sin byrå.
Hur fick du idén till ”Indignation”?
Jag har alltid varit ett stort fan av Philip Roths romaner. Jag anser att han är en bra författare och jag ville verkligen presentera denna tid. Det som för mig är den filmiska bearbetningen dvs en tolkning av att på ett känslomässigt sätt kunna reproducera en tid och hur man skall kunna försöka att få denna tid översatt till min egen värld. Att filmatisera en bok är ett sätt att göra en kompost av den och mest av allt av dessa filmmässiga emotioner som vi kan förstå och tolka genom min egen värld och mitt eget sätt att tolka den. Om någon skulle ha tagit filmens alla aspekter skulle det ha blivit svårt.
Hur var det med filmens huvudrolls innehavare jag har sett vid många tillfällen att Logan Lerman har spelat dessa typer av roller, som alltid är en ung mans initiationsrit medan när det gäller Sarah Godon hon har spelat många roller, som har varit lite äldre kvinnor?
Dessa två skådespelare var mitt första val Lerman har en enorm karriär han började med film när han var 8 år och han har erfarenhet men mest av allt den yrkes mässiga skickligheten och han kan blanda med väldigt naiva blickar. Sarah har spelat en serier fantastiska och mycket mer mogna roller och för mig var det mycket bra att kunna ge henne tillfälle att spela en yngre kvinnoroll.
Olivia är lite äldre än Marcus hon är på sitt andra colleges år och vad som är viktig för att skapa henne är att kunna lyfta fram hennes olika erfarenheter. Dessa är onekligen en svår situation en mycket svår mental sjukdom men även allt som har gjort henne till en fulländad attraktiv, sofistikerade och varm person. Jag tror och jag är inte den enda att det fanns någonting magnetisk i dem och de blev mer och mer ett par under filmens gång. De hade en form som par och det fanns någonting magisk att se dem på scenen. Så otroligt duktiga och professionella.
Jag var verkligen imponerad av de som är filmens olika masscener att även varje statist verkar stämma med denna period?
Jag blir otroligt glad att du säger det. Vi arbetade rätt mycket med det och jag kan säga att det inte var det bästa. Jag kan ta ett exempel den lilla mottagnigen som finns vid den första minnesstunden för en ung man, som precis har stupat. Jag fick på grund av organisations problem som mest var givetav vår budget. När vi fick besök av de statister som skulle presentera en samling judiska invandrare arbetarklass i USA såg våra statister ut som body bulider och fotomodeller. Så vi var tvungna att sminka ner dem och använda oss av dem i olika ställningar.
Skulle du kunna berätta för mig var filmen är inspelad?
Av budget skäl är hela filmen inspelad i New York vi hittade ett campus som kunde se ut som ett colleges i Ohio på en plats kallad New la Rochelle. Vi var tvungna att först arbeta med min super duktiga fotograf Christopher Blauvelt och sen med klipparen Andrew Marcus för att få platsen så lik som möjligt en lantlig miljö. Själva biblioteket i vilket Marcus arbetar är ett magasin på min hemma plan Columbia University och läsesalongen är Brooklyns historiska sällskaps bibliotek och den byggnad till vilken Marcus kommer är i Harlem medan kyrkan är en katolsk kyrka i Queens. Vi tog tagningar framåt bakom altaret för låta den se ut som en protestantisk kyrka i ett tyskt eller skandinaviskt samhälle i mellan USA. Faktum är att vi var i New York gav filmen en helt annan prägel eftersom jag fick arbeta med skådespelare, som är bland de bästa i välden när det gäller teater om vi till exempel tar fadern Max. Han spelas av Danny Burstein som vid tre tillfällen har vunnit det som man skulle kunna kalla för teaterns Oscar och Linda Emond som spelar modern har varit nominerade tre gånger. Samma kan sägas om Hawes D. Caudwell. Han är rektorn som spelas av Tracy Letts, en mycket duktig begåvad och beläst skådespelare, som har vunnit Pulizer priset. De gillade projektet och vi hade intressanta diskussioner även i skrivande form och sen kunde vi spela in allt på det bästa tänkbara sätt. Men gällande de platser som vi hittade så hade vi tur att hitta i Queens ett gammalt fort, som delvis ligger under vattenytan där kunde jag spela in en kort men intensiv stridsscen, som skulle se så autentisk ut som möjligt.
Jag såg en viss likhet med Stanley Kubricks slutscen i "Full metall jacket" kan det stämma?
Jag är ärade att du drar denna parallell men jag tänkte mer på en annan av Kubricks filmer ”Ärans väg”. Jag skrev ett stort slag med samma typ av åkningar, som jag reproducerade med användning av en stånda kamera. För att förbereda denna scen kollade jag mycket på en äldre film, som för mig är en av de bästa krigsskildringarna någonsin Lewis Millestorne “Inget nytt på västfronten"..
Skulle du kunna berätta för mig om de två unga skådespelarna som Pico Alexander som spelade Sonny Cottler och Marty Ziegler i vars roll Noah Robbins ser ut som en ung Woody Allen?
Robbins får höra det hela tiden och han blir ganska sur när jag skojar om det. Det är två skådespelare som är verksamma på Broadway och i andra teater grupper. De är mycket duktiga även att spela det som var ett av problem i filmen, som utspelas 1951 ett år i vilket varken rock musik eller det som skulle vara tonårigs kultur var född. Vi började tänka på vad de skulle ha lyssnat på och hur de skulle ha betet sig. Sonny är lite grand en föregångare till det. Vi sökte många låtar men vi skrev en låt själva som påminner om Tony Bennet.
Det finns en roll som jag fann och jag vet inte varför mycket sympatisk den av skådespelaren Bertram Flusser som spelades mycket väl av Ben Rosenfield?
Han är en annan teater skådespelare. Han har gjort många fina roller. Det är en ung man som påminner om Alain Ginsberg och även om Philippe Roth. Han är homosexuell och vi tapetserade rummet men hans hjältar som Kasper Frederick, Oscar Wilde men även någonting mer subtilt som hans smak för musik och likhet med Marvolio. Vi tänkte att denna person som inte trivs bra på detta konservativa college precis, som Marcus är ganska lik denna karaktär i William Shakespeares komedi. Precis som denne blir han helt och hållet utkastad från samhället han blir mer eller mindre en utstött. Det är lite grand samma som kom att hända både för Marcus, Olivia och Flusser just recitera detta brev till en Olivia, som sen blir vår Olivia. Det är för mig en tillfällighet
Skulle du kunna berätta för mig om de tekniska medel som du har använt dig av för filmen?
Jag hade först tänkt mig att använda mig av 16 millimeter film, men sen bestämde jag mig för att använda mig av Axela den har 4032 spektrum från svart till vitt. Vi använda oss av den. Vi ville ha känslan av de första kodak filmerna och precis som dem ville vi ha någonting som kunde föra denna diskurs framåt och ge kött och blod åt epoken.
Någonting som "Indignation" lyckats med. En utmärk en film som man bara måste se.
Roberto Fogelberg Rota