När oseriös är charmig
Titel Robin Hood princef thives
Regi Kevin Reynolds
Medverkande Alan Rickman, Kevin Koster, Morgan Freman
Svensk distribution CMore
Betyg B
Få filmen har för mig så tydliga minnet att vara roliga genom att vara även b som Kevin Reynolds version av arketypen Robin hood i vilken alla ser ut som några 1980 talet hårdrockaren och själva logiken i handlingar är ganska bristfellig. Man måste även tillänga att trots den högfärdiga citat i börjna av Baydy tappten är den historiska åter skapelsen lika till noll och den fotografi av Douglas Milsome är långtifrån vackert. Kevin Costner är en robun hood som liknar betydligt mera än cow boy visligen sjuter försöker att slås med svärd och btong men har alltid problemen att vara ganska plat utan den karism som är typisk av Sean Connery. Men är trots allt en rolig och symatisk älskar gestakt och hans relaktion med marion introducerade som ett slags neja krigaren av Mary Elizabeth Mastrantonio är kanske en av dem bästa i filmen precis som den roliga och kraffulla rollen av Bröder Tuck spelade av ichael McShane symatisk enfaldig komisk och full av ett bonde förnuft. Rollen för mig är symatisk som den som görs av Little John spelade av Nick Brimble med fru och barn. Fast den mest seriösa och roliga är den helt ohistoriska eftersom dem flesta morer var inte rena afrikaner men araber från mellanöstern Azen the great som är ingen mera än Morgan Freeman. Det verkar nästan vara en föregångare till två roller som den stora afro amerikanska skådespalren gjorde nyligen den i den olyckdrabbade Ben Hur och även den kraftfulla monolog vid öppningen av VM i Quatar. Jag gillar Fredman men hans hela koncept är att presentera sig själv. Det är någonting som finns även i den andra stora skådespelaren som gör filmen som är den onda Guy de gibstone presenterade av Michael Wincott en av mina favorit bovar inte minst för hans förmåga att vara sliskig. Tyvärr denna roll finns för lite och ställs i skymundan av den som är hans kusin sheriffen spelade av Allan Rickman. Denna adels för tidigt bortkommen skådespelaren skulle göra betydligt bättre roller fast hanlyckas dels vis att ge en bra tolkning full av ett slags charm och även av komiska sammanhang inte minst när det gäller statyn . Den roll som kunde ha blivit mycket bättre är den av häxan modern Mortiana (som är hämtade hur Ivanhoes myten) som spelas av Geraldine McEwan. Denna fantastiska skådespelerskan blir adels för komisk på grund av faktum att vi ser henne i ett kitschigt pastisch adels för lik en blå tåget. Sen hela den parallell medan dem äldre kulturer och satanism inte minst presenterade av dem barbariska Highlanders eller irländaren med den ståtliga Pat Roach känns fel. Visligen kunde dem ha presenteras men det känns som en hemläxan som förtjänar F i två ämnet historia men även film. Det är även någonting som icke utforskas inte presenteras tillräcklig som den relation mellan Robin Hood eller robin loceky och hans halv broder den först sarkastiska och sen jämt arga Kenneth som är Geraldine McEwan. Han och den feta biskopen som har Harold Innocnet ansikte kommer aldrig till att få visas. En film som försöker mycket men lyckas med nästan allt förutom att låta oss ha rolig inte tänka adels för mycket och leva på ett någorlunda rolig sätt
Robert Fogelberg Rota