Kanske första film av Trump era
Tittle Patriot day
Regi Peter Berg
Medverkande Mark Wahlberg John Goodman Rachel Brosnahan J.K. Simmons Khandi Alexander Melissa Benoist
Svensk distribution Nordisk film
Betyg A minus
Jag är djup övertyggade att filmer hjälper oss att se verkligeten med andra ögon och att stora filmskaparen som peter Berg kan ibland få oss att förstå några paradigm syfte. Om James Camelot i ”Avatar” hade presenterat en vision av den episka som blev den ekologiska som fannsi”Patriot Day” där emot kan även materialisera en del av den mer inom vänd invasion som är förmodligen mera grundad på en tillhörighet som har att göra med gruppen. Philip berg gör en film som är inte så spännande eftersom vi kan redan facit men med några straka karaktärer som låter oss komma närmare den tragedi och dess orsak genom några karaktärer. Den stil som Berg och hans film fotograf Tobias A. Schliessler är realismen eller för att vara mera precis naturalismen. Det innebär at man försöker att visa den nacka vekligen i alla sina aspekter inte minst dem som vi skulle kunna betäcka som dem värsta och mest brutal klippningen som har två huvudansvariga ett mer baksidan av staden Boston. Det som blir hjäten som kan (här vill jag dra en aprrllet med den annan traditiom den av den sovjetiska filmen är polis officeraren Tommy Saunders spelad mycket väl av Mrk Wahlberg. Denna folk hjälten från den amerikanska medelklassen lyckas att vara dem person som överträffar sig själv. Han har ett svårt trauma och problem dels att vara en av dem absolut första som kommer till brotts plats och faktum att hans fru Caroll mycket väl spelade av Michelle Monaghan ha barn. Just brottet den ovissa tid efter denna mord gör så att själva jakten på förövarna är den sätt att komma nära varandra. I ett vision av verkligheten som är stark manikeisk med svart och vit Wahlberg personifiera den vanliga lilla människan som tar upp sina bästa egenskaper. Detta var en typ av roll och jag tänker på Howard Hughes fantastiska ”Rio Bravoo” som ofta John Wayne spelade men om ”the dukes” roller var män med stor m är Wahlberg pojken den förvuxna tonårig som måste trädda inne i ett roll. En roll som gör honom ganska lik den andra riktiga hjälte som är den nyligen invandrat från Kina Dun Meng i vars roll Jimmy O. Yang är en lämpligt vaöll hans historia är enklet denna är en ung män som har bara tank på arebte men lyckas möta en person med samma etnisk ursprung som Li (laraConnor) och på grund av henne när hans öde slås samma med terrorister han lyckas att hitta mord och förmåga till att göra rätt. Filmen undertexten är att det är kärlek som lyckas att stoppa hattet. Kärlek kan även vara den av två mogna personer som den till pension nära kommissarier Pugliese Jimmy O. Yang imponerade roll trots att han behöver ta inga som helt risker och problemer av fru Conne (martine assaf) han sätter sig inne i ett krigs fara och lyckas att vina den. Tyvärr när det gäller dem goda sidor mycket bra skådespelarna som John Godman jag har aldrig sett honom så small i rollen som Commissioner Ed Davis och mest av allt Kevin bacon som Special Agent Richard DesLauriers till fullo använda . Mycket bättre utrymmet och det är filmens kvalitet ges till den terrorister som inte bara misstolkar och även gör Islam till adels för lätt men lever i ett hat och utan någon vidare förberedelse och plan lyckas nästan att lägga en stad till knät. Den är unga andra generationer killar med ursprunget från Kaukasus närmaren bestämt Tjetjen som Dzhokhar Tsarnaevi vars roll Alex Wolf presentera en skäckig odisciplinerade tonårig på glid som känns att han blir en boven på grund av omständigheterna och hans bror den gangster likande Tamerlan Tsarnaevl Themo Melikidze är för mig mycket värd en Oscar priset. Det verkar som om Robert Deniro i hans roll som Nodels i Gergio Leones ”Once ”Upon the time in America” skulle ha gått på villovägs och denna roll möter i Themo Melikidze många av dem bovar som finns i dem senaste Batmans filmer mest av allt den extremt narcissiska Lex Luttor i ”Btaman v Superman” i Jess Eisenberg gestaltning-. En gång läste jag en artikel som en arabisk journalist skrev om den islamiska fundamentalismen som en rörelse som tog västerlandets laster som den själv upptagna narcissismen och tolkade dem i ett Islam som såg endast en form av kontroll i politiska iakttagande som var helt fel. Detta är definitiv fallet med Tamerlan Tsarnaevl vilken är ett monster som tror på vilken propaganda som helst men har även goda sidor någonting som gör honom till extremt verklig och av denna anledning även mer skrämande . Han är en mycket god fadern mot dotter (väl spelade av Kendall Stoorza ) och i Tamerlan relktion med hustru Katherine Russells roll före detta super gilr Melissa Benoist gör rollen av ett extremt ond dark lady. Denna roll är intressant eftersom denna kvinnan har tagit en vision av Islam som är helt fel och blir bara ett slags knark för att fylla ett form av tomrum i ett samhället som ger inga som helst värderingar. Denna roll för en läxa när hon förhörs av en somalisk kvinnan även hon med slöja spelad av Kdari Alexander som kan debattera med henen genom dels att påminna västerlänningar situation och att det som hon gör är emot manga av islam värderinga . Någonting till vilken Katherine svara med tomt prat. För mig det finns ett enormt fel när Kdari Alexanders roll tar av sig slöja. Den är bara en del av de muslimska kvinnor syn och dem muslimska värderingar fast där var det ett markering och hon kunde ha behållit det . Slutet med intervjuer med dem överlevande och baseboll matchen som uppenbarligen är den sätt på vilken den amerikanska samhället själv presenteras känns för mig fel eftersom det kunde ha varit början. I slutet visar en folklig nästan populistisk sätt att komma tillbaka tillnågot fundament medan i början hade gett oss känslan att se verkligheten att ifrån det komma till den generella i värderingar av respekt och toleransen som finns i många kulturer. Detta hade gjort denna bra film till en äktade mästerverk en film som kunde kanske ha skapat debatter. Fast kära läsaren du måste bara se den och lära dig av den.
Robert Fogelberg Rota
”