Min kropp är rädd men inte jag
Max von Sydow har gått bort efter en så fantastisk karriär som ingen svensk skådespelaren med möjligen av Ingrid Bergman , Greta Garbo och Alicia Wiklander. Jag kommer inte att utgå från alla Max von Sydows roller i denna döds rum´na men för dem som har betyd mest för mig. Det är diverse tittar svenska och utländska som jag tycker har ett särskild del för denna mångsidiga talang Det är en helt del i många av världens stora filmskaparen även om det finns nåra konstigheter att sydkoreanska, japanska och kinesiska samt indiska och afrikanska regissörer har inte haft honom. Den första stora rollen för mig är onekligen den i Alf Sjöberg ”Fröken Julie” det är en elegant film med en djärv film språk som påminner mycket väl om två olika tendenser den av stum film tiden men av den psykoanalytiska i en av ljuset mästaren. Sjöberg lyckas att förkroppsliga Stridsbergs värld och Sydow en helt pojken ifrån landet är naturlig men full av en utställnings och karisma som han senare skulle visa även i hans stora internationella genombrott George Stevens ”The greatess sory over Tell”. Detta var som bekant ett stjärnspäckat spektakel men den Jesus var en helt jordnära och ytterst temperamentsfull l karaktär allvarlig men med en distanserade ironi. Det var en frösättning på dem stora framgångar i tre mästerverk som står för kanon av den svenska filmen Aurtorius Block i ”Sjunde insegel” från 1957. Vad gör denna film fantastisk onekligen Bergman regi och vilja att med ironi och djup undersöka vår rädsla för döden och den tumma inte med ett fantastisk foto arbete av Gunnar Fischer . vid första ögon kastet skulle just max von Sydow roll verkar den mest passiva men det är den bästa som kan se sig själv i döden Bengt Ekerö i gycklaren Nils Poppe och i Jöns den väpnande spelade av Gunnar Björkstrand och i skönheten Bibi Anderson. Fats det är dels regissören och åskådaren alter ego och den person som vi känner minst om som har den del som är inte sagt inte sed det svåra kriget. dessa trauma. Max Von Sydow lyckas just med det att presentera ett krigs veteran. Samma kan sägas fat i konsten sfär med den person som har sett har velat ha den i ”Ansikten” Albert Emanuel Vogler är även han briljant fotograferade av Gunnar Fischer i samarbete med Bergman en överlevaren med mörka sidor . det finns mycket av tatarer av fars men även här en döds bild som skulle följa även i ”Skammen”. Bergman som bekant ogillade denna film och det är en av dem få men inte dem enda svenska krigs filmer och den roll som spelas av Max von Sydow är ynklig men mänsklig i en person som tappar hans mänsklighet. Det är en person som får våld även bekymmerslös precis som Tör i 2Jungfrukällaren”. Med hjälp av Sven Nykvist foto och av en aggressiv klippning av Oscar Rosander mycket ovanligt i den tiden svensk film vi kastas ut i en medeltid som är böndag svårt mörk men med människor som har samma problem som oss husar skall man uppfostra barn och hur man skall agera. Det är en medeltid som har enbart en kristen familjer jag vill citera dem minnesvärda scener med modern Märta spelade mycket väl av Birgitta Valberg och dottern den deliciösa Birgitta Pettersson. En familj som drabbats av ett mörke i en miljö som likar det som vi kan se ut från oss. Max von Sydow lyckas att vara en hämnaren men även en fader Dessa roller omväxlas i den av en vanlig ”knegaren” nästan lite buskig artig som ägaren av en bensin makten i ”Smultronstället” och den av en vanlig och grå byråkrat i Vilgot Sjöman ”Älskarinna2 som är ett höst aktuell och mänsklig film. När det gäller den svenska filmen jag kommer inte att uppehålla mig till det högt berikande samarbetet med jan Troell men vi nämna ”Vargtimmen” det är en filmen om Bergman egna demoner men är även ett djup drama av den ensamhet som vi känner i Sverige som tyvärr blev inte i en passion. Själva Max von Sydow ångrade sig djup att han inte gestaltade biskopen i ”Fanny och Alexander” fast jag tror att han hade inte gett mycket till denna roll. Karriären i utlandet var rik av framgång inte kanske i alla filmer men i många som i till exempel i John Huston ”Victory” som var en spion historia med ganska tydliga B film kännetecken i vilken Max von Sydow spelade tillsammans med diverse Fotboll spelaren som självaste Pelé och Ardiles. Det var en film som för mig visade att även tyskar under andra världskriget kunde vara inte monster. Fast det som jag hade som den alla största var insatsen i fantasy genre från Kung Ostric i den fantastiska ”Conann Barbaren ” av John Milius en roll som tyvärr blev sönderklipp till fadern av Solomon Kane den girige och tyranniske Josiah Kane som i slutet får en betydligt bättre bild i M.J. Bassett ”Solomon Kane ” med den fantastiska fotografi av Dan Laustsen och den fina klippningen av Andrew MacRitchie i ett minnesvärd scen när han låter sonen Solomon mycket väl gestaltad av James Purefoy skjuta honom . Vi se hur han lyfter upp den andra skådespelarens rolle precis som dem svåra materialistiska scener i ”Games of Throndes # när han är en gud den tre ögnade kroppen och har svåra scener med Isaac Hempstead-Wright som är en annan rol. I fantasy genre är även den äventyr likande roller som Gunther i ett stor tyska spetakel för Uli Edel Nibelungen i vilken vi ser honom i ett duell som påminner dem av Douglas Fairbanks. Den roll kan ses en studier för en av dem mest mogna roller den äldre och blind Sir Walter Locksley i Ridley Scott “Robin Hood” med en duele scen som kan klara gaalnt med en av dem bästa bövar Sir Goffruy spelade av den onda och sofisticerade Marx Strong och dem många fina scener med Russel Crowe och Cate Blanchette. En roll som är ond är den i Martin Scoresse för mig enorma Shutter Island väl fotograferade av Robert Richardssom och extremt väl spelade klippt av Thelma Schoonmaker som den onda byråkraten Jeremiah Naehring som personifiera mänga av dem byråkrater som den unge von Sydow möte i den tidigaste svenska filmer. Max von Sydow konflikter mot Mark Ruffo, den mer humana psykologen Ben Kingsley och mest med den total utflippade och tragisk Edward Daniels / Andrew Laeddis seplade av leonardo Di Caprio är själva värda en plats i film historia.
Robert Fogelberg Rota