Sällan har parodi varit så bra
Titel The party
Regi Sally Potter
Medverkande Patricia Clarkson Bruno Granz, Timothy Spall Cillian Murphy
Svensk distribution Nobleentratainemant Stockholm filmfestivalen
Betyg A
Sally Potter har gjort ett otroligt bra film som driver med det välmående och väster inriktade brittiska överklass. det som är slående i filmen som är en brittisk danska samproduktion är att den är fotat av är svart vitt fast inte av estetiska med av praktiske skäl för att kunna ge känslan att vi ser allting vid en övervakningskameran och det tvingar klipparen Emilie Orsini och Aänders Refn ansträngning för att kunna behålla denna känsla och ge vinklar som påminner om Roman Polandski ”Che”. Huvudrollsinnehavarens är. Janet . som spelas med charm klass och karisma som alltid av Kristine Scott Thomas. Hon är i själva verket ett stark självständigt och politisk medvetenhet kvinnan som har precis blivit vald till att bli hälsor minister. Vi ser henne i en frenetisk rytm när hon först försöker att laga mat och sen när hon försöker att laga ett liv som har gått i tusen bitar. Hennes roll är intressant eftersom den lyckas att presentera olika nyanserna. Hon är omhändertagande mot hennes make som är den humanistiska filosofi professor Bill extremt väl spelade i en inte sp utvecklad roll av Timothy Spall och mot den kanske alla yngsta av alla roller Tom spelade av Cillian Murphy samt hon blir som ett lite flickan I möte med april . Denne spelas av den bildsköna v som står för det som är mera det klassiska andra kvinnans roll charmig och sarkastisk samt djup desillusionerade och petig. Rollen är spelade med storklass och ett otroligt bra förmåga och det verkar som hon är den första som förstår Bill galenskap. Bill är ett vrak och Timothy Spall är extremt duktig eftersom han lyckas att presentera en symbol för den västerländska, liberal vänster och humanistiska intelligentian som i slutet av sin liv dels klämmer sig fast vid några vi kan säga rent orationella beteende och gör det på ett barnslig sätt. Det är roligt hur han använder sig av musiken i övrigt någonting mera än positiv på ett irrationell sätt. Den som är motpolen är den kokain beroende tom i vars roll som alltid. Cillian Murphy mera än briljera. Han är charmig med djup osäkert nervs löjlighet och vi förstår att utanför hans värld av finansiera eskapaderna är inte värd vatten. Han står för en komik som är sanslös nästa djurmesig som påminner om den av den första Arlecchino. Det som slår oss är hur pass sympatisk denna karaktär är och hur pass mycket vi kan sympatisera för den som är mjölksilar överklass ungen. Han säger ibland saker och ting som är rätt och han slås bara för sitt liv. Finnas marknader har på både gott och ont om inte förstört åtminstone förändrat många människor liv och det absurda att nu vill denna person behålla sitt eget liv sina privilegier och inte minst sitt käraste. Det är en absurd situation och det verkar att den ständigt mediterade och i Tyrolen kofta klädd Gottfrid ett slags kavajrödvin buddistisk/ new age inspirerade babblande karaktär. det kunde ha blivit en karikatyr men den inlevelseförmåga och enorma kapacitet av Bruno Granz gör honom till någonting mycket mera ett riktig tjänaren i Comemdia dell’arte och vi ser att han är den enda som försöker att nå någonting vettig. Samt han har ett riktig kärleks PASSION I denna sprängladdande drama det finns även ett lesbiskt par den lite äldre martha ett slags brittisk Tina Rosenberg och hennes lite mer yngre (eller betydligt yngre) flickvän Jilly spelade av Emily Mortimer. Dessa roller är för mig lite svagare efterson dem är för tama och för lika och jag tycker fast det är hågst personligen att det är på sätt och viss ett sätt att förenkla HTBH rörelsen eftersom dem är klädda på ett likartade sätt och Jilly är lite för naiv. Det är just dessa kostymering som åtminstone för mig är lite för enklet. Fast dem två skådespelerskor visar kraft och yrkesskicklighet. En film ”the party” som ger det bästa av teatern och lyckas göra det utan att visa en samhällets klass som vill styra folket utan att vara kapabel att styra sig själv.
Robert Fogelberg Rota