Titel the last duell
Regi Ridley Scott
Medverkande Jodie Comer Adam Driver Matt Demon
Svensk distribution 20Th century fox
Betyg mästerverk
Få filmer som jag har sett har varit like bra i att kunna skapa en förfluten tid som the last den duell Mycket mera än sina två andra medeltida filmer ”Kingdom o Heaven” men mest av allt ”Robin Hood” visligen den var spektakulär men både klippnigen och foto var lite dåliga eller inte lika bra och det fanns visa frihter som här finns inte. Vad som är slående med den klippningen som arrangeras av Claire Simpson är att vi ser allting från kroppar som hänger vanställda på galler, fisk som blir tydligt saltade och även dem vardagliga arbeta. Det foto av Dariusz Wolski är magnifik taktil och med sina starka i visa fall och dålda färger den franska 1300 talet med alla hans motsägelse och extrem raffinerade rikedom kommer i den som är en gotisk saga. Den som tillhör även den måleriska denna film som delas i tre kapitel prologen med stridshingstar som går mot varandra till den kläddelen av dem tre huvudfiguren är den som får tala som sist och är den viktigaste Marguerite de Carrouges spelade av den helt magnifika Jodie Comer som har redan helt och årligt börd serien ”Den vitta prinsessan” Hon är vackert, bildad sympatisk och ödmjuk och vi ser hennes väg till att bli självständigt att befria sig från make till vilken han lämnas från fadern som en gång i den som var den blodiga hundra åriga kriget hade även varit en del av dem franskvänner som samarbetade med engelsmännen den stränga fadern Sir Robert de Thourville spelade mycket bra och trovärdig av Nathaniel Parker. Marguerite dansar inte enbart som en svärm men är en moralisk och intelligent person som drabbats av våld och även av förakt från andra kvinnor. Relationer med svärmodern spelade så bra av Harriet Walter som gestaltar en grym svårt och även ynklig karaktär i den äldre Nicole de Carrouges. Det finns stunder av grymhet men även ärligt när hon påminner att hon hade själv blivit våldtagen en gång. Men det som är ännu mer skärande är hur väninnan Marie den slampiga och irriterande Tallulah Haddon vänder henne ryggen. Denna roll är viktig eftersom det låter öppna oss en diskussion av alla dem intrigera som adelsmännen håller på med. Den brittiska medeltida filmen är givetvis beroende av ett sådan stor erfarenhet som Games of Throndes som spektakulärare medeltiden och här finns skådespelaren Michael McElhatton känd som Ross Bolton som spelar en lika ond och ynklig adelsmän kallade Bernard Latur och just gift med Marie Det som verkar vara hans motpol är den krigiske Crispin som har ansikte av Marton Csokas som medverkade som boven Guy de Rosig nån i ”Kingdom of heaven”. Det är en karaktär som stå nära de män som tar olika gånger Marguerite hennes make Jean i vars roll Matt Demon gör en ypperlig gestalt. Matt Demon har alltid varit skicklig fysisk och karismatisk och sällan man har sett från Kirk Douglas i Stanley Kubrick ”Spartacus” en stjärna i höjdpunkten av hans karriär att ha varit mer fysisk. Vanställd med olika herr men en ful hockey frillan Jean är våg hastig man ser det redan i början, osympatisk, ignorant och intresserade enbart i sitt eget namn. I början ser vi hur han lämnar en ställning och dras ut i kriget mot dem expert britter och när han räddar livet till Jean le Gris det r av ett misstag. Han håller och det ses tydligt i den del av berättelsen som är inte hans hur pass viktig är titel från honom. Det verkar som fadern Jean de Carrouges III en helt underbart Oliver Cotton föraktat honom. Det råder ingen tvekan att Pierre Alencon en helt icke kännbart Ben Affleck har rätt på vad han tänker om honom. Man ser ett mycket hård och svårt scen till frun som vackert som ett Venus och anständigt som en madonna kommer att försöka krama honom eller när han hotar henens. Vi ser att hans avundsjuka för Jacques le Gris kommer allt starkare och det är inherent den skamligt som kommer i Scotland det är han som tar alla till att bli slaktade av dem opersonliga och moderna britter. dem är lik den tyska order armen i "Alexander Nevskij" precisa iklädda med deras hjälmar som dehumanisera dem Hela duellen är magnifik som hans triumf som är mycket lik den av Rollos när han besegrar Ragnar under slaget om Paris. Det är vackert scen och vi har just från denna serie en viktig personlighet prästen till Jacques John Kavanagh. Här spelar han precis som i Viking en religiös gestalt en präst som försöker att ta Jacques till ett moralisk levande. Pierre Alencon är helt rätt i att sätta denna kapabla krigare och sofistikerade adels män spelade av Adam Driver i så pass viktiga ämbete. Vi ser två saker hur pass lekfull men även seriös han är en av dem män som skapade Frankrike och är på riktig vän till Jean och kanske även förälskade i Marguerite. Deras ord fäktningar även på äldre tyska är helt fantastiska och vi ser även hur pass mycket han har vilseled dels av sin härskare Pierre Alencon, men av hans tjänaren Adla Loure en rolig men grym Adam Nagaitis. Han kämpar väl och även i slutet innan han blir den riddaren på skärmen mördad på den mest trovärdig sätt med en rondell dolk vi ser att han inte ser sig själv som ett våldtäcka män. Den roll som Driver spelar här är magnifik hans i särklass bästa och väldigt komplicerade. I verk som ”Dualisterna”, ”1492” och även ”Gladiator” med Scott det finns inte ett rätt eller fel en god som är fläckfri och en ond som är genomgående ond men alltid två sidor som är mångsidiga. Jaques är en sådan och han kunde försvara sig precis som den duktige och Le Cop den duktige Zeljko Ivanek hade sagt. Kungen Carles VI i Alex Lawther är en svår ond och bortskämd liten skit men även en person som har uppfostrad till en roll. Detta ser i ett magnifikt paris med Notre-Dame som håller på aktat skapas. De musikaliska melodier tonsatta av Harry Gregson – Williams gör allt detta ännu bättre. Ibland är den medeltida mesiga ibland wagneriensk. En film som man måste bara kunna se. Som man måste se
Robert Fogelberg Rota