Jag är inte nöjd

Tam och tråkig om en av världesn främsta film skaperen

Titel Tarkovskij

Regi Andrey A. Tarkovskiy

ivan.jpg

 

Medverkande Andrej Tarkovskij

Betyg D

Svensk distribution Triart film

Jag måste erkänna att förutom dem tre första Tarkovskij lång filmer är bland dem bästa som har någonsin gjor i hela film historia och det ses tydligt i den dokumentär film som göras av med hjälp av den fotografi av Aleksey Naydennow vilken försöker i några få bilder att följa regissörens liv. Om den tazar filmen hade haft som kännetecken att vara product av en överklass som hade lite av göra med resten av befolkningen den av Einstein och dem andra stora mästaren av r sovjetisk konstnärlig propaganda med Andrej Tarkovskij kom när den ryska folk själen. Den första delen som är den återkommer till filmen ”Spegel ” och barndomen full av elände problemet och en längtan till en normal familjer liv i krigets och stalinismen skuggan. Det finns lite mera av foto av personligheten Andrej Tarkovskij av den ryska folk själen som han ser men man hoppar vild till den förta filmen som var Pojken och fjölen som skrämde precis som Ivans barndom livet till mig som rakades se den som 10 årig. Det finns en sådan skönhet  dessa mästerliga kompositioner som  när en soldat leker med sin flickvän vid ett skyttegrav eller när Ivan först drömmer och sen finns vid en träsk området i vilken tyskar hade övergivit en 75 millimeter anti stridsvagn pjäs. Dessa scener är vackra och denna film är mycket lite i jämförelsen med Andrej Rubev av vilken vis er en backstage och förklaringen till Tarkovskij religiösa idéer fast det är han själv som få tala. Visligen –är det bra att han försvara förklara hans filmer även om jag ansåg att han tog sig själv på ytterst stor allvar men hur var han som människan kunde man inte ha sökt hans fiende varför kunde man inte acceptera honom och är det verkligen möjlighet att alla är döda. Den delen som man tillägnar Solaris är den svagaste som när det gäller hans Hamlet och ”Spegel” är alltid presenterade den film som var ett uppgörelsen mot fadern och som får mig är en gåta. Mycket går forlorat utforskas inte och det är plötsligt som han kommer efter Stalekn en verk som är visligen svårt men skall följas att observera att jag hade mina sympatier för dem som ville förstora zonene som inte förklaras. precis som när han är tvungen att lämna Sovjet först för Italien med nostalgi och sen sverige . Dem texter från italienska är helt fel översatta vilken är beklaglig. Dessa delen kunde ha utforska mycket bättre men blir alltid och enbart förvandare till någonting adels och man kommer inte nära människan den får inte komma fram utvecklas och utforska och man följer bara en bild som får honom att bli endast utkristalliserade som geniet

Mycket bättre att se hans riktiga verk

Robert Fogelberg Rota