Så bra thailändsk zombie film

Vi behöver den thailändska filmen

Titel Prociect Undead

Regi Khom Kongkiat Khomsiri

Medverkande Khom Kongkiat Khomsir mfl

Svensk distribution asiatiska film dagar

Betyg A

Jag är inte så bevandrade i den thailändska filmen med av det lilla som jag har sett tycker jag att den är mycket fint rent teknisk har intressanta historier och för att kunna citera jack Nicholsson den behöver inte vara realistisk för att vara intressant. Den film som presenteras av Khom Kongkiat Khomsiri blandar några genre och några gnep från många västerländska vampyr och zombie filmer samt serier den inflekterade zombie fången i en låda precis son i games of throndes. Mera än plagiat detta behöver ses som en hyllning och berikning av den västerländska filmen som tyvärr har helt och årligt ignorerat pri ject Undead Filmen som utspelas i den sagoliknade Puckat är helt fantastisk när det började ett mörk och föga utforskat del av andra världskriget när tailand var delvis allierade med japan. Filmen är väldigt väl fotad av .. och ger en annorlunda vinkel (åtminstone  utifrån mitt eegn erfarenhet av det som är zombie topic med några zombies som är djup mänskliga eftersom utifrån deras problemet kommer det stora drma. Början är den av idyllen  och vi ser hur några kadetter följes i deras vardas liv och vi ser några mycket utsöka scener när till exempel en av dem två bröder som är huvudrollers innehavaren har deras huvud kontrast mellan Mok spelade av Awat Ratanapintha som är kostnärlig lag tar hans vänner att besöka dem prostituerade är allmänt levdas glad och den seriösa Mek spelade med så bra intensitet av Chanon Santinatornkul.h an är en fellinis karktär i ett lägget som påminner om början av filmen Der Brucke den gamla inte den dåliga koppia av 200 talet  Han är en mera intellektuellt figur full av spänningar av känslor och med ett rättvis beteende som han försätter även i dem kaotiska slutscener och ett stor kärlek för borgar dotter pen den klassiska thailändska kvinnan som vi föreställer oss spelade av den känslomässiga Supicha Sangkhachinda. Den värld av Thaniland är för mig mycket väl gjord. Vi ser deras tonår passion som utvecklas till en full skalig kärleks historia som utvecklas till en vuxen och tragisk kärleks historia i vilken Pen visas för en vuxen och även allmänt empatisk kvinnan när hon försvara en av dem andra zombi sär.från onk världen.det är i själva verket inte så mycket av en utveckling av karaktärerna men mera än annan status. Det finns spår av två andra populära västerlänska filmer dels Dracula Untold fast karaktärerna Monk förstår inte att det som de försöker att göra hämnd kan slutar med ett allmänt förnedring och även Apokalyto och djungel magi som mel Gibbsson hade redan utforska (den stora modellen av Apokalys now9 finns ständigt i scenen i brunnen i vilken fotografi av Weerapat Tembundit som är ockå klipparen fungera perfekt även i ett slut scen i vilken i ett fantastisk grott miljö lyckas med hjälp av deras super krafter zombisar att övemanar japaner. Det sker när i dem första slags scener som påminner stark om dem som man ser i Rädda meningen Rayan men från andra sidan dem som försvara starnden. Den unga thälaska soalter är eleganat i deras belgisk ispirerade uniformer (britisk uniform och den ikoniska franska Adian hjälm) och är produkten av en äldre kultur. Vad jag uppskatar mycket är bilder va japaner som under hela andra världskriget och även tidiagre ahde begått extrema brott precisi som den doktor som skapar dessa monster Kaito så bra spelade av Nobu T Watanabe den siste arvinge i denna fatatsiska samuraj ideologi  som får även filmens mycket sympatiska epilogen. Kaltt rationaliserade och lugnt trots hans samvetes kvarn liknar han en japanska mengelen och har kontrasten med kapten Nakamuta som skall fängslar . dem olika mutanter. I en mycket väl spelade film den roll som görs av Seigi Ozeki. Hård skoningslös full av ett ganska illa begriplig ärans kod vilken tillåter honom att vara både svårt och väldigt negativ denna figur presentera två ,myter eller kallade arketyper den av den japanska officeraren som man skådar i många filmer från små produktioner till några som letlers from iboima till den andra av den yakuza  ganseter . ajg anser att mimiken hans vilja att vara en vampyr jägaren hans besthet är perfekt som relation med sonen även om faktum att han har både en katana lång svärd och en wizagu kortare svärd  är kanske lite för överdriven. Det fanns me dem var få. Om man skall hitta i denna utmärka koncisa film någonting som kanske är inte perfekt är det att förutom dem av två soldater är inte alla uniformer precisa ser mera ut som kinesiska än japanska och att japaner inte hade den ikoniska tysk producerade k påist MP38. Denne roll som den av sonen och även den första japanska zombie mutanter som kommer att slås även med sina manliga minerna. En verkligen bra film som visar mycket gör den bra och på ett roligt sätt

Robert Fogelberg Rota

Robert Redford och Mia Farrows magnetiska charm

När Jack Clayton och Robert Redford gjorde av amerikans litteratur europeisk film

Titel the Big Gatsby

Medverkande Robert Redford Mia Farrow mfl

Svensk distribution SVT play

Betyg A

• Få författaren har varit så framgångsrika och inflytelserika för den amerikanska kulturerna som Francis Scott Fitzgerald och med hjälp av Francis Ford Coppola lyckas Jack Clayton att filma en mycket bra film som berättar på ett realistisk sätt romanen. Mycket av filmen med ett realistisk när tornade och späckfärgade fotografi för vilken ansvara  den brittiska filmfotografen Douglas Slocombe vars foto är starm nödvändigt baserade på långa tagningar och stämningsfulla i att beskriva dem rika värld i den glada 1920 talet New York som är den kungariket i vilken   Jay Gatsby är en kung utan krona. Redford är perfekt skpade i denna roll av en elegnat charmig symptiske krigsveteran som har gjort mycket sett mycket som han hade inte velat se och kommer tillbaka till den civila livet men en civil liv som är ödrat. Det finns fester vilda danser men även på grund av hans skådespeleri och Tom Priestley foto allt vad som ses är det genom hans ögat eller den av sin motselaren den människan som lite i taget blir hans vän och är även Scott Fitzgerald alter ego Nick Carraway mycket väl spelade av Sam Waterston:i ett lugt roll en roll som är liksom alla andra viskade vilken låte komma i förgrund det masktrosa som finns i filmen den konstiga.i den vardagliga Dels den överdrivna reklam för glassögon vid den någorlunda fattiga bensinmack som arrenderas  av den svaga ofta ganska hysteriska George  en adels för polerade Scott Wilson: och hans fru en slampartiga Myrtle Wilson spelade på ett expression istisk sätt av Karen Black hjärtskärande i visa stunder. Dessa stunder är starka men det är bara stunder som visa hur pass komplicerade det blir att försöka på sig att presentera i filmiska sammanhang bertold Brecht och hans distansiring effekt. Det är även med dem som är antagonister dv, den ganska vulgära par av den rasistiska krigs profitör Tom Buchanan  spelade av en av dem stora Hollywoos bad guys Bruce Dern och hans kusin den promiskuösa och skvaller mesiga Jordan Baker i vars roll  Lois Chiles gestlt är mycket bra. Men det som är fortfarande i hans blandning av sexualitet naivitet och cynism är den kvinnan för vilken gasby gör allt Daisy Fay  spelade av en magnifik i hela hennes sårbarhet Mia Farrow. Skörd som en kristall glass hon verkar inte ens finnas , För mig ett utmärk väl gjort gestalt i ett utmärk väl gjord film

• Robert Fogelberg Rota

Hollywood fa di una sconfitta una vittoria

Film ingiustamnet mal condiderato Per hardbout

Regia Michale Balne

Intepreti  Un dei film più sotoquotati di sempre

IntepretiBen Allech  Kate Beckinsale Josh HartnettJon VoightVoto A pu

Sicuramente pear harbour é stata iuna pietra migliare della storia americana e il film di Micahel Bane anche se con un monologo finale anche se bellissimo con la voce sensuale precisamente come la protagonista fa un pistoloto patriotico é uno dei lavori più belli su quella che fu un episodio fondamentale della priam guerra mondiale. Purtroppo per dei personaggi che sembrano diretamente ciatti da “da qui all’eternità” e la similiturdine con il celeberimo “tora , Tora” che non fu un sucesso molte persone lo hanno frainteso. Il drmama qui é meno colore un intrigo amoroso difficilissimo da capire anche perché A .. ama B mentre C la ama anche se D rimane sotto tono e la tragedia sembra quasi solo accenata. La carica ideologica del film é tipica di hollywwood che si basa sui grandi attori che si avvicianno su uno sfondo uno sfondo che però é a rilievo a tutto tonto come un diorama che vuole presenatre benissimo l’America con al A maiuscola quella del new deal dove appartemente solo per amore della democrazia entró ricca nazione evoluta di palyboy e ragazze bellissime nonne delle modelle , attrici telvisive ma anche raagzze che si vedeono su Instargam forse con petinature diverse e e meno tauaggi ma con gli stessi sorrisi. Pear harbour esce in un periodo particolare quando gli USA era impegniati in due avventure fallimentari la guerra in fganistan e l’Invasione dell’Irak avventure che accelerarono la nascita del mondo multi poalre. Precisamente come altri recenti film di guerra Furry e Wild taker film che adoro per la loro semplice particolaritá non sono film contro la guerra ma dove la guerra é un qualcosa di necessario un qualcosa che bisogna fare per proteggere il nostro modo di vita da noatre cghe oggi tra i pro Russia e i pro nAto ucraina si parla sempre alla stessa maniera. I nemici non sono né fantastisati come mostri ma neanche umanizati. I primi ch vengono incontrati dall’eroe con la E maiuscola sono i tedeschi freddi macchine con i loro heiker il me109 forse uno dei migliri aeri e i giapoensi sono i gianåponesi. Fantasiosi bravissimi nella loro strategiua quasi magici anche se hanno una certa umanità  data dai riti il saké la foto della fidanzata le fascie e il ruolo starordianrio di Mikao nel ruolo dello stratega läammiraglio giaponese  Yamamoto. Questo emraviglioso attore prima costretto a fare il film di Charli Chang lo svedese sami (il termine giusto per il lapponi) ... e poi comico ma mai machieta oin Coan il brabaro. Il ruolo dell’amiraglio é sicuro saggio da maestro di arti marziali orientale  e pieno di una mestria unica. Lo stesso vale per molti ruoli piccoli anche quasi comici come il meccanic bill ben intepratato da William Lee Scottquest che cerca di fermare gli aereoplani giaponesi con un fucile a pompa mentre avrebbe potito avere a disposizione gli ottimi cannoni bofors a disposzione, ala padre di uno sconfito agene e al apdre della nazioen Frankerin Drano rossvel che vediamo solo in immagine molto caricate. Quest’ uomo dimostra la sua forza la capacità di guidare uomini anche grazie alla sua disabiliá questo ruolo di Jon Voight, che secondo me mostra tutta la sua capacitá . un ruolo molto simile anche se su scala molto minore é quello di Alec Baldwin i Dollittle che sembra un John Wayne reditivo il coragioso e energico comandate dell’aviazione che fara l’impensabile battere i giapponesi alla stessa maniera con un colpo di mano molto coraggioso. A questo aggiungiamo anche il ruolo sessualemnte ambiguo che é quello di Michael Shannonin Gozzo piú un turista che un militare bravissimo l’unico che non sembra essere colpito dal facsino femminile anzi che ha paura delle donne in un modo che ragiona su quello . L’eroe a é Rafe McCawleyuno dei tanti bei ruoli di Ben Affleck che presneta sempre una certa voglia di fare di mettere lo straordinario nella sua vita normale . Spetaccolar enel scene dolce e romantico il ruolo ha ima forma di sicurezza e simpatia anche nella dramatica scaramuccia finale e si nota subito come viene in una certa maniera non dico limitato ma messo in crisi dal più ombroso Danny Walker un bravissimo Josh Hartnett al ‘epoca llapice della sua carriera capace di un intepretazione ssotenuta mai sopra le righe e piena di uan freschezza nostante la sua complessitá. Ma la cosa migliore del film é sicuramente la capacissima Elevery Johanson che ha lo stupendo volto di Kate Beckinsale per me bravisisma. Catturata nela sua perfeione fisica e brava quanto é bella capace di bucare lo schermo presntare la priam o la seconda generazioni di donne forti che anche se in una psazio femminile formano uan certa societá. Un ruolo per me ottimo interessante e pieno di una notevole capcitá. Tutto questo in uno dei migliori ruoli mai visti nel cinema in un film idimenticabile

Robert Fogelberg Rota

Non solo Sean Connery ma anche Leopoldo Trieste

Perché il Nome della Rosa é uno dei film più belli di sempre

Titolo Il nome della Rosa¨

regia Jean-Jacques Annaud

Intepreti Aabbrah Myrfay, sean Connery Leopolodo trietse

Vioto nella storia del cinema a pieni voti

Pochi lavori secondo me sono stati così belli come il nome della rosa e in questo saggio cercherò di scoprire perché il film di Jean-Jacques Annaud nonostante molte differenze ancche sostanziali é super fedele all’opera di Eco nel suo spirito. Da notare che Eco e avrá avuto le sue ragioni non amava particolarmente “il nome della Rosa” e anche la fiction RAI che é quasi piú fedle e molto buona. Il film di Jean-Jacques Annaud é codiuvato da un montaggio molto valido sopratutto in alcune scene da parte di Jane Seitz come nella speatccolare morte di bernardo Gui o nelle scene da giullare ma non comiche della cappana dei poveri e da una fotografia stupenda di Tonino Delli Colli. Questi riesce con un gioco di luci e ombre a rimegerci co un bellissimo gioco di luci e ombre che letteralmnete catapulta lo spettatore nell’opera di Lorenzo Martini il buon governo contemporaeo alla vicenda ma anche con altri influssi coem i prerafaeliti ma anche Brugel. La vicenda é ottima e tutto ha il sapore del voler ricreare l’epoca pasatta aggiungendo ogni qual volta nuove ifluenze a anche alcune delle composizioni deli film di sergio leone. I simbolo stesso di questo mistero é il monco cieco il vero antagonsta intelettuale il serioso e sorpatutto inquietante Jorge che é intpretato dal russo emigrato a seguito della rivoluzione d’ottobre Fëdor Fëdorovič Šaljapin:. Sarcastico cattivo invasato il personaggio ha una certa inteligenza e anche una certa virilitá che manca agli alytri monaci come l’ottimo anche se un po’ caricaturale abate Michael Lonsdale oppure al buon Saverio l’erborisata che ´´e intepretato da..  che poi sarà noto come il vicuino di Spiederman. Si tratta di un ruolo quasi comico di un ottimo carratterista che riesce a dare una dimensione di quotidiadinta´. Poi iniziamo con i monaci ceh sonmo nella tradizioen medevale dei monaci gaudenti strani e parecchio grotesci come Ramiga da Varaf´gien ex dolciniano inetpretato da. .. il bibbiotecario una specie di Mastino scortese e agressivo e sopratutto salavtore il giullare grotesco e bestiale intepretato da Rob palmer. Fu un ruolo con grandissime vissicitudini date prima dalla marte di Sakvatore Bracacrdo e poi dall’ide adi Franco Franchi che rifiuterá la tosura mntre pamer intepreta un vero e proprio goy il ruolo é fantastico ha quel misto di schifezza e tenereaza coem anche fenomenale é il ruolo di bernardo Gui l’inquisistore personaggio negativo ma viatle enorme quasi comodo un ganster preatto all’ortodossia. Da noatre che sia lui che i suoi militari alla fine si mostreano piú che incapaci di riuscuire a acontenere i popolo. Forse secondo me qui le idee progresiste di Umberto eci che resta voilente o nolente sopratutto un inteletuale progessib´vo e impegnato possono sembrare troppo paradosali semplificati ma la ragazza la presunta strega una bravisisma e bellisisma valentian Varga se glia ltri hanno un ruolodi cori. Sono a tuttio gli effeti proprio coem la comyto parte i personaggi statali che incontroamo lgli invaiti del paa dei persona gli unici personaggi che restano. Il tema della sesiualitá per me é importnatee forse quasi un po’ data perché quella del grotescpo i ma é questo personaggio che secondo me diviene quasi mitico.un ruoilo per me in tutto stupendo che raramente é stato equaliato da altri . ma il ruolo tra i più belli  come anche quella di Chrisatin Selder attore che non si é mai più ripetuto alla stessa maniera nel ruolo di Adso il novizio non piú benedettino am francescano quindi piú vicino al maestro che é il grandissimo Sean Connery pe rme nel suo miglior ruolo in tutto e per tutto. Un film da vedere e rivedere anche per il ruolo di leopoldo Triste bravo un piccolo uomo Ubertino da Cesena in realtá traditore del messaggio evangelico ma fatto da un grnade atoore

Robert Fogelberg Rota

Sono molto triste

Un lutto personale

AArrivederci, signora Cardinale

La carriera di Claudia Cardinale è stata straordinaria, grande, forse leggermente sfortunata, e la sua morte lascia un vuoto immenso. Ho incontrato la signora Cardinale una sola volta, quando mi dedicavo di più al cinema e meno alla scuola. All’epoca scrivevo per un giornale molto interessante, “Tidningen Kulturen”, e ci lavoravo grazie a Guido Zeccola, un ottimo pubblicista napoletano trapiantato in Svezia.

In quel luogo assurdo e anche abbastanza inutile che è il Filmhuset di Stoccolma, nel lussuoso cinema — l’unico, tra quelli della struttura, che valga ancora la pena frequentare — intitolato al fotografo Julius Jansson, l’ho incontrata. Fin dall’inizio fui colpito da quanto questa persona fosse cordiale, simpatica, fisica e piena di energia, anche se fumava parecchio. Capì che, per tutta la sua carriera, fosse soprattutto capace di portare sullo schermo, con estrema padronanza tecnica, la sua simpatia e la sua carica vitale.

Il paragone più simpatico, e soprattutto più azzeccato, che si fece fu quello con un’altra grande icona moderna di quel periodo particolarmente felice — anche se ricco di ombre — compreso tra gli anni Cinquanta e Settanta, quando l’Europa si ricostruì, creò nuove strutture e si preparò a diventare la società super-tecnologica e super-individualista in cui viviamo oggi. Un’epoca di donne estremamente femminili, belle, spigliate e spesso costrette in ruoli che stavano loro stretti.

Ricordo il primo esempio in un film difficile per lei, dove ebbe l’aiuto del grande Totò, o meglio di quell’uomo estremamente signorile e complesso che fu Antonio De Curtis: “I soliti ignoti”. Interpretava la sorellina, appena arrivata dalla Sicilia, di Tiburio Murgia — un grandissimo attore in tutto — e la fidanzatina dell’orfano Renato Salvatori. “I soliti ignoti” è un film comico ma non una semplice commedia, e il suo ruolo è, per me, stupendo, come lei stessa ricordava con un sorriso.

Tra l’altro, se è vero che Claudia Cardinale avesse origini siciliane, la sua cultura e formazione erano francesi, cresciute in una Tunisia estremamente cosmopolita. Chi la scoprì fu Luchino Visconti, in ruoli diversissimi: fu definito talvolta un suo Pigmalione, ma in realtà il suo merito fu quello di riuscire a metterla nei ruoli giusti. Da quello minimo — ma per me l’unico davvero positivo — in “Rocco e i suoi fratelli” a quello bellissimo e poetico ne “Il Gattopardo”, dove regalò al cinema uno dei valzer più celebri, pur offrendo un’interpretazione forse un po’ semplicistica del romanzo originale, del quale Visconti tagliò la parte finale. Fino al difficilissimo “Vaghe stelle dell’Orsa”.

In quel film, ambientato in un mondo intellettuale incomunicabile, Cardinale interpreta una donna che vive in un ambiente decadente, segnato da una delle più grandi sconfitte dell’umanità: l’Olocausto. Il tema dell’incesto, il contrasto tra classicismo e modernità, l’ambiguità dei legami rendono questo, secondo me, uno dei film più difficili ma anche più affascinanti della storia del cinema italiano.

Dopo questo, arrivò l’esperienza in un film geniale come “8 e mezzo”, dove fu davvero straordinaria, e poi i tre incontri fondamentali con Sergio Leone, Pasquale Squitieri e Werner Herzog.

Il primo fu in un film che, secondo me, mostrò tutta la forza del cinema italiano ed europeo: “C’era una volta il West”. Il film è un’avventura, ma anche una critica al capitalismo senza freni e alla commercializzazione. Il ruolo della ex prostituta di New Orleans è interessante perché il personaggio riesce a barcamenarsi tra figure fortissime: Harmonica, il pistolero silenzioso interpretato da Charles Bronson; Cheyenne, il bandito; e soprattutto la presenza inquietante, ma verissima, del personaggio interpretato da Henry Fonda. Da notare che la scena d’intimità tra Fonda e la Cardinale fu l’unica che Fonda abbia girato nella sua lunga carriera hollywoodiana.

Un ruolo simile, anche se meno truccato, è quello di Molly, la fidanzata di un certo Arthur Fitzgerald, in un film magnifico. E soprattutto il ruolo della Cardinale è quello dell’unica persona “civile”, simpatica e lucida nella mente di un folle: uno dei pochi ruoli quasi “positivi” di Klaus Kinski. Tra l’altro, lei fu l’unica persona a non avere alcun problema con Kinski.

In questo periodo, che è sicuramente quello d’oro per la Cardinale, abbiamo anche un film stupendo della ditta Luigi Magni – Giorgia Missori, “Nell’anno del Signore”. Alla fine degli anni Sessanta, Magni porta in scena la tragica morte di Targhini e Montanari in un affresco con i migliori attori italiani dell’epoca: dal granitico Nino Manfredi nei panni del calzolaio Pasquino, al “cattivo” sofisticato e mondano cardinale Rivarola (Ugo Tognazzi), a Targhini interpretato da Jean Sorel e al giovane Montanari incarnato da un bravissimo Renaud Verley. Un film dove la Cardinale, nei panni di Giuditta, una donna che si arrabatta in un mondo maschilista e difficile, ricorda molto un altro delizioso film di Luigi Zampa: “Bello, onesto, emigrato Australia sposerebbe compaesana illibata” del 1971. Un film stupendo, intelligente e mai volgare.

Ma per me, i ruoli dove la Cardinale diede il meglio, perché scritti per lei e per il suo talento, furono quelli di Pasquale Squitieri. Questo personaggio vulcanico e discusso realizzò uno dei più bei film in assoluto sulla mafia: “Il prefetto di ferro”, che resta il miglior ruolo di Giuliano Gemma, attore incredibile, in un film aspro, amaro e spettacolare. La crociata del prefetto Cesare Mori, in una Sicilia cupa, crudele e molto meno folkloristica di quella del Padrino, è lo sfondo per riflessioni profonde sul bene e sul male.

Vorrei anche ricordare la saga comica e divertente della Pantera Rosa e un film quasi impensabile come “La tenda rossa” di Mikhail Kalatozov, regista sovietico che seppe reggere il confronto con due giganti hollywoodiani come Sean Connery e Peter Finch.

Una grande perdita. Ma per fortuna restano i suoi film: bellissimi, luminosi, interpretati da un’attrice splendida e monumentale per bravura.

Robert Fogelberg Rota

Pedro Pascal är enastående

Matt Shakman lyckas att återge Marvel känslan

Titel the fantastic four. First stepps

Regi Matt Shakman

Medverkande Pedro Pascal Vanessa Kirby Paul Walter Hauser

Svensk distribution SF

Betyg A minus

Få moderna eller post moderna myter har varit så närvarande i vårt under medvettad som super hjältar och den operation som görs nu av Matt Shakman är med mycket Ai men även med ett bra arbete när det gäller kostymer och annat att återskapa med hjälp av den fantastiska foto av Jess Hall och den ganska platat klippningen av Nona Khodai känsklan för 1960 talet en perido som är mycket realistisk men även idealiserade. Vi ser en till synes välmående värld och stat som är beskyddade av den fantastiska fyran. Det finns naturligt vist en komisk nästan lite för komisk inslag i the thing eller Ebon Moss-Bachrach Ben Grimm som möter kärlek i form av skolfröken aktiv i ett judisk församlingRachel Rozman mycket väl spelade av Natasha Lyonne och en diskurs över media med tv profilen och konferencieren Ted Gildberg en nanna bra roll av Mark Gatiss men även många andra som chefen för den fantastiska fyra staben den afro amerikanska kvinnan Sharn lynne en fantastisk Sarah Niles , fast vi ser lite av dem. Den tifför lite till historia som är hur den extremt intelligenta och analyserade Reed Richards alias/Mister Fantastic så mästerlig spelade av pedro pascal som gör en helt olik roll försöker att hantera faktum att han blir fadern till den ytterst mäktiga Sue Storm alias Invisible Woman en annan bra och charmig roll av Vanessa Kirby som visar hur pass duktig hon är. Självsäkert fri vi ser henne även i söta bilder som mamma till Frankling Richards spelade av den söta Ada Scott . Sue har varit den som har gjort deras superhjältar till extremt populär och kan samtala även med folket som borde vara ännu mer oroligt. Hennes roll med ett nästan häpnades vacklan lycklig slut är den enda som är lika skicklig som Pedro pascal fast med ett typ av skådespeleri som är mera emotionell. Hemmet är fantastisk precis som den roliga EDDBI spelade med påhittad språk av Matthew Wood och även Sue reaktion medkungen av undervärlden på riktig sådan Harvey Elder alias Mole Man spelade av Paul Walter Hauser. Denna del av filmen är rolig kvick av aktion komedi och sen kommer vi till den figur av ”den vilsen och missanpassade” unge män Johnny Storm alias /Human Torch spelade av Joseph Quinn . rollen gör kanske lite för mycket komik vilken för mig känns nästan fel eftersom den går lite för mycket till den komiska och det finns inte hans problem av ensamhet känslan att vara otillräcklig. Det är ingen tillfällighet att han blir förälskade i ett kallt nästan robot likande person Shalla-Bal /Silver Surfer spelade mycket bra av Julia Garner som lyckas att porträttera mycket bra en vägvisaren till den extremt mörka Galatus spelade av Ralph Ineson en mörk robot likande gud som vill sluka alla planeter. En figur som tyvärr sakkanr historia och trots bra förutsättningar blir bara en slags mekanisk Gozilla Det är just det som för mig inte låter filmen flyttas visa någonting som den kanske borde ha gjort. En ok film underhållande men som inte lyfter och som kunde ha varit mycket bättre

Robert Fogelberg Rota

Quando alcuni erano immitati anche da vivi

Quando le cimabelle non vengono con il buco

Tittolo Carambola

Regia Ferdinando Baldi

Intepreti paul Simon Antonio Canfora

Distribuzione https://www.youtube.com/watch?v=I5mtu7JpkiY

Voto C

• Purtroppo nonostante uan certa freschezza e sopratutto un certo tipo di piccola genialità e anche una grande maestria di montaggio da parte di Antonietta Zita “Crambola “ é un film che non riesce a andrae più del mero foamrismo. Complice anche la coppia con una fotografia molto(forse involontariamente) bersonian fatta non per essere bella ma unicamente per portare avanti la storia,  la storiané uan coppia di parechi film di Burt Spenser e trace hill con alcuni lazzi che vengono ripetuti anche con personaggi simili. Due balordi ma tutto sommato simpatici e di buon cuore ancor apiù marionette che i personaggi originali e questo vale sopratutto per Toby un tutto somato bravo Antonio Cantafora con lo pseudonimo diretto di Michael Coby che imita in tutto ternce hill ma non avendone il facsino anche se era una ttore più formato. Alcuni dei duetti con il maciste mangiatore enorme che dovrebbe fare il burt Spanser della situiazione
   Paul L. Smith sono vermante gustosi sopratutto quando litigano.Paul L. Smith era più magro di But spanser meno comico e veniva da una tradizione molto più americana della recitazione che secondo me lo faceva molto più sulla piccola mimica e qui ha alcuni inetragire interesanti prima con pamela la bellissima Melissa Chimenti attrice italo eritrea e le scena in cui Toby si maschera da lei e in cui paul fa il reverendo sono simpatiche e gustose come quelle con le galline e anche gli scherzi con leo Sceriffo un grandissimo Pino Ferrara ma anche quelle con vani de Angelis che vanno molto indietro nel tempo ricordando alcuni episodi straordinariamente divertenti delle prime comiche di Maciste Bartolomeno pagani. Qui devo dire che il film diventa gustoso divertente e strappa più di un sorriso anche nella scena degli specchi deformanti che sembrano ricordare o richerare gli specchi in “The lady for Shangai” il capolavoro poco considerato di Orson Wells. Si vuole fare molto per citare da parecchi film e la cosa va a discapito della freschezza del film. Tra l’altro il difetto peggiore e secondo me super irritante e che le voci sono le stesse di Burt e Terrence un qualcosa che fa perdere la film la sua capacitá . Un altro problema del film é la sua sceneggitura del film che secondo me é troppo strana poco curata e che quasi prende in giro lo speattore. Non si capisce perchè c sono le unifome della confederazione la guerra messicana e sopratuitto perché due cattivi il serio as Clydeson il bravissimo artista tedesco  Horst Franke il molto più burlesco professore.coppia di quello di altrimenti ci arrabiamo inyepretato da Franco Fantasia .. che sembra la coppia di quello di altrimenti ci arrabbiamo. Un film divertente ma poco più da vedere senza troppe pretese

Robert Fogelberg Rota

Gli americani non sanno fare più i western

Poteva esser un capolavoro

Ma troppa acqua al fuoco

Titolo Horizont

Regia Kevin koster

Intepreti kevin kister

Voto B

Purtroppo nonostante uan belissima fotografia di J. Michael Muro un miontaggio molto scopietante di Miklos Wright e qaulche buon ruolo Horizont o per lo meno la prima parte é un film che vuole molto troppo ma arggoinge poco. Si tratta di un grade affresco western i quelle pianure del Sud Ovest degli stti uniti e in quei monto del montana e altri statio durnate la guerra civile. Il problema e che non é né una serie televisiva e tanto meno una serie di film. Il problema e che  erca troppoha troppi personaggi e troppe storie un qualcosa che secondo me fa questo lavoro molto anzi troppo pieno di storie secndarie anche di dubbio sitemazione. Il western e autori come packing e sorpatitto Sergio leone ma anche tarantino lo hanno ben dimostrato é un genere dove fin dall’inizio si decide chi sono i buonie i cattivi e come questi devono agire. Questo fu per me la piú grande novità rispetto al western classico pionieristico di autori coem John Ford ma anche Howard haks. Cosnter si mette in mezzo alle due tradizioni e lo fa prendendo un personaggio che però non é cosi interenate il giovane Russel gaze però non troppo bene intepratto da Etienne Kellic che si mette con un gruppo di cercatori di scalpi. Le scene con un confronto per altro abbastanza interessnate e naturale con un indiano in una stazione postale non sono tra le piu convincenti come il troppo caricato e sorpatutto la recitazione del capo di questo gruppetto di fanatici ma anche fuboni che non si fanno scrupolo di scalpare chisia anche capelloni bianchi ovvero Jeff Fahey. Questi precismente come tutti i carteristi avrebbe avuto bisogno di piú tempo e spazio per sviluppare o suo ruolo e una bella relazioen cosa che non riesce nenach all’attore migliore a parte costner che é Sam Worthington nel ruolo dell’ucfficiale di cavallieria tenete gepard che cerca di tenere la disciplina in una sgangerata guarnifgione con il colonello Albert Houghton che é intepratato abbastanza bene anche se in ordinaria mainistrazione da Danny Huston. La situazione ahce con la storia d’amore som la vedova di un pioniere Frances Kittredge una
Sienna Miller per me leggermente imbabolata é divertente ma ricorda anche nell’ambientazione militare un po’ troppo da vicino il mitico “balla con i lupi”. Non é una citazione statica perché ci sono molti personaggi interesnati come il sergente Tomas Ridon un bravo Michael Rooker e sopratutto la terribile moglie intretatta da Elizabeth Dennehy,ma il tutto é rigido e si vede anche nell’altra storia che non vien minimante sviluppta coem quella tra la figlia di Francie Elisabth uan pur talentuosa Georgia MacPhail  e due soldatini il biondo Eklund Chase Ramsey ababstanza impacciato e il bruno Epps un mlegegrmente migliore Dalton Baker. Peró questo episodio non é il peggiore visto che quello della cravana comandata dal mite Matthew Van Weyden un Luke Wilson inbabolato é ancora pi+u noiso a questo si aggiunge che il ruolo dell’unica signoraMaid uan pur brava Tiger Curran resta solo marginale. L’episodio piú bello e piú importnate e per me quello tra i minatori dove l’eroe dell’episodio é giusto Kevin Costner nel ruolo del cow boy e pistorlero occasionale Hayes Ellison. Qui si vede l’attore holywwodiano inetso sempre coem attore di razza . A molte dei ruoli di James Steward ma anche di cagr Grand  si trova costreeto a battersi conytro una famiglia di crudele balordi come flag il bravisismo James Landry Hébert che ricerca la ex amante del padre'Ellen' Harveyuna barav  Jena Malone. Kostener recita benissimo anche con la sua relazione con la donna la prostituta Marigold una bravisisma e bellissima Abbey Lee. Questo ruolo per me é grazioso e porta una forma di romanticimo. Horizont ha anche un altro vanatggio quello di essere un western visto anche dai nativi americani. Qui a dire il vero c’é un errore storico di presntare gli apache come una grossa minaccia per i pionieri perché non erano una nazione ptente a metà dell’otticento ma l’intepretazione di Pionsenay il vechio capo inteorati da Owen Crow Shoe e il contrasto con il giovane Taklishimun bravisismo éTatanka Means e molto bella e forse vale il film

Robert Fogelberg Rota

En milstolpe i filmens historien

Varför Taxi Driver är fortfarande en utmärk film

Titel Taxi drivere

Regi Martin Scorsese

Medverkade Robert DeNiro, Harvey Keitel Martin Scoresse, Jodie Foster Peter Boyle

Svensk distribution Vipaly Tv6

Btyg I film historia

”taxi driver” med den kuriösa intåg av ett svensk sexuell undervisning film är en verk som går till film historia på grind av hans ständiga aktualitet. Vad som är viktig att i en film som är mycket tidstypisk full av starka avspeglingar till en svårt tid i amerikansk historia slutet på 1970 lyckas att undersök på ett finkänslig och utmärk sätt missanpassningen. Travis i den enorma gestalt av Robert De Niro ör en före detta marines som tas av en annan fördetta amrines i ett paradoxal gestaltning som är en förgångare till the Sopranos av Joe Spinell till ett yrken taxi chauffrörn i New York. Taxi diver är långt ifrån en vackert film och Michael Chapman fotografering vill bara visa det som är nödvändigt till bilderna till historia till dessa stämningar. precis som Tom Rolf (grundläggande och icke sände förutom i den slutliga konfrontationer bilder vill den visa endast dem bilder dem platser som får historia dessa fantastiska vändningar till en ökande av själv destruktivitet. Robert Deniro mycket tidigare än Joque Phonix som gjorde dessa roller i Gladitori”, ”quills” ,….och till slut i ”Joker” är själv destruktiv utlämnade i ett verklighet i vilken Bernard Herrmann musik betyder utlämning självplågeri och inte minst en fel vilja att förändrar världen . Fast detta går inte eftersom dem drama som han hade haft han hade i Vietnam av vilken vi får aldrig veta någonting. Mera än hans monologer vad som låter oss förstå alla dem lidelsen som Travis hade är det musikaliska stycket tyvärr hans senaste verk av Bernard Herrmann. Precis som Alfred Hitchcocks ”Psyko” musiken bygger stämningen och fyller inne rummet. Travis är lågmält naiv klumpig men ändå smidig och intelligent och har ett vist social förmåga när han presentera sig till dem mäktiga som är Charles Palantine en parad roll som ett populistisk politiker en blandning av Jimmy Cartner  Ronlad Regard och även Donald Trump Senior innan dessa var påtänkta spelade av Leonard Harris. En bra roll lågmält men full av emotioner i vilken vi ser det som är typisk av neorealismen. Scorse tog många modeller inte minst neorealism och övertygade dem. Man ser det extremt tydligt hur man bygger upp dem små tala i vilken finns den andra viktiga mäktiga rollen som är den äldre taxi driver the Wizzard en nästan cyklopisk lyckade Peter Boyle som kan inte ge några svar eftersom han är ingen bernad Russel. Den tredje mäktiga gestalts är kvinnan med stor k med vilken Travis har ett ganska rolig missuppfattning med den stora K filmen spelade av Cybill Shepherd i rollen som Betsy som försöker att förstå Travis eftersom hon är aktade av honom av hans livserfarenhet men misslyckas på grund att hon kan inte bry sig. Trots alla hans brister och man gör Travis till betydligt klumpigare och äckligare än vad han är visar empati och här kommer den lolita lyckade roll Easy eller iris av Jodie Foster. Hon är ung naturlig och nyfiken i en situation som är lik den av Natalie Wood i ”The sercher”. Hon är tillgången inte av indianer men av någr blodiga och hemska comareos och här har vi den enorma rollen av Sport spelade av Harvey Keitel. Han är vridit osympatisk endast vilja att fröståra. Även i den kärleks förklaringen till Iris vi märker g´hur ynklig han är. Precis som apladine batsy har även Spot en form av makt på Trevis och enadast han och några andra drannats Det interssnat att den slutiga makt är den av staden New York inte en stad av makt välfärd men en helvetes hålan i vilken barn sprutar vappen tonåriga kastar ägg och puertoricaner den duktiga Melio spelade av Victor Argo visar sitt eget makt genom att massakrerade en sårad människan. En stad full av hallickar prostituerad och alla möjliga problem. Martin Scorse väljer att spela en av dem i rollen som en brutal make som vill mördar sitt fru och det finns en person som mår ännu sämre än travils Tom en komisk och rasistisk Albert Brooks. En film som säger fortfarande så mycket.

Robert Fogelberg Rota

Kunde vara utmärk

Huvudpersoner  klipper sig

Film börläget borde klippa slutet

Titel Korsetter

Regi Marie Kreutzer

Medverkande Vicky Krieps Manuel Rubey

Svensk distribution SVTplay

Betyg B

Tyvärr hade ”Korsetten alla möjligheter att bli ett mästerverk och kanske att gå inne i hela filmen historia men på grund av ett torftig och idiotisk slut den missar många poäng. I filmen centrum står en av dem drottningar eller snarare kejsarinnor som har gjort inte minst i den undermedvetna den stora historia för Europa Sissi här mycket välspelade av luxemburgiska
Vicky Kriep Innan jag påbörjar mitt undersökning och mitt analys av denna film måste jag uttrycka visa idéer som jag har över denna kejsarinna. Onekligen hon har varit en ledande personligheten som har lyckas att hjälpa och stödja den män Franz Joseph som var en av dem mest andlig kraftiga av alla dem regenter av Habsburg ätten men tack var hennes politik om ungrare införlivades i hennes kejsarrike dem slaviska befolkningar fick inte komma och det medgav en nationalism som till slut har från den blodiga grundare av Tjeckoslovakien och Polen till kriget i före detta Jugoslavien och även den i Ukraina berör på hennes ofta missledande råd  Dessutom på grund av familjer anlägget hon skapade problem för den reaktion mellan Österrike och Italien. Vi kan även tillägna hennes medverkande i aggression mot Danmark och den österrikisk preussiska kriget som inbär att inte Preussen som sådan men deras militaristiska stämningar triumferade men förutom det vad som är viktig är att tack vare henne vi kan undersöka och bli charmade av denna rörelse Vi möter denna fantastiska behagliga skönhet när hon är över fyrtio och gör allt för att var i form. Vad som är slående i .. är den fysiska i hennes gestalts t hur hon plågas av korsetter hållning hur hon gymnastisera rider vid alla dagar och även hur pass bra hon fäktas.- som fäktaren måste jag säga att de scener i . Ulrike Kofler. fantastiska klippningen och i den utmärka foto av är helt fläktfria och hur pass mycket man ser alla den wiener miljöer från salongen hos konditor Demer när hon möter den som hon vill ha som ersättare mot make till dem möte i utlandet i Bayern och i England. den första är en väldigt känsloladdade scener med själ frände den kaxiga men ändå roliga kusinen ... som är en möjliggörande av Luchino Visconti figur medan den skådespelaren Manuel Rubey som är en vanligare version av Helmut Berg roll och även den dunka men vackra fotografi av Judith Kaufmann blir mera upplyst .Vicky Krieps lyckas att visa hela hennes kraft hennes karisma och inte minst henns förmåga att vara naturlig på ett utmärk och sympatisk sätt även i den svåra relaktioner dels den med den pompösa hiv målaren gestaltad s med nästan clowneri av Alexander Pschill och mot den älskaren som försöker att förföra henne ridmästaren Bay Middleton spelade av en mycket självsäkert Bay Middleton. Hon avstår för honom på grund av kärlek till sonen Rudolf den fantastiska roll spelade av Aaron Friesz och för att protestera mot den mest osympatiska av alla karaktärer systern före detta drottningen i Neapels Maries eb fantastisk Lilly Marie Tschörtner en gate keep moraliserade och vulgär figur en gatekeppearr som brons systern V. Detta är för mig en mycket fint och väl spelade igur som har ett dubbel i Valerie som är spelade av Rosa Hajjaj. Denna barn skådespelerska gör rollen av den person som avstod från tornet av Habsburgare på ett mycket diskutabel sätt men här är hon en barn som både älskar modern och fadern men förstår att någonting inte stämmer kan inte fungera. Hennes roll är för mig en av dem bättre mest full av lidelsen och hop inte minst under militär sjukhuset besök . en roll som står mellan Sissi och den andra fantastiska roll som är make Franz Joseph med lös skägg spelade så bra av Florian Teichtmeister. Hans roll är den av en män som trots hans narciss makt galenskap är fortfarande så förälskad i hans fru men ännu mera i hans position. Den extremt social ställning status står i motsatsen till dem goda faderlikade känslor i förhållande till dottern valerie men även till den kärlek under älskog och när hon grämer sig att när Sissi  klipptes i page en del av hennes var död. Konstrasten mot kejsaren är den träddlikand ny män uppfinnaren Louise Le Prince spelade mycket bra av Finnegan Oldfield. Denne var en person som kanske hade skapat rörliga bilder men även misslyckades d´med den. Dessa scener som återkommer är roliga och Vicky Krieps lyckas att göra några Charlie Chaplin liknade bedrifter men för mig dem är charmiga som finger men inte slutet under en resan i Ancona (vid denna tidpunkt det fanns en extremt kallt krig mellan Italien och Österrike som hade Triste som jag lyckas inte att förstå varför och förargar hela mitt film upplevelsen trots den finkänsliga skådespeleri eri av Vicky Krieps och dem skådespelerskor som utgör hennes hov dvs grevinnan Marie Festetics spelade med hjärtskärande uppmärksamhet av
Katharina Lorenz läkaren Ida en fantastisk Jeanne Werner och den som kommer att ersätta kejsarrinan Fanny spelade av Alma Hasun. En bra film som tyvärr rasera i sluet

Robert Fogelberg Rota

Giallini é supersonico

Un meraviglioso film d’azione

Marco Giallini  fa un super ruolo

Titolo La città proibita¨

Regi Gabriele Mainetti

Interpreti Luca Zingaretti , Sabrina Ferilli, Marco Giallini

Voto A

Anche se meno bello di Jea Robt Gabriele zainetti si dimostra un vero erede di tutta quella cinematografia degli anni Settanta e Ottanta del secolo passato che prendeva modelli stranieri era in grado di attardarteli all’ironia e alla melanconia italiana o romana e da un prodotto molto bello. Il montaggio di Francesco Di Stefano  è perfetto sia nella scene della scampagnata notturna per Roma in vespa dei due protagonisti , nelle scene di Kung Fu che sono perfette molto meglio di quelle realizzate nel film di Trantaino Kill Bill e anche negli ambienti stranì come il tunnel dove si trova il regno della mafia cinese e nei portici umbertini. La Fotografia di Paolo Canera è bellissima e sembra quella di Vittorio Storaro ma invece di ricordare Caravaggio ricorda Deagas e il famoso è discusso quadro gli schiaccia pietre questo nel senso che fa vedere tutto una miriade di colori provenienti datutto il mondo che tendono al grigio di una vita grama in una città che ha si un illustre passato ma un presente tenebroso grigio per tutti e lo si vede in ambito giustissimo da quello che è il vero protagonista il quartiere Esquilino. Un quartiere pieno di personaggi che cercano italianamente di arrangiarsi di vivere alla giornata come il buon SMalik un lea in bello e in grosso Seck Abdiukaye un maliano appena arrivato che a parte la lingua è rimasto nel paese al buon cuoco pakistano Santi Toni Islam che ha il volto simpatico e anche divertente di Tomal Islam. Questi poi prenderanno il mondo dell’accoglienza un bellissimo ristornate tipico che era di Alfredo e gestito da Lorena che è Sabrina Ferilli. Si trattata di un ruolo crepuscolare di questa attrice che per me è eccezionale un po’ Anna Magnini , un po’ Sofia Loren e un po’ una Velina che ascolta la grande musica italiana è ancora attraetene o forse lo è già di più e vive di rimpianti estraniata in maniera perturbante. L’elemento perturberete che ha avvicinata parecchio il cinema italiano all’espressionismo tedesco è sempre fondamentale importantissimo e si vede molto bene in questo film così bene che ricorda un altro elemento l’estraniamento l’alienazione che ritroviamo ad esempio nei lavori di Michelangelo Antonioni. Perché cito questo regista pe run motivo i suoi personaggi si erano persi nel nuovo miracolo economico in quello che era la nuova italia mentre qui i personaggi di mainetti si sono persi in una società diversa multiculturale difficile da capire da decifraree che porta ha decisioni avventate o troppo lente. Il personaggio che per me soffre di più è Marcello dove la prova di Enrico Borello diventa pazzesca bellissima nel senso che ci aiuta a capire comprendere quello che poteva anche succedere in questa vicenda tutto sommato grigia vediamo come chi potrebbe essere felice ha una bella attività non è né brutto né scemo e né antipatico si trova in balia degli eventi e si trova male. Eventi che invece vengono governati dalla stella dalla bellissima e molo atletica mei un ruolo per la stupenda Yaxi Liu (bravissima e carismatica in tutto capace sia di essere  che ci mostra come anche per uno dei gruppi più conosciuti e interessanti della nuova Italia multi cultural ei cinesi si nascondono tu nelle meandri di crudeltà è sfruttamento. A suon di scazzotti e calci squarcerà riuscendo a colpire e alla fine in un duello epico a smontare mr Xang il ruolo per me bellissimo e perfetto di Chunyu shanshan una padrino che ricorda Al pacino nella sagra di Coppola anche se molto peggio perché si diverte a uccidere.  Da notare che il film lascia uno spiraglio in un possibile erede maggio il traper ben interpretati da che si prepara. Alfredo da Luca Zingaretti che fa un ruolo tecnicamente perfetto pieno di una certa malinconia e leganza un qualcosa che manca totalmente al ruolo che per me è il più interessante quello del cattivo o antagonista Annibale interpretato come sempre benissimo da Marco Giallini fiero circondato da due balordi e marzialisti che sembrano o le guradie germaiche di un Imperatore o quelle svizzere di un papa cip Claudio pallitto e Cippe Daneiel mosca questo personaggio è rabbioso con sarcasmo la battuta ai ragazzi di colore a biondi è tipica prova a fare notare la sua forza la sua voglia di ottenere un piccolo posto. È un amante tradito ma anche un personaggio simpatico complicato e affasciante che unisce la potenza muscolare di Giuliano Gemma alla Romanità di Alberto Sordi, un ruolo perfetto

Robert Fogelberg Rota

L'iran in Oceania

Un delicato dramma famigliare

Titolo SHAYDA

regia Noora Niasari

interpreti Zar Amir Ebrahimi

distribuzione Circuido genova Cinema

voto A

pochi film autobiugrafici sono così belli pieni di dolcezza ma anche duri coem Shayda che nonostanteuan foto molto semplice quella di Sherwin Akbarzadeh  unita al montaggipp di Elika Rezaee  fanno un ‘opera semplice piena di un notevole slancio che si vede bene nella protagonista una donna iraniana la bravissima Zar Amir Ebrahimi nei panni di Shayda che sia si occidentalizza all’esterno il taglio di capelli alla louis Broks la scoperta della libertá ma trasmette la vera cultura persiana alla figlia norra ce é l'infantile e fragile Selina  che a poco a poco ha un mondo che göi cade addosso. Sahyda ha un amica che é la direttrice della casa famiglia dove vibe Joycje
interpretato da Leah Purcell che le fa un po’ da madre e a poco a poco le apre gli occhi come un ‘altra amica persina Elly una brava Rina Mousavi e le presenterá la persona che  fará nascere la sua gelosia dell’ex marito Farhad un  candese d’orinie iraniana interpretato da Mojean Aria. Qiest’uomo aristocratico e occidnetale é l’atipode del bravissimo borghese tutto casa e moschea Hossein che é il migliore ruolo del film  Osamah Sami. Interessante notrae come questo ruolo ha un evoluzione da un personaggio che sappiamo ha fatto qualcosa di brutto a una personaggio abbastanza tranquillo per poi uscire di testa prender un atto inconsulto e criminale. Un film che dipinge una situazione difficile cn grazie e intelligenza

Scrivi a Robert Fogelberg

Robert Fogelberg Rota

Film Catalano

Una casa da incubo

La casa in fiamme

Regia: Dani de la Orden
Interpreti: Enric Auquer
Distribuzione: Circuito Genova Cinema
Voto: A

Dani de la Orden, anche con una buona dose di cinismo, grazie alla bellissima fotografia di Pepe Gay de Liébana e al montaggio perfetto di Alberto Gutiérrez — che alterna con grande equilibrio i vari ambienti: il decadente appartamento della nonna a Barcellona, la lussuosa casa di campagna sulla costa catalana, il mare e il cielo — realizza un’opera matura, completa e molto interessante.
Un film che, a poco a poco, ci conduce dentro una situazione familiare complessa, mostrando quasi tutto: melodramma, thriller, teatro da camera, con echi che ricordano perfino i grandi letterati scandinavi.

Delusa dalla vita e gravata da segreti pesantissimi, Montse — interpretata con grande maestria da Emma Vilarasau — decide di vendere la casa di campagna, ma questo è solo un pretesto. Da buona borghese catalana, appartenente alla parte più moderna e imprenditoriale della Spagna, vuole in realtà salvare a tutti i costi la sua famiglia.
Il problema è che questa famiglia non ha la minima intenzione di farsi salvare, perché è ormai corrosa da ogni lato.

La figlia Júlia, una bravissima Maria Rodríguez Soto, è piena di problemi, con un marito troppo remissivo, il povero Toni — interpretato con misura da Jose Pérez-Ocaña — e due figlie pestifere, Zoé Millán e Niel Millán. A completare il quadro c’è un amante disgraziatamente troppo giovane, Riccardo, intrappolato nel ruolo da Filippo Contri.

Madre e figlia sono legate, ma vivono una relazione complicata, sotto il segno dell’invidia: la figlia gelosa della personalità dominante della madre, la madre incapace di non voler sempre dimostrare qualcosa.

Lo stesso si riflette nella relazione con l’ex marito, Charles — immobiliarista e notaio — interpretato da Alberto San Juan, ora insieme alla psicologa Blanca, una bravissima Clara Segura, praticamente il doppio della sua ex moglie: autoritaria, determinata, ossessionata dalla verità, al punto da ricordare Helga ne L’anatra selvatica di Ibsen.
Una ricerca della verità che perseguita anche Montse, soprattutto nei confronti dell’artista di famiglia: il cantautore, per giunta molto sdolcinato, David, interpretato benissimo da Enric Auquer.
È lui il vero mattatore del film, capace di essere distrutto e soprattutto umiliato non solo dalla madre e dalla psicologa, ma anche dalla fidanzatina Marta, una viperina Macarena García, che lo smonta pezzo dopo pezzo.

Il problema — in questo dramma soffuso, sospeso, che sfiora spesso il melodramma — è che talvolta risulta troppo violento, ma al tempo stesso troppo consolatorio.
Rimane comunque un ottimo film.

Robert Fogelberg Rota

Borde kallas Lex Luxtor

En Lex Lutor som är betydligt mer intressant än Stålmännen

Titel Super man

Regi James Gunn

Medverkande David Corenswet.  Rachel Brosnahan Nicholas Hoult:mfl

Betyg A

Trots att den fotografi av Henry Braham är spännande och välgjord och den ytterst konventionella fotografi av William Hoy, Craig Alpert är Supperman en film som överraskar eftersom den är mera en relaktion film av dem svårigheter som berör en ungmän som försöker att hitta sitt vanligt att hitta sitt väg sitt plats i världen. I denna roll är David Corenswet mera än perfekt en inte den mista tömtig Clark Knet men extremt bra i rollen som super hjälte som har två dubbel den väldigt odisciplinerade ond men även den Hammar av Boldovian (vi kommer att tala om det senare)  som spelas av samma David Corenswet. Vi ser dem lite känslormesiga relaktioner med föräldrar lågt ifrån vanliga personer spelade av Pruitt Taylor Vince och inte minst Neva Howell som ger ett bild av verkligheten av vardags realism som gränsar till den fattiga white trash Amerika och en bra relation i form av sitt konflikt och intresse med den kvinnliga journalisten Loris Lane en extremt duktig och karismatisk Rachel Brosnahan: . vi skulle kunna säga att hon vinner ett match mot den andra amerikansk judisk skådespelerska Natalie Portman i vilken hon gör ett normal tjtje som blir hjälpare och lyckas till sist att hjälpa till sitt älskare med andra hjälpare som den misslyckade mutanten Ry Matson en rolig Anthony Carrigan och den enda intressanta hjälparen som är mr Trarific den afro amerikanska hjälten Edi Gathegi som verkar vara en karaktär av black explotation filmenr som man har slagit samma med Doktor stränge fast Edi Gathegi är mycket mera naturlig och karistmatisk än den ytterst teatrala Benedict Cumberbatch. Tyvärr dem andra medlemar av Justice Leagues från den översexualiserade lady hawk girl Isabela Merced:till gren lanterna Nathan Fillion lyckas aldrig att bli intressanta att växa från en enkelt carthones karykatyr  idéen som för mig blir nästan irriterande. Det är så som änder i det som är den värsta delen i filmen den parodi av Putin Ryssland eller Zelinski Ukraina presenterade av Vasil Ghurkos spelade med ett extremt och irriterade överspel samt et skande av fines av Zlatko Burić:. Jag finner som alltid den dansk kroatiska skådespelaren som ett överdriven osympatisk och uppblås clown men det får stå för mig precis som jag finner Bradley Cooper:minst sagt löjlighet i rollen som Jor-El superman fadern och Angela Sarafyan: i rollen som superman biologiska modern Lara Lor-Van, helt fel med adels för lite saker och ting att kunna åstadkomma. Det kan verkar för dig läsaren att jag ogillar strak denna film men det finns någonting som gör den helt fantastisk Lex Luthor som har allt förmåga att kunna spelas s bra av Nicholas Hoult: det är en Voldemort i kostym besatt att kunna förstöra för alla att kunna krossa hans bättre version som är superman. Det är för mig ebn minnesvärd roll i allt och jag njuter av varje sekund av en skådespelaren som presentera en öndska som är så mänsklig och ändå så stiliserade. Mera än Super man hela filmen kretsar mot hans kamp mot sitt till synes bimbos artiga flickvännen Eve Teschmacher presenterade av  Sara Sampaio:den portugisiska super modellen som lyckas att vara naturlig men intressant. Dett är lite konstig att hon älskar den alldeles för lat och simpel Jimmy Olsen den rapport som spelas av Skyler Gisondo: en annan roll som är inte motiverade men väl förklarade är mutanten Angela Spica / Engineer spelade av venezuelanska María Gabriela de Faría:. En bra och rolig underhållningsfilm

Robert Fogelberg Rota

Buon film francesce . La Francia eterna

Non una commedia ma un commedì

Tittolo tre amiche

Regia Emmanuel Mouret

Interpreti Indiana Hair , Damien Bonnard:

Distribuzion Circuito Genova cinema per Lucy Red

Voto A

Pochi film sanno prendere nonstante mezzi tecnici o meglio fotografci modestissimi come la pessima fotografia di Laurent Desmet sinceramne ua  scimmia cieca con un telefonino neache un ohope avrebe incudrato meglio la cittá di Lione per altro città belissima ma il montaggio di
Martial Salomon é bellissimo anche nella scene patetioche nel senso di melanconiche e sentimnatli dove il coro anche brechtiano o meglio tragico di Vincent Macaigne nel ruolo del perfetto marito “debole” perché troppo buono Victor vede quello che é sucesso e ci introduce quello che succedera. Come in un’opera di Pierre de Marivaux gli umani in questo caso molto vecchi per tempo girano con i loro giochi le loro paure sessuali i loro gusti per l’intrigo. Se un tempo anche nella seconda capitale Lione. La cittá per per alt bellisisma con le sue chiatte sul Rodano i perfetti resti gallo romani le moderne classe e i bei caffe nonche l’underground diviene il luogo della passione; intesa sia da un punto di vista cristiano il sacrificio che laico. . Victor e qui il ruolo di quello che sembra un uomo brutale é perfetto nella sua delicatezza decide di fare il possibile per aiutare una donna scostante crudele é indecisa la madre della piccola Nina una bravissima Louise Vallas brava in quanto naturalissima nel suo ruolo schifoso Joan insegnate d’ingelse nel liceo dove lui é insegnate di lettera interpreta dalla franco americana Indian hair , bravissima nel presetare questo ruolo di dark lady un po’ simile ma nenache tnato alla mitica Jeane Seberg in “A Bout de Sout” di Luc Goard. La differenza à che se la nouvelle Vouge (anche questa una denominazione che va discussa a fondo) voleva portare il cinema nella vita relae qui la vita reale quotidina é porata nel cinema. Joan é irritante insicura difficile moralista fa la snaterelina per coprire le sue turbe che riguradano tutto e tutti sia la figlia della quale non si occupa che troverá la madre di cui ha bisogno in una compagna coetanea la piccola Héloise una bravissima Hanaé Alves figlia di quello che é il protagonista mascile Thoma sun bravissimo e sornione Damien Bonnard un po’ Gragamella ma anche un po’ un piccolo Voltair borghese. Uan grande intepretazione di un ruolo che diviene simpatico cresce e per il quale si fa da parte il giovane avventuroso martine professore di musica e compositore che ha il volto e la maestria di Mathieu Metral. È un ruolo di un attore anche se lontano dal cinema avventuroso surrealista che ricorda molto da vicino marcel il ruolo dell’indiminticabile bandito Pierre Clémenti in “Belle de jour” di Luis Bunuel. Cito bunuel per un motivo fu tra tutti i maestri attivi in Francia quello più attento agli attori nella loro recitazione un qualcosa che segue sopratutto con tutte le storie secondarie Emmanuel Moure come la disillusione della borghese Alice una brava e straorinariamente atenpata Camille Cottin, capace solo di maledire l’amore mettersi una storia di infedeltá coniugale che offende solo l’inteligenza e la maturitá con un pittore alla moda mentre l’irritante marito il conduttore radiofonico Eric  intepretato da Grégoire Ludig se la fa con la sua migliore amica Rebecca  la bionda Sara Forestier. Questa sarebbe il doppio popolare di Joan ma diversa perché sessualemnte vampirica poco complicata e altruistica che si sacriferá per l’amica. Qui abbiamo in questa figura che ricorda molte delle serve di Molière un qualcosa di sia semplice che complicato ovvero una critica al mondo moderno. Rebecca é vera solo quando lavora la museo quello delle antichità di Lione ma non quando incontra il grande pittore Stephane Leroory intprettao da Éric Caravaca che le regala un asino delle sue opere ipre relaiste brutte coppie della fotografia digitale; contro la quale risalta la magia del vero film quello di Busterkeaton ma anche di “Notorius” di Alfred Hitckock . L’immaturitá di questa persona Rebecca si vede anche nel suo rapporto con Leo l’uomo che incontra tramite un App più rappresentato che interpetato da Louis Séguin. Un film molto bello é interessante

Robert Fogelberg Rota

L'epopea dell'ultimo regista contadino

Un bio picture molto interessante

Titolo Volevo solo nascondermi

Regi Sergio Dritti

Intepreti  Elio Germano Gianni Fantoni

Distribuzione Rai Paly

Voto A

Pochi artisti italiani sono statio sia amiato che in un piccolo senso mitizati durante il Novecento come antonio ligabue che grazie a una fotografia ricca si colori molto violenti dove il naiv dicventa un pugno in un occhio  da parte di Massimo Cocco viene presenato un opera secondo me pari solo a l’uomo che ver´´a nella descrizione di un mondo quello emiliano appenico e contadino che vediamo nella sua fine. Dritti anhce se con piglio da archeologo presenta il mondo che é alla fine della civiltá contadina e entra dentro qualcosa d’altro il boom l’industrializazione é il comunismo. Questa é per me la parte più strugente e interessante del film che vede i silenzi il sarcasmo ma anche lo stare bene l’essere apprezzato anche con l’entrata nel salotti romani per altro chiusa è notevolmente inqutnate quasi da noir quando Ligabue un Ennil Germano secondo me preziosisimo che entra nei grandi salotti. Si vedono i rapporti nei bellissimi ristornati di Reggio Emilia cittá inferno e paradiso con l’industriale Antoni un bravissimo Gianni Fantoni, il cambiamento del Mazzacurati sul quale ritorneremo nelle scene dell purgatorio un bravo Pietro Traldi oltre che con la madre di lui una brava Orietta Notari, personaggio un po’ Madonna ma anche e comunque non priva di ombre. Questo é la preparazione quando il disagio psitico diviene a poco a poco disagio mentale da qui la permaneza in manicomio oltre che la permanenza nel mondo più difficile che é il mondo vero non quello dei quadri. Nella mia analisi faccio un passo indietro quando Ligabue non é ancora intpretato da Ennio Germano ma prima da Leonardo Carrozzo un bmbino vivac e iper atticvo fino a arrivare all’adolescete problematico ma anche ricco di chiaro scuri spesso difficili che ha il volto di Oliver Ewy emarginato ricco di supestozione e altri tipi di problemi da una madre possessiva e aggressiva nella sua religiosità tinta di superstizioneElsie una bravissima Dagny Gioulami, al pedagogco e piagnone direttore della scuola che dice solo sproloqui Peter Hottinger al razzista e white tarsh hans un eccelente Kamil Krejcí che farà deportare il Ligabue giá adulto nella parte infernale. Questa é come il ricorda il bravissimo Nerone un ottimo Denis Campitelli un vero inferno. In questo emarginato senza dimora disturbato e sicuramente mentalemente aggredito e seviziato dai monelli ma anche dagli adulti a poco a poco Ligabue perde l’umanitá ma acquista l’arte la capacitá di esprimesi in un liguaggio prima deriso e poi idolatrato da Van Gogh barocco (bellissima la scena con la deposizione che lo fa diventare sia interessantissimo ma anche molto vunerabile . Il recupero dell’infanzia non tanto in quanto paradiso perduto ma come qualcosa che voleva riprendere si vede con l’amore per Cesarina una delicatissima Francesca Manfredini bravissima figlia dell’inquetante Paola Lavini bravissima , queste figure feminile contribuiscono a presentare ancora meglio un mondo difficile e forte dove si muove il nostro. Un altro personaggio che porta ancora di più questo problema é Pina la bella paesana presentata da Paola Lavini che a poco a poco ci apre un altro mondo quello della modernitá del cienma un mondo che Ligabue non tocca ma sfiora. Un film bellissimo che testimonia quando sia brava Elio Germano quando sia quasi perfetto in quello che fa e l’enorme risorsa che é per il cinema italianio

Robert Fogelberg Rota

Finalemente un film russo

Un Maestro e Margarita politrico o forse no

Preferisco una vacanza in Crimea che le braccia di una dea

Titolo Il maestro  Margherita

Regia Michael Lockshin

Interpreti Cales Bancg Yulia Sirgil

Distribuzione circuito Genova

Voto A

Pochi classici si prestano a essere intesi e fraintesi come l’opera di Bulkanov – mi devi perdonare lettore non darò nessuna  notizia sulla storia e mi limiterá a analizzare gli interpreti e poi il ruolo politico di questi- hanno nel nostro immaginario un posto come il maestro e margherita e la versione di Michael Lockshin del 2021 che resta in molto un bel esempio della filmografia della federazione russa che parte sempre da un utilizzo di grandi mezzi tecnici una fotografia stupenda da parte....e un montaggio moderno eccessivo perineo di un ritmo a volte frenetico e ritmico che fonde diversi piani sequenza nella migliore tradizione del cinema sovietico e penso a due opere che sono Aletta tetaro majerhoald puro ma anche l’uomo con la macchina da presa di Zhertof e il presentare sempre e comunque di quello che fu un avanguardia alla quale bulkokov apaprtiene.- tutto questo quando la figura principale più importante resta quella di Margehrita la stupenda Julija Snigir':  che fa un interpretazione prettamente stanislaskjiana  di un realismo interiore. Bellissima donna complicata sofferente che prima salva l’amato e poi tratta con il male assoluto ; lei cerca sempre e comunque di essere fedele a se stessa sposata a uno spaventoso arnese di partito un costruttore di questa nuova Mosca che é già spetrale simile e quella della propaganda ma anche a molte città moderne. A poco a poco margherita acquista consapevolezza in una relazione da romanzo ottocentesco con un uomo debole e si trasforma in un personaggio mitico i una specie di Dea simile all’assira Usurd oppure alle tante figure della tradizione mediorientale in scene splendide da un punto di vista visivo dove con il chiaro scuro i tagli di luce si. Fondono con il giuoco elettronico. Sono anche le scene dove trionfa il gatto che é uno speldito e terribile felino che tiene testa al NKVD che potrebbe ricordare ol GLUF oppure la FSB da fuoco al gas come la catastrofe che distrusse il baltico voluta solo d aMetz ma anche riesce a distruggere totalmente un illusione. Il gatto interagisce poco con la margherita o Margot strega ma tantissimo con l’amante che ´+e il caro maestro interpretato da Evgenij C'īgardovič che per me fa in modo che questo film non sia un capolavoro ma solo un ottimo film visto le sue limitazioni. Si tratta di un individuo debole insicuro che all’inizio gioca ancora più dei burocrati a fare il prepotente il trattamento datto alla fame fatale bionda decisa e valchirica é schifoso come anche i suoi atteggiamenti di superiorità intellettuale e fisica nei confronti del povero Aloizij  che ha un interpretazione più interiorizzata anche se clownesca Aleksandr Yatsenko. Qui abbiamo oltre che nella fotografia e nell’eredità del cerchio la qualità fondamentale del film la costruzione del nuovo uomo sovietico che però resta come dirá Woltar sempre uguale  se stesso. Aloizij potrebbe anche essere non solo un approfittatore che vuole cercare la mansarda il villino quasi lituano del maestro ma forse un agente che cerca di metterlo in guardia raccontandoli del cinema di cui non sappiamo niente. Lo stesso vale per il barone... che collabora per NKVD e anche per diversi altri personaggi il critico pedante e inquisitorio ma che sembra un capitalista occidentale al quale Margherita distrugge l’appartamento all’inizio oppure il direttore del teatro che presenta uno show busnies veramente divertente al commissario che vuole i vestiti da donna e che mi permette di trattare del migliore interprete che é il diavolo il maligno ovvero Woldar un bravissimo August Diehl sul quale dovrei dedicare un intero saggio. Bello tenebroso sicuro di se sempre a suo agio anche se poi smaschera alcune utopie ovvero l’uomo nuovo comunista ma anche capitalista é assoluto planetario simile a tutto e tutti quel male che c’é sempre stato e sempre ci sarà. Per me lui é il vero spirito di Bulkakov la vera critica che parte da un discosto per tutto modernità visione del mondo che viene sempre e comunque colpita. Per quando gustosa dopo lo spettacolo teatrale la scena della boutique rappresenta con le donne sovietiche trasformate in dive franco hollywoodiane e il soldi per tutti rendono il senso dell’opera. Attenzione questa critica e anche una critica alla modernità alla sete della soddisfazione e  a tutti gli effetti é una critica quasi buddista perché la vogki adella soddisfazione porta solo infelicità. C’é un solo personaggio che la combatte il poeta che urla prega si dispera attacca e ama e vuole anche sfidare il diavolo. Soprattutto con i suoi ricci che poi vengono tosati nel manicomio è bravissimo e coraggioso sempre pronto a urlare e farsi manipolare. D notare che la sua battuta sulla Crimea che può essere sia una battuta di tipo ucraino nazionalista o anche russo nazionalista preferisco la crimea alla braccia di una dea anche lui viene punito con la detenzione nella clinica psciciatrica del professor Stravinsky. Il personaggio odioso senza nessun tipo di umanità e solo una facciata e la critica alla scinza salvata solo dalla vecchia anima russa l’infermiera. Stranamente l’ottimo Michael Lockshin decide di mettere anche in scena il pezzo dedicato a Ponzio Pilato utilizzando uno dei migliori attori non solo europei ma tuotu court Claes Bang che rappresenta i un latino perfetto un uomo stanzio spresato in corazza sempre convinto che quello che fa é totalmente sbagliato. Forte e debole tutto sembra chiuso ancora nonostante la potente luce mediterranea totalmente didascalica e ferma all’illustrazione ma questo anche volutamente . Per me diventa il simbolo di un Occidente che a differenza di Woldar vuole fare il bene ma opera sempre il male. Una grossa qualità. La domanda centrale é come mai il film non é stato presentato quando era da presentare ovvero dopo l’attacco all’Ucraina  come mai non é piaciuto per niente all’etasblsmant russo. Logicamente quello ucraino non può nel suo amore incondizionato per l’Occidente e il Nord mare Bulkakov mentre quello russo vede una continuità che non è per me la continuità di tipo imperiale. La storia russa soprattutto dopo la rivoluzione che colpì tutte le repubbliche oltre che numerosi stati é una storia di affrancamento che a poco  si sviluppa ma molti problemi restano e questo si vede nei personaggio e molti dubbi sono bene presenti in un ‘opera per me bellissima e molto interessante

Robert Fogelberg Rota

Så bra men inte i films historia

Taika Waititi gör en Begnini

Titel Jo Rabit

Regi Taika Waititi

Medverkande Taika Waititi

Svensk distribution SVTplay

Betyg A

Få regissörer har gjort så rörande filmer som Taika Waititi som lyckas att göra blåögda som utspelas 1945 i vilken man ser att det är bra med medvetne inte med barndomen blå ögda naivitet. I centrum av berättelsen står en mycket trevlig naiv snäll och sympatisk pojken som heter Jo barter spelade av Roman Griffin Davis som lever i en liten tysk stad. Som många andra pojkar och flickor är han helt insnöade och indoktrinerade av sitt Föreha så mycket att denna kommer till honom som en påtänkt vän lite mitt emellan Karlson på taket och den Hitler som Chpalin geni hade föreställt bara mera barnslig utspisade och berlinsk men inte för detta mindre grym utnyttjande och väl medvetna, det är en Hitler som är både mänsklig och omänsklig i hans beteende och dem olika scener mellan honom och Jojo är magnifika full av en livs glädje men även av olika frågor. Denna nazismen är långt ifrån ett perfekt rörelsen och alla verkar vara störda löjliga förutom Jojo och den gestaltning som görs av
Roman Griffin Davis är perfekt utöver den vanliga under via stunder burlesk som i den bästa slapstick komedi till den hjärtskärande scen i vilken han försöker att återväcka till livet hans mor. Denna scen är får mig mycket välsignade om denna tid och nazismens grymheter. Dessutom är Scarlett Johanson ockås helt fläckfri den unga fantastiska modern som är rolig kraftig drivande och generös. Hon har aldrig varit så vackert och så duktig och 1940 talet kläder på hennes visar hela denna tid charm och elegans som fanns även i Tyskland trots nazismen. Hennes roll har ett behag och en empati som saknas av alla andra personligheter som tonåriga Hans en parodisk Luke Brandon Field eller Christofer spelade av Sam Haygarth och inte minst den super nazistiska Frule Rahn  spelade på ett parodisk sätt av Rebel Wilson eller dem jacque Ttti kopior medlemmar i Gestapo herr Junker en duktig Joe Weintraub som lyckas att vara mycket på grund av den fotografiska arbete av Mihai Malaimare Jr. Både skrattretande och grym i sitt enfald. Men det finns även en god ”nazist” som är adels dvs den kapten Captain Klenzendorf spelade med sitt charm sitt rolig sätt av Sam Rockwell som för mig i likhet med många andra roller lyckas att vara både komisk och karismatisk. Den slutliga scen av slaget i vilken alla försöker att försvara sig är en lite mästerverk i vilken Tom Eagles visar att är en av dem bättre klippare som finns och gör någonting som är rolig men även full av ett äkthet i sluten av kriget- det är realismen tyskar blir slaktade men även ett dröm den som är både Jojo och Klenzendorf som kanske är inte kär i Rose men vill vara rose eftersom hans närhet till Finkel den fantastiska Alfie Allen för mig en av dem bättre skådespelaren under vårt tid är lite subspekt . fast Alfie Allen får aldrig utveckla hans roll precis som den av Ypoki den knubbiga vänner till Jojo som är en av filmen besvikelsen Archie Yates. Han får aldrig göra någonting och det är helt osannolighet att han får skjuta med ett panzerscherck. Filmen är från 2019 spelade i Prag vilken är ganska äktade och det finns en tydligt skinand emellan amerikanaren som kommer med hela deras utrustning och röda armen presenterade av den våldsbenägen  Stanislav Callas som talar inte bara ryska och det känns även som ett problem. Många inte minst i Ryssland kritiserade Begnini för att visa att koncentrations läget befriades av amerikanska trupper  och väldigt få städer eller ingen alls befriade eller togs av sovjetiska trupper och amerikanaren men ingen köper att endast amerikanaren skulle inte skjuta nazister. Det ses tydligt i Fury och medan Begnini kan säga det var inte Auschwitz Isom jag ville visa  Taika Waititi verkar vilja smöra för mycket till publiken i USA vilken är synd. Den andra stora rollen är den av Elsa den unga kvinnan spelade av Thomasin McKenzie som gastar den judiska flickan i ett ländörr . Hon är tvungen att ta Inge henens väninnan  palts och Jojo blir förälskade i henne. Hon är inte bara sympatisk är väl spelade och det finns även en sexuellt sidan i henne. Taika Waititi dirigera henne mycket bra på en fin känslig sätt. En film som man måste se men når inte till film historia

Robert Fogelberg Rota

En av dem bästa Gozilla

En extremt bra tolkning av Gozial

Titel Gozilla minus one

Regi Takashi Yamazaki

Medverkande Ryūnosuke Kamiki:

Svensk distribution Svtplay

Betyg A

• Få figurer har varit så framgångsrika  som Gozilla och den tolkning som ges av Takashi Yamazaki är en fröjd för ögat samt lyckas mycket bra att kunna presentera en verk som är en hyllning till den japanska efter krigs film tradition men sådan auteurer som Kobayaski och även Kurosawa. I centrum av berättelse finns en ung män  Koichi Shikishima som spelas på ett hjärtskärande sätt av Ryūnosuke Kamiki. Denne var en ung Kamikazepilot som vägrade att dö. Det är väldigt svårt roll att kunna se dels en enorm sårbarhet men även senare under filmens gång diverse svårigheter från ett enorm vilken ses tydligt i de många närbilder-. Att ses i de många närbilder som just spelas i ett bil de vill punkten det som Karachi ser till att åstadkomma är det de den arbete att röja minera. Där må vi får följa den lilla besättningen på båten  Seiji Akitsu som spelar kapten Kuranosuke Sasaki som pushar inte minst med kaptenerna Korcki  att bli en att ta sig ansvar mot sitt flickvänner Noriko Ôishi  en mycket väl   spelad av Minami Hamabe. Roll visar ur pass snabbt den japanska samhället är återhämta sig av för kriget den. Samma kan sägas nej det gäller den andra kvinnliga  rollen den uppstudsiga kvinnliga grannen spelad
  Sakura Andô aVi kan ses tydligt även i den före detta militära uppfinnaren Tadamasa Saitô och av den före detta militära mekaniken Munetaka Aoki en fantstisk Sôsaku Tachibana hans skådespeleri är lite mera känslomässig inte helt olik många efterkrigs roller av Toshiro Mifune. Den rollen ja den rollen av mönster är animerade och blev prisade med ett Oscar för bästa effekter. Stridsscenerna är helt fantastiska spektakulära och vi ser många av de vapen som Japan aldrig gömt får rädslan till både Kina och Sovjetunionen ett extremt bra och väl gjort varken som man bör se

• Robert Fogelberg Rota

SVT visar stor film

Varför är det nordman en av de viktigaste filmer som Anna någonsin spelat.

Tittel The Northman

Regi Robert Eggs

medverkande Alexander Skarsgård, Nicole Kidman, Anya Taylor-Joy

Svensk distribution Svtplay

Betyg Mästerverk i film historia

Igår SVT visade ganska sent men den finns fortfarande på sin digital plattformen SVT play  Robert ägs filmen The Northan.

Detta är onekligen ett mästerverk i vilken vi har ett extremt bra avkastningen och även några tekniska under som den fotografi med månag tatila bilder av Jarin Blaschke och en klippning av Louise Ford som borde studeras Vikingatiden är återskapad på ett helt fläckfritt och arkeologiskt sätt.   I Händelsernas centrum finns det gamla det spelad av Alexander Skarsgård. Det är en ung man extremt våldsbenägen en riktig krigsmaskin som skapas av ett stort trauma. Bauma är när ann som omg grabb då är gamles spelad av upptäcker att hans far blir mördad av farbron som är en ö detta vad sona spelad av Claes bank om Alexander Skarsgårds i rollen som Amleth, som är förfadern av den berömda danska prisen Hamlet  Skarsgårdsskådespeleri är mera av ett Hollywood  arter som tar ut svängarna inte minst i de svåra stridsscenerna är den av Claes Bangmycket numera ned tonad . Claes Bang dessutom man ser tydligt hans roll  bygger på en tradition av visa vikingarna. Det ses också i den guide som ann tillbedja fray vilken är ett mera folk inbjud samt det ur pass mycket ann slåss mot den som är konferencieren i denna verket som är den roll av narren som spelas av Daniel Defoe. Amleth berättelse är ett resa i den undermedvetna som är både fysisk och psykiska och ofta avbryter ses på ett sätt som påminner av Bertold Brecht berömda knep att placera olika konferencierer som bryter med en främlings effekter filmens psykos filmen psykologiska realismen. Redan talat av den rollen som spelat av bilen de få men samma kan sägas av den slaviska prästinnan som året den berömde isländska sångerskan Björk utseende och skådespelerska så många hon är nästan grotesk vänster skakningar ögonen och presenterar det som kommer att bli det magiska vilken är även det som presenteras av Odins fåglar korpen.en roll som påminner stark om den av den gåtfull
Ingvar Sigurdsson den män och troll   Korpar som hjälper till gamle under ans magiska färd från den tortyr scenen till den slutliga duellen. Men d antropologiska i undersökningar av magi som ägs äd redan presenterat i Filmen The Witcher c Cesar ännu tydligare komma i rollen av den magiska ravn men shamanen som gamla kallar för x till skillnad från Witcher världen av den nordman är fortfarande hedning  även om det finns några kristna inslag som den isänska slaven presenterade av Ian Whytebland dessa ses i de andra slavar som finns som finns på Island. Slavar är inte presenterade bara på ett sympatiskt sätt och undersökningen av slaveri är för mig en av de starka arkeologiska drag i filmen slaver är det i själva verket även de vakter av ett magisk tradition den kristna som vikingarna förstår inte och är ytterst negativa till men även av våldet vilken ses i spelet kanal den till skillnad för de andra stridsscenerna är denna scen spelad i mer långa tagningar som alternerar sig med när bilder bland annat som skallen  den bjässe till döden spelade av Hafþór Júlíus Björnsson, med ett våldsamheter som är nästan så man nästan störande som om det vore ett splatter film. Det är intressanta att den våldsam med våldsamheten ses tydligare i den manliga rollen förutom bar sakernas chef som står närmare gamla det dvs bröden den stolte Thordil spelade av Gustav Lindhe ller snarare all på brodern som är yngre än vad gamle det var när historia började detta är en modig roll extremt realistisk och även den lite störande precis som den var det att både den starkaste prestationen i filmen Nicole Kidman vi har många gånger sett Nicole Kidman  Gudrúni stora och bra roller men den före detta brittiska slavinna ja som lyckas att bli drottning och sen älskare i den isländska y rollen är fantastiskt störande  Aurvandil War-Ravenbåde kom drottningen Gertrud men ett mer medveten drottning klitta mest observera att hon har inga som helst relationer med olga den andra stora kvinnliga rollen Kvinnorna året ett framträdande position i det vikingarna samhället ses just av drottningen;  som är motorn ja den till hela den ändelse förloppet men även av vurpa den prostinnan av kung av guden Frey spelade av Olwen Fouéré som styr ställer och tydligt visar hur man ska följa ett visst tradition. Det är en stark kvinnoroll som visar både det intressanta tills det är intressanta det magiska men även en stark kvinnoroll vilken kontrasterar med de manliga gestalter vi har redan talat om det Hamlet men samma kan sägas om hans stora motståndare som är sonen till den att få träffa den och sorterande farbror vad om vi talar om farbror måste vi även tala om kungen  Aurvandil War-Ravensom är gestaltad av Ethan Haws. Det är en svår rolla som visar tydliga täcken få på att vara full av krafter men också av ett barnsligt förhållningssätt. ja det blir nästan menväljer denna ord eftersom det tydliga spår av saknande av politisk fram framtoningen heter sant än saknade av ett intresse för någonting annat än är de världsliga begär. Denna ses även av berskerkerna och dess chef Murray McArthur Vi får det i ett början som verkar vara den levande versionen av midvinterblot en tydligt anspråk att kungen  är enbart intresserade i d goda livet i kvinnor silver guld samt att kunna älska om före brodern härskande är att visa ett exempel det ses i scenen i vilken annan till trattar visar sin son som vill inte ã ett arbete som är typisk avslag kvar år fadern vmed r den andra kungen väl medveten att allt som man gör behöver kunna visa sitt styrka sitt vilja att enbart står får de positionen som ges av sitt stämningen. Även de små figurer som de förestå den föreståndare av de kvinnliga slaver spelade av samma skådespelerska som gestaltade Lyena Tully gift Arry i Games Of Throndes  den fantastiska Kate Dickie. Samma förmåga ses i Gunnar spelade av Elliott Rose och den grymma näs lösa Finn en så bra roll av Eldar Skar. Dessa små roller är ett bevis av ett extremt utsökt och bra verk och det ses även i den andra kvinnliga rollen Olga spelade av Ann Taylor Smith . Förutom den ukrainska accenten som jag än så exotiska det finns en annan bevisa som är det den av styrkan given av hennes magiska roll av hennes andning skräpiga gestaltningar som när hon bjuder de angripande vikingarna till en paj för att försöka att angripa dem men kökskniven och låter en barnen rymma de scenen av våld som försiggår i i stormningen av den slaviska förtäta eller samhälle parallellt i scener i vilken men ser tydligt ur den isländska gården blir ömsom kokte av spöke som är producerade av de svampar som älgar blandar i ett gryta. Det är samma typ av spöke som ses i börjar för den unge Amleth, spelade av Oscar Novak Det finns även sanna erotiska scener som är kärleksfulla mellan Olga och Amleth,  som är för mig de allra viktigaste och ärligaste som jag sett i ett filmverk. Jag måste erkänna att desto mera jag ser på den desto bättre gillar jag den här filmen och enligt mig finns det få verket som kan mäta sig med det Micke tack vare fotografin av och klippningen av som gör filmen till extremt välgjord fångande vackert men även grym och svarta och den behövs ses inte bara en gång med många gånger precis som andra verkar som precis som andra verk som är en jättestor filma Staley  Kubrick Barry Lyndon.

Robert Fogelberg Rota