Om den offentliga person inte om persona
Titten Melapore
Regi Fenton Bailey, Randy Barbato
Medverkade som dokumentär Robert Mapplethorpe
Betyg C
Tyvärr är Robert Mapplethorpe som kunde ha blivit ett extremt bra film en inte alls lyckad verk eftersom den går inte i djupet till en av fotografiens giganter som var ett djup irriterade person. Varför skulle ha varit så irriterade ? för mig på grund av faktumet att han var inte inne i gay rörelser men snarare ett utnyttjande av situationen vilken för mig är ganska konstig med tanke för den extrema sympati som jag fick från hans intervjuer och inte minst för hans slut. Dokumentär filmen kan vara så vackert när den främjar sig från spel filmen medan vad görs med Robert Mapplethorpe är ett försök att tillskriva visligen med ett extremt bra exempel ”Citzen kane” livet av denna kompromisslösa artist som utan någon tvekan har lämnat oss adels för tidigt. Det finns uppenbarligen två sidor av honom den första som är verkligen symatiska livet hans svåra relation med en fadern som är alltid närvarande och som var även han ett fotograf som ses genom två ögon den av syster ett välpolerade amerikanska irländsk katolsk hemma fru som älskar honom eller av lille bror som ger bilden förutom Meteport bortgång i AIDS en bild av en elak och självupptagentyp. Samma lite svårt placerade förklaringar kan sägas när det gäller hans barndomens präst och många av modellerna som intervjuas som .. den sista vita älskaren som Robert Mapplethorpe ade till två afro amerikaner sommen mest den sympatiske intellektuella och kalla som sa direkt att det fanns ingen som helst samband mellan honom och den berömda fotografen utanför studio. Dessa intervjuer är välgjorda men tar för mycket tid och precis som kontskuratorer helt onyanserade etsats ger för mig fel fokus, mycket på grund av Langdon Page klippningen . Det finns för mig ett dramaturgiskt problem som är att man vill polera karaktären adels för mycket genom att låta deras personligheter säga för mycket och ge deras tolkning av en stjärn status personlighet som tyvärr blir adels för enkla och inte minst endast deras av ett slags förevigt ung Dorian Gray som på grund av en nytt sjukdom HIV förlora allt. Det som är intressant är i början när han fortfarande” försök” med ett heteronormativt förhållande med sångerska Patti Smith att explodera kroppen. Visligen några av medelporte bilder verkade lite för mastiga men dem måste läsas med hjälp av hans samtida Michel Foucauld. Den franska filosofen satt kroppen i rörelse i centrum befriade denna – och vi kan lätt se att hans påstående att själen skulle ha fungerat som ett fängelse för korpen är minst lika provocerade som anal ses bilder- och undersökas. När Copernicus och Galileos hade visat att jorden är inte i centrum och Sigmund Freud att vi är inte herrar i vårt egen medverkade människan var tvungen att undersöka kroppen och dess drifter. Melaporte var en stor konstnär eftersom han lyckades att i var och en subjekt som han fotade att undersöka den kroppsliga det som är livet mysterim om det var i form av ett dödande blommar, en afro amerikansk modell eller en av dem rika människor som han porträtterade är helt ok. Kritikernas tal är intressant inte minst den av den kvinnliga kritiker som förolämpade honom genom att säga att hans kvinnor bilder var konventionella. När det gäller den katolska och påstående att han kunde inte ha tagit dessa bilder om han hade haft en annan religion jag måste säga både jag och nej . Visligen finns det mycket av katolicismen men även av den antika och Robert Mapplethorpe var onekligen ett äktade satir, fräck rolig och full av skoningslös själv ironi. Kanske kommersiell men så himla duktig. En för mig hjärtarande scen är hans kärleks historia med dessa två unga killar verkade vara djup komplementära men livet slet dem åt sidan. Kanske en bra ingång till ett spal film om denna personlighet.
Robert Fogelberg Rota
