Oengagerade skådespelerskor i ett intressant iscensättning

Tita ett tåg vng vid en tetarenr scen

Tittel Titta en älg

Regi Mellika Melouani Melan

Medverkende Marie Richardsom

Sceen kunglifga Dramatiska tetaern

Betyg E

Få pjäser som jag har set live har varit så icke sägande som Titta en Älg efter Kristina lugt berömda verk,. Det är inte verket i sig som är problemet med snarare dess iscensättning som har diverse problem och brister på grund av en ensemble som verkar helt oengagerade. Föreställningen har en rent stor underhållningsvärden och vad är mest intressant i den är viker dem ständiga språkliga visar förekommer i många dialoger av några kvinnor som väntar ett tåg. Vi har den medelålder kvinnan som har varit ett kommunaltjänstemän en yngre kvinnan som håller på att försöka få att ha en kris och ett ung författaren som vill ha längtar på kärleken. Det är just henne gestaltad ganska tamt får man säga av som gör den förta lazzo dvs ramlar ifrån en cykel. Sen möter vi den prydliga familjer modern som lever ett klumpig och tyrannmake som kan enbart hör på henne inte lyssnar på henen och två döttrar helt olika Hanna Ekberg och nacy Ofori  rspektiv Edith och Pamela som är för mig blna dem bästa i frågan i att avar naturliga och lyckas att nå ut att nås. Deras roller är cyniska tuffa tunga och rett ofta har dem ett rätt sätt att ta den manliga den straka som är dem två geväret en mauser och en M14 (samma som man använde sig av i full metal jaket)  i själva verket två leksaker . Dem kommer till med en tågvagn och i den sjuka maskulinitet som är typisk för så många män som är tyvärr helt normala i vårt samhället. Rollen gestaltad av Anders Rothil Svensson är absolut inte intressant förutom lite clowneri precis som Stockholm city Voice med sina Bergman inspirerade eller Lars Von Trier dans nummer  slår sönder hela uppsättningen . Dem problem är dem av rösterna Ogebratt som är Lotta Teje vilken är i själva verket helt oengagerade och Karlsson elen Jelinker som har ett bättre röst men blir lite för komisk precis som Larson Sanna Sudqvist som är den karaktär som liknar mest Kristina Lugn men är för mig lite för tam någonting som är även problem med den kvinnan som har den alla svåraste sikt Lillemor Rebecka Hamse som har många svåra stunder rent pytisk. Tyvärr får mig kommer aldrig det fram det komiska när hon försöker att skjuta sig själv. Det blir ännu mera komplicerade med dansens inslag och när Majvor kommer inne den roll som står för den traditionella spelade av Marie Richardson. Med erfarenheter mängder av roller i Ingmar Bergman uppsättningar och även med Stanley Kubrik hon är enorm stark och har allt dem tekniska medel som dem andra saknar melika melouani Melani . Hon visar att  melika melouani Melani sätt att tänka teatern en blandning av Berthold Brecht med von Trier och Bergman eviga ångest gjord av kvinnor som talar för kvinnor fungerade och mycket bara men frågan om denna extremt realism som går till en slags  mardröm scenariot stor och påkostade kan fungera enbart om alla är 100%  eller har så pass stor erfarenheter och motivationer. Kunde den ha inte resultterat i ett underbart konstfilm när man hade genom klippningen fångat dess stund. Kanske är jag i min egenskap av heterosexuellt medelålder och någorlunda nöjd och distanserade till livet män den person som känner till minst en sådan budskap av kvinnlig missnöjd men är det inte så att man är rädd för konst filmer. Med det sagt jag anser att även om jag var missnöjd med uppsättning råder jag alla att se den och tänka på den. Till sist foto som jag har valt är det om en kvinnan som jag älskade och dog på grund av ett plastik operation

Robert Fogelberg Rota

Sven Lindberg bästa roll någonsin

Det fanns en gång Tv tetran

Det fanns en gång Tv tetran

Den inbillade med Sven lindberg år 1989 SVT arkiv

Med den roliga regi av Bernt Callenbo årm 1991 Sven Lindberg spelade en av hans bästa roller i den Ibidem sjuke som den hårda gnälliga men i grund och botten både godhjärtade och även slug patriarken Argan i nattmössan och besatt av ett sjukdom och hans ett kärleks för den tiden medicin. Sven Lindberg var så svensk som han kunde bli och förutom ordet av söta Angelique i kloster är allting från den fina fotografi av Styrbjörn Engström och Gunell Nilsson foto så svensk som det kan bli full av ett glädje och av en tid Stormakt tid i vilken vårt kand var att räkna men även så patricisk. Argan är utmärk och det är han även i relationen med luison Linda Anderon en lite pippi som han slår med ris och sen gråter med. Även reaktioner med den vackra och dygdiga dottern Angelique Sara Key är strak kraftig både komisk och även så full av ett slags ömhet. Jag älskar den precis som den relation mellan Angelique och den unge älskaren Clenate en duktig Magnus Ehrner som ser ut som ett svenska adelsmän och dem två pedanter den virrpanna Thmas Diarfourius som är en ung
Claes Månsson och danns fadern Doktor diforius som är den fantastiska Axel Dübergen anna n läkaren var Gösta Perserius och den skoningslösa och falska Agert som är Moa Malm men det som spelar bästa är tetran veteraner Anita Wahl med den intrigerade kammarjungfru Tonette. Allt är välspelade musikalisk och belåten och för mig de bara en lite skuggpunkt att jan Walderkrans är med så lite som tyvärr allt för ofta. En rolig uppsättning som jag skulle vilja se mera av eftersom jag älskar Tv teatern och skulle hoppas att ha sett mera av den

Robert Fogelberg Rota

Så bra på SVT play

En fantatstisk uppsättning

En fantastiks uppsättning

teatrngrupp les Buffons du Nord har gjort en extremt fin iscensättning av en av Molières roliga komedier George din. Idéen är med ett modern scenografi eller snarare som påminner av en av 1999 talet största filmer Sleppy Hollow. Den är vad en av dem roligaste och mest farsartade av Molière verk Georege Dandin. Michel Fau använder sig på ett sått som påminner som det som Eric Rohmesr gjorde i hans mästerverk Marqueise d’or. Den scenografi av Emanuel Charles och ljussättning av Joël Fabing lyckas att ge en känslan av värme och även av dunkle i denna historia av fiffel och båg. En röd håriga dadin i Michel Fau tolkning är en feg huset tyrann ny rik rolig eftersom han blir komisk i sitt självgodhet i hans missanpassning av ett elegant watreau liknade kostym som i i själva verket är helt perfekt när det gäller karaktärerna och hans brister hans fega sätt och våldsamhet. Michel Fau gestaltning är inte till skinnade från dem andra teatralisk i nedstigande lägget som påminner av den tradition som själva Molière kodifierade men har även mycket av den tyska expressionismen och dadaismen i hans tolkning i den överdrivna nästan inne i Antonins Artaud grymhet teatern men inte riktig. Det ses när han hotar fru dialogen att förvandare hennes ansikte till marmelad eller när han talar med svärföräldrar som ogillar honom i allt den absurda i ett sådan samhället. Det med ett bra ensemble spel av dem olika män som sätt mot honom den nästan medeltiden i hans kostymering Lupin som spelas mycket bra av den kraftig överviktiga Luoin som i Florent Hu blir den evige slogen bonde som vi endast visa sig endast får sina behöv tillfredsställda men även i ”fiende” kärleks rivalen Clitandre i en mycket bra spelade gestalt av Armel Cazedepats. Denne är ett sparat elegant lagom våldsamt kapabel att dra ut hans värja en kraftig rapi som försöker att föra fram som agenda men en kvinnan som intresserad honom. När Agelique blir på lösas förbannande på Clitrandre hon slår Geoeger som förtjänar det i ett scen som påminner om ett handdocka tatarer. Clitradre har inga ångest kan taal för sig och vill bara öar sig på den sätt som Georges kunde ha velat. En annan personlighet som visar ett liknade sätt är svärfadern Monsieur de Soteville som har Philippe Girard skicklighet. Det är en åldring klädd förutom i den stora scenen som är kvällen med lång peruk och tro alltid i den höga delen av scenen som visar att han kan han vill ta allt. Hela hans vilja att göra att ha alltid rätt ses med hans vajrar en florett liten och rostig som uppvisar att den franska adels det som var den största mest ärorika adels finns inte den har blivit löjlighet som madame de Sotville en satemara spelade med ett enorm skicklighet av Anne-Guersande Ledoux med nasal röst och lik i hennes kläddelens den av kvinnor uder Henrik IV tid två generation före själva händelserna. En annan roll som är intressant och extremt autoritär är den av en annan kvinna tjänstflickan Claudine spelade så bra av Nathalie Savary. Hon är den som tycker tror bestämmer och gör allting är uppkäftig och vill försöka att göra allt. Det är en komisk men kritisk roll väl spelade även om lite mindre djärv än Angelique som har Alka Balbir grace och behag. Det är en roll som har även genuin elaka precis som en kvinnlig Dom Juan. Fast i Alka Balbir hon får även en annan dimension den av ett kvinnan som slås mot patriarkatet vad den betyder att bli såld av familjer till ett brutal make. Hon spelar så bra och så rolig i en uppsättning som man bör se

Robert Fogelberg Rota

Aivis Gretrs tolkar Beethoven

Två stora konstnärer innan påsk

Konserthuset är som bekant en av de finaste byggnader i Stockholm och igår den 28 mars har vi fått presentation av en av dem bästa symfonier i hela mänskligheten historia Ludwig van Beethoven eroica komponerade för Napoleon när han hade gett hopp till dem unga radikala i Europa. Som good tradition att ha en modern stycken som i denna fall bli den sydkoreansk en musikskaperska Unsuk Chin ”Subiuto con Forza” troots modernite är denna stycken fortfarande i slags melodi som får vårt minnet till några av dem väsentligaste stycken som hade förkommit i den stil som är lik en våg och slås med åskådaren . det är mycket väl presenterade och den unge lettiske dirigenten Aivis Greters har en självsäkert och extremt auktoritär och självsäkert i hens presentation. När det gäller Erioca hela framkörning är perfekt i allt utan någon som helst problem. En extremt lyckad afton

Robert Fogelberg Rota