När Händel påbörjade sin karriär
Titel Tidens och insiktens triumf
Plats Konserthuset stora salen
Betyg Mästerverk
Vad den mycket skickliga dirigent och cembalist Julio Caballeros Pérez lyckas att göra är att framför på ett adels utmärk ensemble av den tio år jubileum av Orfeus barock i Stockholm som triumfera inte mist tack vare den skickliga ljuta spelaren Jonas Nordberg i den oratoriet som Händel själv framförde i Rom 1707 med en vist Archangelo Corelli i ensemble efter libretto av kardinalen Benedetto Pamphili en ledande figur i stagande av motreformationen som hade ett enorm inverkande på teatern historia. Vännerna av Orefeus barock ensemble lyckas med ett studier en nästan antikvariatprecision att återskapa denna tid och ger en helt fantastisk upplevelse till alla även om dem gör ett stor misstag. Medan placering och ljussättning är super lämpligt orkester som jag citera eftersom varje medlem spelade fantastisk är helt fäl klädd och det är frö mig ett stor fel. Syfte med akademierna med dessa oratoriet var inte att imponera för mycket genom teatern maskineri men snarare att presentera till den tiden kyrkan och aristokrati en moralisk text en anledning till att reflektera som dem behövde kunna ta sig till genom att se människor som dem borde ha kunnat möta. Då skulle istället än att vara klädda på en adels heterogen sätt den skickliga orekstet ha 1700 talet kläder med snikers för att se att den ursprungliga budskap skickades till människorna från denna tid men har rötter även idag, det är bara en uppfattning om under inga omständigheter förstår den upplevelsen som vi har fått. I denna diskussion av i olika allegoriska figurer som den som efter den behagliga öppning som visar en mycket imponerade användning av den galanta stilen som lägger ihop både den tyska Hamburg opera lekfullhet och den allvarliga italiensk melodi är skönheten spelade av den skickliga franska sopranen Suzanne Jerosme. Denna karaktär är lik en sagor figur helt övertygande av hennes styrkan av hennes plats och makt. Vid första ögonkastet lättsinnig full av sig själv är figuren i själva verket djup tragisk med ett icke accepterande av det som är vekligheten den natur laget. Det är enbart i rösten och i små rörelsen som liknar det som var den fattiga teatern av Grotovski men även den lite mera clown inspirerade erfaret av living Thehater som lyckas att ge en komplicerade porträtt av en lättsinnig figur som blir i slutet tragisk på grund av sitt förståelsen av världen som kulminera i hennes insikt till att livet är grym och tiden går. Det är motpolen i den långa och ståtliga tenor presenterade av den norska tenor Martin Vanberg med fina areore säkert extremt skräckig gängade det finns i denna gestaltning en form av det som han säger pardon sjunger i sina areor hur på vilken sätt han har lyckas att ta bort flera stycken skönheter. Rollen är logisk tung och maltesisk rösten perfekt. Dem mest komplicerade rollen är insikten den duktiga spanska dramatiska mezzo sopran Lucia Calheella Jiménez som lyckas att bevisa en indre dramatisk styrkan som når ut i svåra noter och kolloraturer och den mest mänskliga rollen som sjunger även den mest fantastiska arear ”Tieni la rosa lascia la spena ” (behåll rosen och låt törnen vara) Piacere eller Njutning spelade av Ann Hellenberg extremt viktig i allt för den ideologiska sfären att kunna i varje stund genom njutningen den rätt komma nära dygden som i librettisten skulle vara den katolska tron medan för Händeö är livet i sig och sitt sökande. En bra roll som ger komplexitet och störe njutning till dem olika rollerna och gör denna verk inte bara som extremt behaglig men även rolig och spännande
Robert Fogelberg Rota