Lite abrupt slutet
En av de bästa operor jag har sätt
Titel Orpheus av Georg Phillipp Telemann Regi Elena Barbalich
Dirigent Francesco Corti
Regi Elena Barbalich
Medverkande Florie Veliquette Hasnaa Bennani.
TeaternDrottningholm slottsteatern
Betyg Mästerverk
Georg Phillipp Telemann som i detta verk för hjälp av Michel Du Boullay libretto är en bra exemepl av den tyska opera. Denna har en särskild palts i den europeiska musik och teatern historia. Jag skulle på ett ironisk och kanske helgerån liknade sätt vilja jämföra det med den svenska landslaget historia att vara inte helt glömt men lite känd. Historia är mycket mera logisk än i Monteverdi och Gluck operor och i centrum av berättelsen finns den onda drottningen Orasia super väl gestaltad av Florie Valiquette: Rödklädda dem fantastiska arbet kostymer gjorda av kostym Anna Kjellsdotter som lyckas smidig hon har ett kärlek till orphus . hennes soprano röst är dramatisk rörelserna självsäkra full av en kraft och smidighet samt har sitt egen dubbel i alten Ismene en duktig Hasnaa Bennani. De två roller är fantastiska smidiga själv säkra men ändå fulla av ånger motsägelsefulla känslor som förkommer i den avslutade areor som är för mig så fantastiska i slutet när huvudpersonen blir mördade på ett brutal sätt. Orasia står för den trakiska som är den barbariska primitiva ursakta med ett hägnade makt som gör denna roll både så feminil i form av ägande men även den passionerad och hon är den första figur som tas till en dröm och blir etta arketyp inte en enda roll. Det finns en otroligt strak kontaxt mellan henne och dess roll som är eldig och den roll som är betydligt mer luftig enklet i hedar kläder dvs Eurydice seplade av en annna sopran Lauren Lodge . Cambell. Förum andra note skalor och korlurtör de finns en enklet av olika konventioner som gör denna rollfantastiks dels i sitt natuliga grace sitt balet liknade strävande men även hennes respekt av konvetioner. En roll som för mig tack vare dem otroliga skickligheter av Lauren Lodge . Cambell personifiera det som är Drottningholm slotts tetran naturlig kapacitet sången som är naturlig spelande i den tyska språket och i rörelserna. Tyvärr för mig det förekommer en lite för stiliserade död vilken är vist vackert men kunde ha varit mer chockerad e när den Kontexten mellan kvinnor och dess passion ses med hjälten som verkar vara granitisk Orpheus så bra spelade av den ytterst skickliga Yannik Debus. Här vill jag lägga en jämförelse med många andra personlighter i operan. Orfeus sjunger många areror är även han en hjälte en soldat det ses i hans kostymering en fransk infanteri uniform men en atletisk rörelsen . orheus är hjälte som har ett motpol en hjälpare som lyckas att visa sitt funktion att vara en slags motkör dvs den baryton följeslagaren Eurimedes som spelas av Rodrigo v´Careno Lite harlekin och lite av ett hans wuster han för en seranad med självaste regissör elegant klädda som en markisinna de monsieur i Anne benning i Milo formna valmont men iklädd med några lös mustascher. Jag förstå tanke men det blir buskis och det konstatera djup med resan i underjorden som är maktalös. Dels med hjälp av den fantastiska havs maskin och av åska och vind mascine tas vi till en palats som är undergjorden i vilken finns bas den komiska Pliro en sp duktig Lissandro Abaline och en fantastisk fpersonlighten spelade av en alto Ascalaz den demon som spelas av Rémy Brés. Feuillet som presentera både en etrustisk men klassisk underjordisk härskaren. Det är den bästa contralten som är så fantastisk. Det är på grind av ljud som han vänder sig och drottningen svartsjuka betyder hans slut. Allt är så fläck fri
Robert Fogelberg Rota