Den alla bäst konserten jag har någonsin sätt

Det finns ett skrin som innehåller många skatter i Stockholm central med den vackraste skulptur med Bengt Fogelberg nordiska Gudar som finns i hela riket dvs Carl Miles ”Orpheus i underjorden” och vid den igår den 5 april 2023 har Camera Salzburg med ledningen av Giovanni Guzzo presenterat en av dem bästa konserten som jag har någonsin skådat. Varje not redan ifrån början med den venezuelansk födda virtuos kommer klart tydligt och i denna första stycken symfoni nr 29 vi får hela den musikaliska historia för oss med först en Allegro Modertao som visar dels kraften men även luriga tematiken och en Coda som är nästan dansade och spräckfulla. Precis som Michelangelo Buonarotti gjord med den antika skulpturerna Wolgfard Amadeus Mozart gör den större och bättre med mera kraft och säkerhet tar den tid till sitt yttersta. Den tvp sista staser en trio och en Allegretto con Spirito spränger ut blir så tidstypiska men även så tidlösa och mytiska men även fulla av ett slags lugn som döljer den mörka skugga av en person som dog så tudigt  Den andra stycken som presentera är Joseph Haydn ”Cellokonsert nr 2 Hod Vib i vilken det är den erfarna Julia Hagen som presentera en stycket i vilken dem musikaliska är ofta väldigt försummande. Med anklagelse av folklighet populism och för allt del även kopierade var Haydn en foga omtyckte under hans tid av många särskild dem mer radikala och hans framgång bland annat med många brittiska och svenska order blev hans framgång raka motsatsen till den av Mozart eftersom han nåde dem på äldre dagar. Hans musik är väldigt beroende av sin tid med en stil den patetiska som råddes med sentimentala klanger. En lyftes delvis ut men även den klassiska som re visiteras med ironiska ofta snabba toner några pizzicato. Hagn är säkert magistelisk och den musik kommer bokstavligen mellan märg och ben från alla dem olika gravyrer. Eftr en paus i vilken man upptäcker att dem detaljer mest i portanan till scen platser och man börjar med ett väl strukturerade stycken den av Anton Bruckner en Winner scen romantiker och av Adagio Andnate ur Ståkviken i F-dur en välstrukturerade majestätisk stycken som verkar ha en arkitektonisk kraft. Snare har vi den underbara Divertimento i D-dur Kv 136 som är både den mest tidstypiska men även den mest innovativa hur den tysk österrikiska geni lyckades att omvandla dessa genrer inne ifrån. En oförglömlig afton

Robert Fogelberg Rota

När vi lyckas att ta en klassiker till vårt tid och vår land

Frida Röhl och Magnus Lindman presentera en nästan fläckfri tolkning av Nikolaj Goggol

Titel Revisorn

Regi Frida Rölh

Medverkande Björn Kjellman, Pablo Leiva Wegner, Katerina Ewrlöf mfl

Scen Stockholm stadsteatern

Betyg A

Nicolaj Gogol är inte en helt fläckfri eller enkelt Förfataren att tas hand om. Dels är han ukrainaren till födelsen under en tid i vilken man började mycket långsamt och försiktig att grunda ett ukrainsk identitet men den är en del av den ryska litteratur. Han var mera än andra stora kollegor som Lev Tolstoj och Fjodor Dostojevskij eller den senare Anton Tjechov kritisk till den  samhället styrd av Zar  som man tydligt påpekar i föreställning programmen han var själv år 1836 när denna perfekta och underbara pjäsen fick premiär att den var absolut inte en parodi mot den samhället men snarare not den mänskliga beteende och det är helt ”rätt” att kunna aktualisera den. Huvudroll innehavaren som för sitt entre ganska långt uinne trots att vi har redan hörts tala av honom heter heter nu Alex Tornfalk Barbar som han ständigt repeterade spelade mycket bra av Pablo Leiva Wegner. Han är en person som har verkligen super svårt i början eftersom han befinner sig utan pengar utan möjligheten att ha ordentlig med matt (få soppan med flugor av personalen spelade av den androgyna Tova Wlaberg9 på en hotel och har spel missbruk. Med en gansak stor dos av hyckleri lyckas han att presentera sig för det som han inte är och kunna utnyttja situationer. Jag har lite svårt för den ständiga presentationen av pudel hard rock vilken är bra musik men inte här och för Carina Backman scenografi som är alltid den prydliga , vackra och välpolerade borgerskap salong men just i andra akten var efter att ha spelad med börjar han att utpressa dem kommer detaljer hur ett Hyperonyms Bosch målning. Dessa passar bra eftersom det är dem andra som låter honom göra va han vill och blir deras egna demonerna som pressar allt och alla  från den själv säkra Steve Binjuré en sjukhus direktäör som bry sig inte om patienterna spelade bra av den lagom distanserade Peter Anderson som visas en otroligt bra komedienn till Lennart  Lenkan Föhn männen med många järnört i elden som presenteras av Björn Kjellman. Han gestaltning är ytterlig självsäkert i alla dem svårigheter svagheter av en fifflaren och vi kan förstå hans ganska lätta att han tro att Alex är revisor eftersom han kan bar se i makt ställning en som han. Alex precis som lenkan och Steve är tonåriga som har aldrig vuxit pompösa och själv säkra och som gör vad dem gör enbart för att kunna behålla en vis ställning. Det är uppenbarligt att den bristfälliga svåra men även lite mera alert Dick Abloy särarts ansvarig spelade med grace och lätthet av Linus Troedsson kanske har sett men han måste ständigt hållas på plats bli påmind om hans ställning och få även den enda plagg från den tid en kappa som näsan monolog som fråntas honom av Alex. En kppa som är precis som monologen av näsan en hyllning till Gogol författarskap. Den sker i den första agerande mellan Alex och Irene skol ansvarig spelade av Ann-Sofie Rase iklädd som en byråkrat eller som en karikatyr av den vi ser redan ifrån början hur hon är svårt har svårt och är tragisk men sätter sig själv i det svårt situation och är ständigt som adels för ofta händer till skolan dåligt sedd av resten av samhälle. Den andra kvinnliga karaktär är pastor Pia som har Katerina Ewrlöf grace och  karisma och scen närvaro. Hon är den enda som säker sanningar och kan komma visligen med beslut som är både logiska men även lite ynkliga . Trots den parcellen hundar ganska fulla precis som alla andra djur är hon väldigt nära och dottern den 29 årig Selma Emma Mehonic även hon extremt duktig lyckas att få vad hon vill och angriper inte dottern. Selma är symbol till den eviga optimismen men den kan inte gå fram eftersom allt som vi ser går dålig på grund av faktum att hon kan inte slås kan inte någon ställning alls eftersom hon har ingen flytt är inte van att kämpa. Det blir en parodi eller rättare sagt en satir ganska lik men fräsaren och med ett bättre humor dem som Ruben Östlund i vilken Frida Rölh lyckas genom att presentera den alla bästa av ensable förmåga att visa att ofta även vi själva gör många av dessa svåra problematiker och sätta oss i svåra situationer

Robert Fogelberg  Rota

EDOARDO SIRAVO en stor konstnär

A EDOARDO SIRAVO enligt i Leonardo Tonini

I Sarsina, i Italia, vid landstinget  Cesena en av dem mest kända historiska gammal städer i Italien , sedan 40 år  håller man  il Festival di Plautus. Staden vars ursprung kan ses under äldre tider har gett födelsen  Tito Maccio Plauto nel 255 före vårt tidräkning  den stora romerska komedi författaren vars verk har påverkat hela den västerlänska teatern . Pjäser som l’Aulularia, il Miles gloriosus e Pseudolus har presenteras kontinuerligt på olika teater från antiken till idat. Il festival di Sarsina har som stor uppgift att hålla uppmärksamt  (det är 20 dem som kom till oss helt bevarade ) e och dem olika palutiner som är verk direkt inspirerade ifrån honom .

En av dem mest kända är William Shakespeare  ”muntra friar i Winson och där har vi möte Edoad Siravo

1 skådespelaren dubbar röst regissör och numera vem är Edoardo Siravo

Vem ä  Edoardo Siravo? Det verkar en enkelt frågan men istället är den ganska komplicerade att svara  eftersom för att svara på den måste man måste ta tag i alla den aspekter av mitt personlighet  .

Den största aktivitet är den tetaraliska vid dem antika teatern som det finns gott om i Italien , som i Tindari, Segesta e Siracusa och senare  Sarsina, som har ett modern teatern  men som ser mest i  och detta gjorde så att jag hade tillfälle att bli direktör för den betydelsefulla Plautus festivalen  a.

2 Vilken spår kommer festivalen att följa och vad kommer du att ge ?

Il Plautus Festival, av vilken slutade den 62 upplaga , är i sig ett unikum i den antika teatern festivaler. , eftersom den tillägnar sig ett dramatiker som kanske var även ett skådespelaren som lammande ungefär efter trettio texter som har inspirerade hela den komiska tradition efter sig  .

Det som är vidtog är att låta med .

3 Vilken är framtoningen av plautus och vad kommer att ge den. ?

Som jag har redan sagt den störst anledningen med  il Plutos Festival är att sprida kunskaper om Plutos . om vi tänker att skådespelaren som  Ettore Petrolini, Alberto Sordi och även  Gigi Proietti, kan bara se deras ursprung i Plautis , samma ursprung som vi kan även se i en av dem mest betydelsefulla verk av den moderna teatern som  "I väntan på Godot".

4 vi såg att det har förkommit på filmduken i the first king meb användning av den ursprungliga latinern skulle man se samma i teatern att se Plutos i den  ?

Antonio Calenda har gjort en sådan erfarenhet för fyra månade sen . jag själv har iscensatt  "Aulularia", av Plutos i själva verket , var en del av texten var på Latin , översatt och bearbetade av  Michele di Martino, med utmärka resultatet .

5 jag såg en fantastisk iscensättning av Fastalf vilken reaktion finns mellan den berömda Shakespeare komedi och Plutos ?

Shakespeare är i själva verket en av dem fortfarande  som brukar fiska mera från Plutos . I själva verket  "Falstaff muntrar fruar från i Windsor" härstammar från dem personligheter som fanns vid  "Casina" och den karaktär  Falstaff si kan även hittas is  Pirgopolinice, huvudpersonen i  "Miles Gloriosus".

6 du sa att du har börjat att närvara vid denna festivalen sedan 14 år finns det någon händelsen någon uppsättning som du kommer ihåg med stor nöje ?

Alla dem uppsättningar som blev iscensatta vid Plutos festival kommer jag ihåg med stor nöje

Att skådespelade vid 'Arena Plautina di Sarsina är för alla skådespelaren ett äktade emotion och ett sådan sant nöje.  Det är en äran och en nöje som vi delar och samlever med den publik som står vid våra underbara läktaren

____________________________________________________

Skådesepalren , regissör och dubb röst , Edoardo Siravo har seplat med många könda tetaern rupper i mera än 150 uppsättningar . han avslutade sina stideir  1977 all'Accademia nazionale d'arte drammatica och var regi assitent till Giancarlo Sbragia negli spettacoli La bottega del caffè con Vittorio Caprioli e Il gioco delle parti con la Compagnia Tieri Lojodice e och är själv regissör under många uppsättningar.

Han har arbetat och rbetar , även i filmen  televisione med dubbning  sammarbetat  med många viktiga regissörer  och skådespelarena som : Paola Borboni, Paolo Stoppa, Liv Ulmann, Vittorio Gassman, Gabriele Lavia, Giulio Bosetti, Luca Ronconi, Luigi Squarzina, Gigi Proietti, Damiano Damiani e Raffaele de Simone.

Nel 2019 vinner han priser  Spoltore Ensemble som bästa  skådespelaren  I väntan på Goddo  di Maurizio Scaparro.

Juli  2020, a Pescara, för han  Premio Flaiano för hans karriärer . Senare medverkar han  l'Aulularia di Plauto vid Orto Botanico di Palermo.

Under denna år 2022) är han konstnärlig direktör vid Festival di Plauto a Sarsina.

Man tackar  Sarsina kommun  för att tillåtit mig denna intervju

Leonardo Tonini

Herbert Blomstedt är briljant

En f musik upplevelsen av stora mått

Det är alltid ett stor nöje att kunna se på scenen Herbert Blomstedt med hans klassiska och även mycket vänliga familjära framträdande och i den konsert som han håller den 21 septembers på konserthuset trots den enorma anslutning av publiken får man känslan att vara i ett privat hem var den åldrande dirigenten ger oss visdom. Visligen kan det verka att hans visdom är ganska enkelt lite för banal men inte för allt del mindre viktig när man är nära användningen av atombomber. När det gäller den rent musikaliska man måste påminna om en sak att hela ensamme presentera till fullo. Den första delen av koncern är presenterade är Arthur Honegger ”symfoni n.3 Symphonie Liturgiche från 1946 men komponerade mellan 1945 och 19445 med den katolska mässan som är tolkat med hjälp av Stravinskij och den moderna 1900-talet musik. Aldrig har den försat satsen Dies Irae som har aldrig varit tolkade på ett sådan extremt hård och skrämande sätt. Toner som är starka obsessiva visligen tolkade i ett form av melodi men på ett fasans full sätt som får oss att känna oss skrämda att hitta en form av obehag. Det är ett sätt att arbeta som blir mer och mer uppenbart även i De profundis Clamavi en adagio som lite i taget tränger mellan vårt märg och ben och i slutet  Dona Nobis pacer men en flöjt som kommer längre och längre upp så lik det som verkar vara den sista meddelande från ett döende planet. Den andra delen av koncert är Johannes Brahms en av den förgestalter av den romantiska skolan och av honom presnterara man ”Symfoni nr 4 e-moll op 98 tonsatt 1885 med et mästerlig  och fulla av höga noter Allegro non troppo för att senare gå till en andande moderato och en allegro giocoso som fyller med ett romantisk idéen av gras behag och höga nöter. En hymn till livet och skönheten

Robert Fogelberg Rota

Tonini intervista Sirvano

INTERVISTA A EDOARDO SIRAVO

di Leonardo Tonini

A Sarsina, in Italia, in provincia di Cesena, uno dei più bei borghi storici d’Italia, da 40 anni si svolge il Festival di Plautus. La cittadina, che ha origini antichissime, ha dato i natali a Tito Maccio Plauto nel 255 avanti Cristo, il grande commediografo romano la cui opera ha influenzato tutto il teatro occidentale. Testi come l’Aulularia, il Miles gloriosus e Pseudolus sono continuamente in cartellone dall’antichità a oggi. Il festival di Sarsina si propone di tenere viva l’attenzione anche sulle commedie meno conosciute (sono 20 quelle pervenutaci integralmente) e sulle opere teatrali che nel corso dei secoli sono derivate dalle plautine.

Appunto dopo una di queste ‘derivazioni (Le allegre comari di Windsor) incontriamo Edoardo Siravo nuovo direttore artistico del festival di Plauto e lo abbiamo intervistato.

1 Doppiatore, attore, regista e da quest’anno anche direttore artistico di uno dei più antichi festival in Italia, una bella carriera. Chi è Edoardo Siravo

Chi è Edoardo Siravo? Sembra una domanda semplice ma invece è abbastanza complicato rispondere descrivendo i molteplici aspetti della mia persona e della mia carriera, considerando le varie attività che seguo da sempre.

L'attività prevalente è quella teatrale svolta in larga parte negli splendidi teatri antichi di cui l'Italia è ricca, quindi Tindari, Segesta e Siracusa e poi Sarsina, che ospita una grande arena moderna ma che vede andare in scena spettacoli di stile classico, stile che corrisponde in gran parte alla mia attività attoriale e che forse è stato uno dei motivi della mia candidatura a Direttore Artistico del prestigioso Plautus Festival.

2 Che taglio hai dato e darai al tuo festival? come intendi indirizzarlo nei prossimi anni?

Il Plautus Festival, di cui è appena terminata la 62ª edizione, rappresenta un unicum nel panorama dei Festival di drammaturgia antica, incentrato attorno alla figura di un drammaturgo e forse anche attore, che ha lasciato una trentina di testi teatrali che hanno poi ispirato tutta la drammaturgia comica sino ad oggi.

Quindi, alternando spettacoli comici e tragedie, l'intento è quello di far rivivere questo autore, di cui Sarsina è la città natale, anche a livello internazionale.

3 Qual è la mission del festival di Plauto? a chi si rivolge? Ha una visione internazionale?

Come ho già detto l'intento è quello di promuovere il Plautus Festival sia a livello nazionale che internazionale. Se pensiamo ad attori come Ettore Petrolini, Alberto Sordi e anche Gigi Proietti, non possiamo non ritrovare in loro radici plautine, le stesse radici che possiamo riconoscere nella drammaturgia contemporanea, ad esempio in "Aspettando Godot".

4 Abbiamo visto film di ambientazione romana recitati in latino (il primo re) - è pensabile trasporre in teatro una commedia di Plauto nel suo idioma originale?

Questo esperimento è già stato realizzato alcuni anni fa da Antonio Calenda. Io stesso ho messo in scena "Aulularia", di Plauto appunto, dove il testo recitato era in parte in latino, tradotto ed adattato per l'occasione da Michele di Martino, con ottimi risultati.

5 Ti ho visto in uno splendido Falstaff questa sera, che relazione c’è tra la famosa commedia di Shakespeare e Plauto?

Shakespeare è in effetti uno degli autori che ha attinto abbondantemente al repertorio plautino. Lo stesso "Falstaff e le allegre Comari di Windsor" derivano dalle commedie plautine "Casina" e il personaggio di Falstaff si può ritrovare in Pirgopolinice, protagonista del "Miles Gloriosus".

6 Hai detto che partecipi al festival da 14 anni, c’è qualche episodio che ricordi con piacere? c’è uno spettacolo che ti è particolarmente caro?

Tutti gli spettacoli con cui sono andato in scena al Plautus Festival mi sono cari.

Recitare nell'Arena Plautina di Sarsina è per tutti gli attori una vera emozione e una grande gioia.  È un onore e un piacere che condividiamo con il generoso pubblico che da anni affolla le gradinate e che ci stimola e incoraggia a continuare con qualità e valore.

____________________________________________________

Attore, doppiatore e regista, Edoardo Siravo ha recitato in importanti compagnie teatrali in oltre 150 spettacoli. Si è diplomato nel 1977 all'Accademia nazionale d'arte drammatica ed è stato aiuto regista di Giancarlo Sbragia negli spettacoli La bottega del caffè con Vittorio Caprioli e Il gioco delle parti con la Compagnia Tieri Lojodice e regista di molti spettacoli teatrali.

Ha lavorato, e lavora, anche nel cinema, televisione e nel doppiaggio collaborando con importanti registi e attori quali: Paola Borboni, Paolo Stoppa, Liv Ulmann, Vittorio Gassman, Gabriele Lavia, Giulio Bosetti, Luca Ronconi, Luigi Squarzina, Gigi Proietti, Damiano Damiani e Raffaele de Simone.

Nel 2019 ha vinto il Premio Spoltore Ensemble come miglior attore per lo spettacolo teatrale Aspettando Godot di Maurizio Scaparro.

Nel luglio 2020, a Pescara, viene insignito del Premio Flaiano alla carriera. Successivamente debutta con l'Aulularia di Plauto all'Orto Botanico di Palermo.

Da quest’anno (2022) è direttore artistico del Festival di Plauto a Sarsina.

Si ringrazia l’amministrazione di Sarsina per aver reso possibile questa intervista.