Frida Röhl och Magnus Lindman presentera en nästan fläckfri tolkning av Nikolaj Goggol
Titel Revisorn
Regi Frida Rölh
Medverkande Björn Kjellman, Pablo Leiva Wegner, Katerina Ewrlöf mfl
Scen Stockholm stadsteatern
Betyg A
Nicolaj Gogol är inte en helt fläckfri eller enkelt Förfataren att tas hand om. Dels är han ukrainaren till födelsen under en tid i vilken man började mycket långsamt och försiktig att grunda ett ukrainsk identitet men den är en del av den ryska litteratur. Han var mera än andra stora kollegor som Lev Tolstoj och Fjodor Dostojevskij eller den senare Anton Tjechov kritisk till den samhället styrd av Zar som man tydligt påpekar i föreställning programmen han var själv år 1836 när denna perfekta och underbara pjäsen fick premiär att den var absolut inte en parodi mot den samhället men snarare not den mänskliga beteende och det är helt ”rätt” att kunna aktualisera den. Huvudroll innehavaren som för sitt entre ganska långt uinne trots att vi har redan hörts tala av honom heter heter nu Alex Tornfalk Barbar som han ständigt repeterade spelade mycket bra av Pablo Leiva Wegner. Han är en person som har verkligen super svårt i början eftersom han befinner sig utan pengar utan möjligheten att ha ordentlig med matt (få soppan med flugor av personalen spelade av den androgyna Tova Wlaberg9 på en hotel och har spel missbruk. Med en gansak stor dos av hyckleri lyckas han att presentera sig för det som han inte är och kunna utnyttja situationer. Jag har lite svårt för den ständiga presentationen av pudel hard rock vilken är bra musik men inte här och för Carina Backman scenografi som är alltid den prydliga , vackra och välpolerade borgerskap salong men just i andra akten var efter att ha spelad med börjar han att utpressa dem kommer detaljer hur ett Hyperonyms Bosch målning. Dessa passar bra eftersom det är dem andra som låter honom göra va han vill och blir deras egna demonerna som pressar allt och alla från den själv säkra Steve Binjuré en sjukhus direktäör som bry sig inte om patienterna spelade bra av den lagom distanserade Peter Anderson som visas en otroligt bra komedienn till Lennart Lenkan Föhn männen med många järnört i elden som presenteras av Björn Kjellman. Han gestaltning är ytterlig självsäkert i alla dem svårigheter svagheter av en fifflaren och vi kan förstå hans ganska lätta att han tro att Alex är revisor eftersom han kan bar se i makt ställning en som han. Alex precis som lenkan och Steve är tonåriga som har aldrig vuxit pompösa och själv säkra och som gör vad dem gör enbart för att kunna behålla en vis ställning. Det är uppenbarligt att den bristfälliga svåra men även lite mera alert Dick Abloy särarts ansvarig spelade med grace och lätthet av Linus Troedsson kanske har sett men han måste ständigt hållas på plats bli påmind om hans ställning och få även den enda plagg från den tid en kappa som näsan monolog som fråntas honom av Alex. En kppa som är precis som monologen av näsan en hyllning till Gogol författarskap. Den sker i den första agerande mellan Alex och Irene skol ansvarig spelade av Ann-Sofie Rase iklädd som en byråkrat eller som en karikatyr av den vi ser redan ifrån början hur hon är svårt har svårt och är tragisk men sätter sig själv i det svårt situation och är ständigt som adels för ofta händer till skolan dåligt sedd av resten av samhälle. Den andra kvinnliga karaktär är pastor Pia som har Katerina Ewrlöf grace och karisma och scen närvaro. Hon är den enda som säker sanningar och kan komma visligen med beslut som är både logiska men även lite ynkliga . Trots den parcellen hundar ganska fulla precis som alla andra djur är hon väldigt nära och dottern den 29 årig Selma Emma Mehonic även hon extremt duktig lyckas att få vad hon vill och angriper inte dottern. Selma är symbol till den eviga optimismen men den kan inte gå fram eftersom allt som vi ser går dålig på grund av faktum att hon kan inte slås kan inte någon ställning alls eftersom hon har ingen flytt är inte van att kämpa. Det blir en parodi eller rättare sagt en satir ganska lik men fräsaren och med ett bättre humor dem som Ruben Östlund i vilken Frida Rölh lyckas genom att presentera den alla bästa av ensable förmåga att visa att ofta även vi själva gör många av dessa svåra problematiker och sätta oss i svåra situationer
Robert Fogelberg Rota
