Filmen når inte riktig fram

Stark visuell men vad är historia

Tittel  jätte

Regi Johannes Nyholm

Medverkande Anna Carina Lovisa Bjelkerudsmfl

Svensk distribution triart film

Betyg C

Jätte är en annorlunda svensk film dels för den omsorg som det har dels i att skapa en dokumentär känslan men även i några effekter när vi får följa huvudrolles innehavaren med hans särskilda syntet på grund av hans handikalp eller när han äevn i slutet föreställer sig själv för att just vara ett Jätte. Början är viktig eftersom den etablera ett serier av konventioner mot det som är den stora problem i hans förhållande till omgivingen. Richard i Christian André när en efterföljare tillDavid lynck  Elefant man som lyckas att få en bol kulan i huvud i början i ett scen i vilken alt från Johanens Nyholm regi till den foto stram och extremt rå som presenteras av Johan Lundborg och den klippning mycket essentiell av  Morten Højbjerg vill etablera ett verklighet som är grå. Det som är problem i denna äventyr är inte så mycket den gemmenskap av funktion hindrare personer men snarare hur omgivningen ser på Rikard. Det finns tydligen i modern elisabeth i vars roll Anna Carina Lovisa Bjelkeruds prå av enorma problem en missbildning som är lika allvarlig som den som Richard har fysik mental.  Den lägenheten i vilken hon lever är mycket smutsig stökig och vi ser hur pass mycket även hennes papegoja blir ett kalejdoskop och en miniatyr av ett samhället välfärd samhället som har rasat. Den enda personen med vilken Rickard verkar ha ett slags relation är onekligen Roland en roll i vilken v lyckas att presenterad en äktade working class hero på svenska generös sympatisk och varmhjärtade men även fräck och med allt rätt våldbenägen. Om vi lämnar dem magiska scener när Rickard föreställer sig själv som den stora jätte som tar sig till naturen och över Öresund efter Danmark ännu mera än Yarlen är ”jätte” ett skoningslös kritik som kännes som ett mycket hård dom mot hela den svenska eller varför inte europeiska samhället. Visligen dem slödder för att utrycka den med den tem som används av den bastanta före detta hippie Kjel (Niclas Fransson) sa är överdrivan och trots mycket alkol inblandad  tror ajg att sällan man skulle även fysisk angripa en rörelse och funktion närde sättande precis som dem två danska Boul proffeller beach volly flickor som till slut lyckas att mörda Richard fast det finns i dessa scener en vilja att visa det som är tänk det som finns mellan raderna som är verken trevlig eller sympatisk. Samhället är inte bara hårt förutan men även någonting som låter till synes vanliga människor att agera som odjur som några slags hyenor. Jag tycker att budskapet är vikitig och vi får en efter tanke eftersom ingen lyckas överhuvudtaget att kunna resonera om denna och man måste lyfta fram denna problematik men jag kan inte låta bli att tycka att slut scenen kunde ha blivit dels mera spektakulär och mest av allt spännande men lite mera förklaringar och annorlunda typ av tagningar. En film som är bra men kunde ha blivit mycket bättre

Roberto Fogelberg Rota

En av dem bäsat filmer någonsin

En intensiv film

Titel: Gold Coast

Regi: Daniel Dencik

Medverkande: Jakob Oftebro, Luise Skov, Paakov Yankah, Morten Holst, Adam Ild Rohweder, Anders Heinrichsen, Wakefield Ackuaku, John Aggrey m.fl.

Svensk distribution: Stockholms filmfestival och Telia

Få länder har för nuvarande en så stark ställning, som den danska filmen. Nu presenterar danskarna någonting så ovanligt, som en western film som utspelas i deras kolonier på 1830-talet. Filmen börjar med en man som blir slagen och förnedras i ett fängelse, medan fångvaktarna kissar på honom. Det påminner om Steve MaQueens film ”12 years a Slave“ med en estetik som liknar den som Terrence Malick har visat oss. Slavhandel och misshandel var någonting helt vanligt under början på 1800-talet. Men denna man är vit och hela filmen kommer att visa oss hur han hamnade i denna situation.

Det är den danske botanisten Wulff, (Jakob Oftebro) som lätt kan ses som en förfader till Lars von Triers idealister. Fast här är vi i en annan tid och i en helt annan filmestetik. Det är långa tagningar men mjuka nästan omärkliga åkningar, som låter oss komma nära med vackert fotografi. Närbilder på slavar från Ghana och olika föremål vapen, möbler, verktyg och växter från en gången tid.

Historien är enkel Wulff en ung romantisk man (någonting som var norm i början på 1800-talet) som tror på mänskligheten och utveckling som tas i bruk för att bygga plantager i en åtminstone för mig okänd dansk koloni i Ghana. Början på 1800-talet betyder slutet på slavhandeln. Vad som blir viktigt för den danske kungen är inte längre slavar utan marken. Det är någonting som en krigisk stam, Ashanti, sätter sig emot. Lite i taget börjar vi att upptäcka genom de brev som Wulff skickar till sin fagra fästmö de olika invånarna i denna koloni. Människorna är väldigt desillusionerade och förstörda. Vi ser Frederica Bremen kopian Elenora, (Luise Skov) och hennes man (Paakov Yankah) som försöker att evangelisera de afrikanska stammarna.

Min recension kommer inte att vara i tur och ordning, som filmen, men från de olika karaktärer som befolkar detta märkliga och fantastiska verk. Frederik Wulff i Jacob Oftebro gestaltning är den unge idealisten som i början med tomt prat vill utveckla dels kolonien men även de före detta slavarna för att arbeta på kaffe plantager. Han välkomnas som en slags messias och snart under en middag börjar han upptäcka de olika personer som utgör den danska kolonin. Från den svårt sjuke guvernören (Morten Holst) till de två antagonisterna Herbst (Adam Ild Rohweder) en bastant kille, som verkar ha kommit ut från TV serien ”Vikings” och Dall (Anders Heinrichsen) en elak dandy. Lite i taget i några otroligt magiska scener upptäcker Wulff de underliggande problemen. Exempelvis när Wulf följer de fulla Herbst och Dall till en nattlig voodoo rit och vid vandringar i skogen med dem samt mötet med Richter (Wakefield Ackuaku). Denne är en dansk/afrikansk handelsman, som har ett riktigt imperium. Wulf blir nära vän med en liten slav pojke, Lumpa (John Aggrey) som tar honom till en övergiven stad. Under en feber attack kommer Wulff att se hur några människor drar ombord slavar. På egen hand med en styrka och egna krafter belägrar Wulff fortet. I slutet prisar Dall först honom, men sen blir Wulff tillfånga tagen men befriasav Richter. Wulff dör i en by som tillhör folket från vilket Lumpa kommer.

Angelo Baddalamentis moderna elektroniska musik lyfter filmen och gör den kraftfull.

Jag har fått möjlighet att ställa några frågor till regissören Daniel Dencik.

Hur fick du idén till filmen?

Jag gillar otroligt mycket att vara här på film festivalen i Stockholm. Jag har varit i Stockholm en gång tidigare. Då med en film av Daniel Espinosa. Jag har läst på danska Dramatiska institutet. Jag visste inte att vi hade haft slavhandeln i en så stor omfattning under en undersökning på det danska national biblioteket fick jag tag i dessa brev. De är skrivna av en byråkrat som hette Frederik Wulff. Breven var för mig explosiva. Jag började genast att tänka på att de skulle kunna vara underlag för att skapa en film. Jag ändrade lite grand på karaktärerna eftersom jag tänkte att en botaniker kunde vara mer intressant. Min ide var att med hjälp av voice over kunna ge en film, som skulle vara en resa, en slags psykedelisk trip, som skulle kunna ge tal till dessa röster och berätta denna historia.

Kan du berätta för mig hur du fick tag i Jacob Oftebro?

Han var inte det första valet, men han var den första kille som provfilmade. Han var mitt andra alternativ. Han är enligt mig mycket duktig och det vara hans idé att kraftigt gå ner i vikt innan vi flyttade till de platser som vi hade valt. Vi började att tala om filmen och diskutera den.

.

Skulle du kunna säga mig lite mer om den killen som kallades Richter?

Han var son till en dansk soldat och en slavinna. Han blev så mäktig att det danska/karibiska kompaniet köpte saker och ting från honom.

Skulle du kunna berätta för mig varför musiken är modern?

Jag ville skapa en kontrast mellan den moderna musiken och det äldre språket. Mitt syfte med musiken är att den ska hjälpa åskådaren att få en erfarenhet som liknar en psykedelisk och psykologisk resa.

Roberto Fogelberg Rota

Frågor och åter igen frågor

Snowen ställer frågor men svar inte på det

Tittel Snowed

Regi Oliver Stone

MedverkandJospeh gordon lewin

Betyg C

Få regissörer har för mig åtmintonde varit so kontroversiella Oliver  Stone visa av dem filmer som han har gjort har varit för mig helt super underskattade som Alexander eller ”world trade center” och nu är vi frame på en verk som kan uppfatas av väldigt många som en glorifiering av en av USA mest hatde personer ”Snowed” Verkt är rent teknisk och det är någonting som även dem som ogillar Stoone brukar erkänna i hans filmer och Snowed är inget som helst undat på grund av den fotografi som ed AnthonyDodMantle  presentera med många fina bilder och klippningen för vilken ansvara Alex Marquez Lee Percy

Snowed är en film om nya teknologier och visa scener är rent av spetakulära när vi till exempel ser vi hur huvudpersoner förklara allt det som har hänt med bilder som tar honom från den ena och den andra sidan av ett virtuellt labyrint för att förklara kontrollen och det sker med alltid idéen av en person som har olika kontakter. Filmen börjar med att vi ser Snowed i vars roll ingen kunde vara bättre än Joseph Gordon Levit in Hong Kong när han möter två ¨journalister som är Laura Polisasr i vars roll melisas Leo öar mycket duktig.  som kommer att berätta hans historia. Redan från den alla första början när vi ser honom komma med ett amgisk kub förstår vi den intensiva och svåra känslor messias livet livet av denna lilla människan som är visligen timid men även full av kraft och även av ett viljan. Denna struktur med flasckback hade redan experimenteras av Oliver Stone i mitt älskade Alexander och jag tycker att den fiungera bra även om vi tillkommer i ett tid. Om i början klippningen med förflyttningen hade inte varit så viktig nu blir den allt kraftigare och vi se honom på en ännu ,mer personlig plan mycket n-är det kommer den faderlika figuren som är den av Tom Wilkinson som seplar precis med samma intensitet som Gordon  Levin gör när han är Snowed den britiska jurnalisetn som är en av dem många adliga fadern som snowed kommer att få i denna film. Vi ser hans träningen och den stora problem för att et är saknade av en fysik som är den av USA samt vilja att tjäna landet på alla fall som ses med ytligare en fadern figur den av Cobin (Rhys Ifans ) den rigida sofistikerade CIA chef. Inträddae och möte med den två magiska hjälparen flickvännen som spelas mycket bra av… en levande post hippie liberal kvinnan som han precis som många andra hittar på nätet och Nicholas Cage den officiell som har kastat ut och håller på att förvalta minnet. Filmen bästa och kanske mest intensiva scener är dem när Snowed har sitt första uppdrag i Schweiz vid Genève sjö och han blir för första gången tillrättar visad och tack vare två skrupulösa  andra agenter möter dels det som är önska i form av dessa kontroll strukturer och ien trevlig pakistansk affärsmän som den blackmajlar. Det är vänd punkten i filmen när vi ser gradvis under tiden som Obama blir vald till president hur pass mycket Snowed håller på att falla hur hans förhållningssätt och värderingar mineras .Vi ser hur han blir sjuk i epilek och hur pass svårt är hans reaktion inte minst när dem två flyttas till Hawaii som är rent av ett kallt plats hur den är fotat kallar än virgina (användningen av ljuset är verkligen mycketviktig ) och hur illa han verkar kunna platsa på CIA och dem andra säkert tjänster super moderna central i ett bunker och hur illa mående han känns i två tillfälle den skype konferencen med fadern cobin och inte minst i förhållande till dem andra lek kamraters inte minst… jag tycker att gör ett extremt bra roll inte så olik den av superhjälte capitan america bara att det som var dygd i super hjälte filmer här visas sig vara endast problemer fyrkantiga uppfattningar i vilken man har verken distans eller medmänsklighet som om han skulle vara ett form av mänsklig hållning, stine emd allt rätt demonisera inte dena ”goda” CIA agent och under ett party när en leksaks drone kraschar visar han den faktum att i själva verket vi befinner oss framför några amerikanska collage ungdomar. Tyvärr den för mig mest spännande delan när snowed skall rymma och komma till Putins Ryslland är illa genomförd för rörig inte minst och det kan vara intressant eftersom  då kommer den stora historierna bilder som snowed sjäklv. Vi kommer vist nära honom men vi förstår inte varför han väljer Ryssland och inte Kina och det med rättegång. En film som kunde ha varit bättre men måste kunna ses

Roberto Fogelberg Rota 

Vi börjar i år

Stockholm den 1910/2016

Idag börjar vi med den press konferens som skall tillägna sig film festivalen. Stockholm är inte Venedig men den har en intressant film festival och jag kommer att publicera lite godbitar från dem gånga året. Hotellet i vilken vi kommer att sitta är Hotell Kungs trädgården, en väldigt vackert stället med en blandning av postmodern gustaviansk stil. Det är mycket kallt i rummet och vi börjar med hälsingar Susan Lidna och Andrea Jonson. dem kommer att vara på plats. vi kan intervju gerorge och Gity. . francis Ford Coppola som har två stycken Guld palmer och ken Loach lik samma. Vid sidan av dem gamla lejonen det finns även 68 nya regissörer. Det finns ett helt nytt sextioen som heter Discovery och Icon som tillägnar dem mest kända regissörerna. 200 filmer från 70 olika länder. Trailer säger inte mycket ett japansk film verkar särskilja sig från massan.  Vi känner igen några bilder. Tävling sektion 18 filmer den grekiska film park utspelas i ett övergiven olympisk by. Gödels en film från Bulgarien ett östereuropeisk noir. En kvinnan som begår bedrägeri mot äldre och korrupta poliser. Det är frågan om staternas sönderfall. "Edith" från Tunisien handlar om den arabiska våren Mohammed  Ben Hadian . Filmen att avsluta ör "manchester by the Sea". "Born of a nation" tyvärr kommer inte här. Sen turkiska "Albion" en par som fejkar en adopterade. Ton Ford en röd film för den regissör. "to the wall" en judisk ultra ortodox kvinnan. En tävling sektion om dokumentär filmer , kasper Bolin som startade en resan i Venedig filmen heter "I call it Morgna". Filmer om IS och Stockholm Impact som uppmuntrar vidare film eskapaden det är Ai Wwe som designade det. i denna sektion finns även en film "The dark wing" som handlar om IS folkmord. Rolan Wrani "The citzen" en kille som försöker att bli medborgaren i Ungen han är en afrikansk. Coppola gör två offentliga framträdande dels på Skandia den 11 i 11 är han på biografen Park. det som är Spotlight är identitet. Många av dessa filmer är en resan till en nytt identitet eller att hitta sig själv. "emma emmma sing way" från Botana som handlar om ett gräns land . trialler verkar intressant med lite turist mesig. "Open zone" James Chain "Indination" det är en debut som regissör. Ann Fontaine "Agus Day" av våldtagna nunnor. "paradise" Koncalovski film om en koncentration lager. Jim Jarmous Paradise. Syd Korea är en av fokus land . Vi har filmen "Trian to besn". Stockholm visionära Award. . Den ges till Francois Ozon mycket rolig men tyvärr teknisk dålig fransk regissör- Jag kommer ihåg det med Jane Fonda.  Han har gjort arton lång filmer. och vi kommer att se hans senaste film. Vi ser Hell och hight water som tar ut den amerikanska fattigdomen. "Morris from America" en afro amerikan som kommer till Tyskland. alica Wikander "Fyrer mellan havet" . Omoni oboni gör ett imponerade film debut från Nigeria. Discovery "port" med Anton Jelsy fint och sorglig .Johan Lövsted "Små stad" om att bo i ett svensk små stad . ytligare en interessant sextion heter Rising Stra. "Documania" är den sektion om dokumentär , Marie Louise Ekman "utflykt", Mitt sektion "Twilight Zone" det som kommer med Train to besn. det finns ett stipendier med 150 regissörer , man söker med en film och med ett projekt. Jag kommer ihåg Lovisa Siren ”baby2 det var en mörk film om Stockholm uteliv av förort människor. Man presentera dem folk som kommer hit. Det finns ett italeinsk film Claudio giovanessi ”Fiore”

lite si och så

En film som ställer svara utan frågor.

Titel Gretas guide till galaxen

Regi Astrid Asberg

Medverkande GetaJane Pedersen matt Busher mf

Svensk distribution Folkets bio

Betyg C

Astrid Asberg film är en dokumentär om en ung kvinna i USA just Greta Pede4rsen och hennes liv. Det verket är filmade under 15 år och rent teknisk det är ett problem mest av allt för ljudet som är mest i dem första delar i filmen.  Vi lär känna Greta Pedersen år 200 när hon går på hight school och den tid i vilken på grund av ett plötslig döds fall den av fadern kastas hennes typisk amerikanska familjen i ett svårt situation med ett modern som håller mer eller mindre på att supa ihjäl sig. Greta har uppenbarligen nordisk ursprung (även i familjen laster med alkolism som är en a våra folk sjukdomar) och Astrid vars röst hörs hela tiden vill specificera vilken är den stora svårigheten att se känna en historia och ha huvudrolles innehaverska som ett slags spegel bild. Hollywood och det känns lite att det är den värld med vilken den annans alldagliga Greta dialogerna. Hon är verkligen mest under några faser verkligen glamorös när det gäller kläder och av det som hon berättar har hon en livsstil som skulle påminna stark om en Hollywood stjärnan under 1920 talet. Det är för mig en av dem tydligaste minnet med hela filmen hur pass omsorgsfull är Greta med att dels välja kläder och även att utrycka hennes livs vision. Det ären livmed sex and rock and roll och kanske en boiler i ett scenen med vad Astrid väljer att visa är det som inte är action inte är fester inte är att ha kul men snarare det mitt emellan under i vilken hon spelar inne musik , stunder i vilken hon arbetar för ett franskiska som har ett slags ekologisk odling. Det är en form att inte visa passionerna att bara antyda för dem att få huvud karaktärer att bekänna sig själv och mest av allt kunna även ge en klar bild av ett land i denna fall USA och av en situation. Det som är den enda aktion i denna film vart det händer mycket och ändå ingenting är när Greta och hennes syster maj Britt möts och diskutera kör bil och låter ett barn familj passera förbi en övergångs stället. Det är en mycket enkelt scen som uppenbarligen säger ingenting men bli avbrutet och filmens stora kvalitet är att vara så meditativ som möjlighet ett dimension som ses blanda annat i dem scener i vilken great deltar i ett rit av nativ american eller när hon baddar vid ett semester ort. Dem stora strömningar som finns alltid i 14 år ändringar både för det som gäller kommunikationer och inte minst politik är helt obefintliga och det som skulle kunna ha varit en lycklig slut är kanske början på någonting tragisk. Filmen utstrålar självfortroende för själva film kosten och det gör den för mig en extremt bra fint och inte minst intressant arbete som tyvärr fäller för det tekniska

Roberto Fogelberg Rota

En film som man måste bara se

Woody Allens bästa film efter Manhattan

Tittel: Café society

Regi: Woody Allen

Medverkande: Steven Cander, Sheryl Lee, Jeannie Berlin, Ken Stott, Corey Stoll,  Sari Lannic, Stephen Kunker, Jesse

Eisenberg, Anna Camp, Kristen Steward, Blake Lively,  Woody Allen (röst) m.fl.

Svensk distribution: Scanboox 

Betyg: A +++++

Många filmskapare har skrivit filmhistoria och fortsätter att göra det men bland dessa är Woody Allen en av dem som jag håller kärast. Nu är han över 70 år har lyckats presentera en av 

sina allra bästa filmer, i vilken han berättar själv, med en fantastisk berättarröst. Handlingen är allmängiltig. Ett par som möts älskar varandra, 

tappar bort varandra och möts igen. Allen med hjälp av en annan enorm artist, Vittorio Storaro, 

mästarnas mästare när det gäller fotografi, ger oss som gåva en film vars filmremsa är lika 

vacker, som en målning av Raffello sedd och filtrerad av en guldepok i filmens historia, 1930-talet. 

“Café society” är en film som handlar om “filmen” om detta underbara kalejdoskop och två städer,

som är platser, vilka vi känner till bäst i vårt medvetande  Hollywood och New York. I centrum av 

händelserna, som börjar under ett elegant stiligt party i en villa (en rationell 1930 tals villa inte helt olik

dem som vi har alltid sett på film) möter vi kärleksrivalen Phil, som har Steven Canders manliga 

medelålders charm. Karaktären är en stor filmproducent. 

Jag tycker att efter alla skriverier och moraliseringar, som har gjorts mot Woody Allen har han svarat på 

anklagelserna på det bästa sättet om att vara gubbsjuk genom att presentera denna företeelse. Vi får

aldrig lära känna Karen, Phils fru, ( Sheryl Lee) men vi känner honom rätt väl hans bryska humor den alltid direkta linjen och inte minst kärleken till hans familj. 

En familj, som lever i Brocklyn och naturligtvis är av judisk härkomst uppenbarligen från östeuropa och lagom dysfunktionell. Det ses tydligt i rollen av Phils syster Rose, som spelas med klass, charm och en lagon komisk inställning av den smala och nervösa Jeannie Berlin

Hennes roll är rolig och maken, Marty, är en oigenkännlig  Ken Stott annars mest känd för sina roller som skurk. 

Marty är en mycket stolt jude, som arbetar som juvelerare och anklagar Phil för att inte vara judisk, men istället 

är det systern Rose, som tycker att Phil inte är tillräckligt begåvad för att vara jude. Deras älsta son är den charmiga bjässen Ben, (Corey Stoll) som har valt “att arbeta”, som gangster. Här ses tydliga språr av många gangster filmer både från 1930-talet till Sergio Leones ”Once Upon the time in America”. Precis som Leone gör Allen ett lika bra mästerverk, men Allen fångar det som Frankrfurt skolan brukade definiera som tidsandan i en atmosfär av jazzmusik, kostymmode, få bilar och drömmen om livet i New York, vilket alltid är sett med vemodig nostalgi, som inte är helt olik den nostalgi, som man mötte i Federico Fellinis enorma ”Amarcord”.

Vi börjar känna familjen med den klassiska judiska kvinnan den frispråkiga Evelyn, systerdottern, som spelas mycket bra av Sari Lannic. Hon är lågom ingorant och gift med Leonard (Stephen Kunker) en

sympatisk vänster inriktad filosofi professor, som citerar en av många one liners när han citerar Sokrates enligt vilken livet måste ha stora emotioner, men livet är alldeles för svårt. Det är Evelyn som blir med all rätt rädd för en våldsam ganne som arbetar som väktare. Han är den person som orsakar tragedin när samhället slår tillbaka på Ben (Correy Stoll verkar ha hämtas från några av 1930-talets ganster filmer) som är den ”större” brodern en bjäsen och ligist, som förkroppsligar den amerikanska drömmen i detta fall gangstern. Just i dessa scener om hans bravader är klippningen av Alisa Lapselter mera snabb.

Men filmens riktiga ”lirare” är onekligen Bobby, som spelas mycket väl av Jesse

Eisenberg. Denna moderna skådeseplar archetyp trots att han är skägglös är en hipster. Mycket av hans roll, som den ihopsjunkna Mark Zuckenberg, har en del av andra ihopsjunkna unga intelektuella personer från Allens tidigare filmer.

Vi ser det i en av de roliga scenerna när han ensam och frusterade försöker att anlita en prostituerad. En Jean Harlow kopia med namnet Candy spelade mycket väl av Anna Camp. Han kastar tar ut henne men ger henne betalt. Sen börjar hans relaktion med Vonnie en roll i vilken Kristen Steward är lika bra som Eisenberg. Vonnie är självsäker och vacker som en krigslysten Snövitt. Hon är charmig i komediscenerna och är glamorös trots den sportsliga stilen. Scenerna vid stränderna är vackra och extremt intensiva precis som när de kommer ut från den momumentala China biografen. Fast hon kan inte stanna kvar, som denna tjej hon måste fortsätta vidare och blir precis som Joan Crawford i filmen ”Grand Hotel”. Vi ser att hon har likadan klädsel som Crawford hade där.

Även Bobby måste ta mer ansvar och gå vidare bli den målmedvetna affärsman, som Ben inte kunde bli. Vi ser hur han blivit rak elegant och puching på det rätta sättet när han möter Veronica en roll som spelas mycket bra av Blake Lively, som på alla sätt och vis är en bra konkurent till Vonnie.

New York är den del i vilken kärlekshistorien utvecklas naturligt, som också kan relatera till våra egna minnen, som vi upplevt dem. Ett annat sätt att kunna få dessa människor närmare oss, att få dem så nära vår samtid är användningen av telefoner. Det är helt normalt fast vi använder mobiler de använder sig av fasta telfoner. En film som det borde vara olagligt att inte se.

Roberto Fogelberg Rota

Toni en som sätter Europa på palts

Vad kan vi lära oss av våra barn

Titel: Min pappa Toni Erdmann

Regi: Maren Ade

Medverkande: Peter Simonischek, Sandra Hüller, Anna Maria Bergold, Lucy Russell, Hadewych Minis, Trystan Putter m.fl

Svensk distribution: Triart film 

Betyg: A

“Min pappaToni Erdman” är en riktigt bra tysk komedi delvis inspelad i Rumänien, som på ett mycket roligt och underhållande sätt säger mycket om dagens samhälle och inte minst om hur den moderna markasekonomin fungerar. Denna Toni Erdmann eller som han 

egentligen heter Winfried Conradi är en avdankad musiklärare. Vi möter honom först i Tyskland och vi ser hur absurt detta självgoda och ynkliga samhälle är. En bluff i vilket människorna endast är små kuggar. Winfried har en dotter, Ines, som vi möter under en familje middag. Om Winfried verkar vara en bjässe är det mycket på grund av Peter Simonischek kroppsbyggnad och utåtriktade gestaltning.

Ines gestaltas av Sandra Hüller. Hon är en smal sprättig nervös affärskvinna i 30 årsåldern, som är oförmögen att kunna relatera till någon. 

Det fotografi som presenteras av Patrick Orth och klippningen av Heike Parplies påminner starkt om den rumänska nya vågen även om filmen här är mer estetiserad och visar rikedomen utan smak, som dessa rika kapitalister besitter. Det blir påtagligt efter att Winfried  förödmjukats av dottern och hennes chef. Då bestämmer han sig för att hämnas. 

Han kommer att söka upp dottern när han får en familjesorg dvs när hans hund dör. Då helt oanmäld åker han till Bukarest konstrasternas stad. För att ställa till svars de finans

pampar som numera är Europas  verkliga ledare såsom den torftiga och på många sätt löjliga chefen som gift sig med den vulgära före detta prostituerade Tabea (Anna Maria Bergold).  Det är en ny bild, som man får av östereuropeiska kvinnor. Regissören lånar en del grepp från Balkan film, men även av den nya rumänska vågen mest när det gäller filmens estetik ett stramt men elegant fotografi med huvudsakligen långa tagningar mest i lägenheter alla lika opersonliga, som hotell rum. Det som är det stora problemet är relationen 

mellan Toni och Ines. Hans hämnd på Ines blir överdrivet grotesk.

Smaken av skämt bllir allt roligare när de ges inte enbart av Ines men även av hennes väninnor, som Steph (Lucy Russell) och Tatjana ( Hadewych Minis). Två helt absurda och självgoda medelålders kvinnor tydligt brittisk talande och Tim (Trystan Putter) en sjasig och irriterande försäljare som

försöker sig på att ha en romans med Ines, men stoppas av hennes helt osexuella personlighet även om denna scen nästa blir lik en form av porr. Den satiriska  tonen blir mer och mer påtaglig. En intressant film som borde ses.

Roberto Fogelberg Rota

Film , teatern och kvicket

Komedier som den här jag vill se fler av

Titel: Love and Friendship

Regi: Whit Stillman

Medverkande: Kate Beckinsale, Stephen Fry,Tom Bennett, Morfydd Clark, Jenn Murray,  Chloè Sevigny, Xavier Samuel, Lochlann O'Mearáin, Emma Greewell, Justin Edwards m.fl

Svensk distribution: Nonstop Entertainment

Betyg: A plus

Få filmer som jag sett på sistone har varit så underhållande som ”Love and Friendship”. Ofta har man i de oändliga Jane Austens filmatiseringar presenterat komiken vid sidan om, men här är den eleganta salongsintrigen komisk nästan farsartad.

I centrum av händelserna finns en ung kvinna vacker, stark, självsäker och spännande. Lady Susan Vernon spelas av Kate Beckinsale. Hennes koketteri, det frispråkiga sättet och inte minst det som vi skulle kunna definiera, som hennes intressanta humor gör henne skandallös. I början av filmen ser vi hur hon blir utkastad från ett gods var hon har förvridit huvud på två friare, en av dem var gift. Nu  blir hon tvungen att bo hos sina rika släktningar som bor på det medeltida slottsliknade godset, men extremt bekvämt och elegant. Handlingen utspelas sekel skiftet mellan 1700 och 1800 talet.

Vi ser att filmen är stilistisk uppbyggd liksom en hyllning till Stanley Kubricks mästerverk "Barry Lyndon" men även till andra av mästarens verk. Ackompanjerad av Beethovens musik, men friare och mer avslappnad och mest mer komisk. Det som är ett roligt stilistisk knep är att man försöker behålla bokens struktur med presentation av karaktärerna och ibland några delar av texterna, mest brev, som avslöjar olika hemligheter.

I sin egenskap av änka är hon fri från patriarkatet. Kritiken mot patriarkatet, ses i två manliga huvudpersoner. Hennes bästa väninnas make, den torftiga tyranniska nästan kung Ubu liknande mr Johnson i vars roll Stephen Fry är helt fantastisk, men även den dumma rent av enfaldiga Sir James, som spelas av Tom Bennett, med en blandning av Jerry Lewis bästa komikerstil och en Harlekin. Denna figur är ett bevis på det absurda i detta samhälle, som tillåter sådana personer styra eftersom de är killar. Någonting som en kvinna inte tillåts göra.

Här har vi leken och de intriger som lady Susan använder sig av, att montera det som intresserar henne mest, att dottern skall få det bästa partiet. Just relation mellan Susan, som är en av Kate Beckinsales fantastiska roller, och dottern Frederica är för mig mycket komplett, mångsidig och sevärd, eftersom man aldrig har skådad en så snäll och samtidigt elak mor. Hennes roller har någonting av en action vampyr, som Kate Beckinsale har spelat och gjort henne till en super stjärna en kvinna som slåss mot män på samma sätt som män gör. När hon talar med väninnan är hon alltid väl medveten om att pointera att hon är ung och hennes dotter måste få den bästa uppfostran. Dottern är exakt som modern men lite blekare och snällare, känsligare och mer tillbakadragen. Fast det som är starkt i rollen är att hon redan vet vad hon vill och kan även tänka sig att arbeta som guvernant.  Denna roll som görs av Morfydd Clark som i varje stund är teatralisk utan att vara mossig. Hon är perfekt i rollen från denna romantiska period. Vi får plötsligt veta att hon inte har kunnat trivas bra, eller fått tillräckligt näringsrik kost på den internatskola som hon gick på.

Modern är långt ifrån sympatisk mot dottern. Fast vi märker att trots all rädsla för synden, religion och misär är lady Susan riktigt orolig för dottern och tydligen vill hon bespara henne ett liv med smärta. Det är det stora kännetecknet som skiljer lady Susan från rollfigurer från samma tid och gör henne olik dessa exempelvis markisinnan de Meretuil (jag tänker mest på hur hon har porträtteras i Milos Formans underskattade filmatisering av Choderlos de Laclos "Farligt begär" med titeln "Valmont"). När lady Susan använder sig av sanningen blir det ofta en del av den. Den episod som är den mest dramatisk är den med breven, som låter oss förstå att kvinnorna kämpar mot varandra i detta fall mot lady Lucy, somär i Jenn Murray karikatyr liknande gestaltning är en stereotyp precis som Sir James (Tom Bennett).

Fotot som presenteras av Richard Van Oosterhout försöker inte enbart efterlikna den tidens måleri, men även modern tidnings estetik medan klippningen av Sophie Corra är viktig eftersom den liknar mycket den av Joseph Loselys "Don Giovanni". Man får samma men olika miljöer, gator och trädgårdar.

En roll som placerar denna klassiker närmare oss är onekligen den som gestaltas av Chloè Sevigny, Alicia Johnson en amerikanska som är mer eller mindre flyktning i England och mobbas av sin man. När det gäller männen finns det förutom de, som är mest av allt roliga även en helt meningslös form av objektifiering av männen. Denna är enbart till för att kunna betraktas, som till exempel Reginald DeCourcy roll gestaltad av Xavier Samuel, som är mycket bra i denna tama roll medan Lochlann O'Mearàin, i rollen som lord Manwaring är ännu mer begränsad. Den delen av släktingarna, som presenterar samhälle och dess värderingar, som Catherine DeCourcy Vernon (Emma Greenwell) är mycket bra i sitt förhållande till män, särskilt den intelligenta och sympatiska Vernon i vars roll Justin Edwards är mycket bra.

Det sätt på vilket Whit Stillman har regisserat är verkligen mycket god regi.

Roberto Fogelberg Rota

Margot Robbie feministisk krigare

Så pass sant I strukturer att det är skrämande

Titeln Suicidal Squot

Regi David Ayer

Medverkande Margot Robbie Joe Leto JoelmKideman

Svensk distribution 20 century Fox

Det finns filmer som man bara börjar att älska och onekligen för mig suicidel squot är en av dem. Historia handlingen är ganska banale en grupp på super brottslingar so skall med hjälp av en tuff militär vårt egen Joel Kidman som gör en mycket bra gestaltning och vad annat skulle man kunna vänta sig av en äktade söderkis under ledningen av den machiavelliska och extrem tufa amanda waller (som kan även skjuta hennes medarbetaren Viola Davis i vars jämförelse Merlene Strepp i rollen som Margaret Thatcher var en mesig dagis fröken skall försöka under en kväll att undvika att en gammal kraft den av den mörka och mäktiga enchters skall utplåna civilisationen i ett påhittad amerikanska stad. Allt detta sker under den tid efter Batman versus superman när stålmanen är död och Batman ensam kan inte komma till hjälp. Mera än äventyrer effekter den snygga fotografi för vilken ansvaraRoman Vasyanov och en möjligen lite frö snabbt klippningen av John Gilroy vad som gör filmen intressanta är karaktärerna hur deras historia bygges. När vi ser dem i början kan vi inte låt bli tt tycka synd om den exmepel vis om death shoot trots att han är en girig serier mördaren han har dels Will smith sympatiska ansikte och vi förstår att han har kanske tvingat till den roll av hans etniktet och han är verkligen en duktig och engagerade fadern. Han är bra mycket mer sympatisk humanare än Batman i vars roll ben afelch för mig belyser bara med ett känslan av arrogans och stalpet. Dem två karaktärer som är dem mest komiska i denna roll är onekligen den extremt skickliga australiensiska capitan Bomernag (en histrionisk nästan dobald Trump liknade Jai Courtney)och krokodil männen Kill willer 8Adewale Akinnuoye-Agbaje) som är enbart muskölas bövar. Annorlunda är den kille som i början vill inte slås men kommer att ha dem alla mäktigaste krafter diablo en Jay Hernandez som är full av tattieringar inte kännade inte helt olik men hans arakande skalen en mexikanska Halloween figure. Det katärer som är mindre utfröskat är onekligen den moderna kvinnliga samuraj katana spelade mycket väl av Karen Fukuharahar några av dem flaschback som bryter filmen struktur och för mig gör filmen till bra mer kraftig intressant och full av en psykologi som ofta inte förekommer i aktion drama. Den pyskologi ses tydligen i falg.flag är en super soldat inte någon mördaren men han låter sig lura av June more aliaasEnchantress vars roll Cara Delevingne gör det som vi förväntar oss även en timid akademiker I denna fall en arkeolog men även en häxa som presntera dem mörka krakfter förhård och även en natur som vi har allt för mycket glömd och fördmjuka. Det är inget tillfälle att hon kommer från Amazonas skogar den del som vi håller på förståra mest. Fast filmen mest betagande historia är den mellan Joker och Harley Quinn . den roll som spelas av jena Leto är annorlunda än den någon lunda sympatiska rollen som var ett stor framgång med jack Nicholsson i Tim Burton första Batman som kan ses som den första moderna super hjälte filmen eller den mörkes förste av hethe ledger  gallen skoningslös men charmig. Leto spelar en psykopat som är farligare galen och nästan lik i hans absoluta ondska dem karaktär som man möter i den elisabetanska teatern i ett skådespeleri som är överdriven kompromisslös inte helt olik den av Klaus Kinski. Harley Quinn eller som hon I själva verket heter är spelade med grace skicklighet av Margot Robins som gör I denna ligist som hare n baseboll klubba som tillhugg och skjutet med ett magnum 45 som Dirty Henry en människa som har föråt först av samhället även när hon är den snygga och prydliga psykolog som försöker att bota Joker förstår vi att det finns någonting som inte stämmer. Sen när hon förvandlas till kriminell bruden lapp dansaren och denna vila personlighet förstår vi att det är inte bara honom men vilja att vara alltid bäst alltid till lag som gör så att hon beter sig på dessa vis. Karaktärer är djup tragisk i den bemärkelsen att hon drömmer om ett borgligt liv med ett broker (som har samma ansikte som American Psyko)  fast detta är bara en fasad. I en värld vad alla talar strunt och kan bara hota hon är den enda som säger sanningar. Det finns mycket av Lolita fast hon kan slås och är den enda som kan planera med någorlunda typ av strategi och kan även lyckas med det. Hon skall göra allt för att vara till lags inklusive den espresso maskin som hon frågar som present för att ha en lite bättre liv i fängslen. Förmodligen hennes öde för mig att gilla så mycket denna film.

Roberto Fogelberg Rota

Bästa filmatiseringen

Onekligen året film hittils

Onekligen årets film hittills

Titel: Ben Hur

Regi: Timur Bekmambetov

Medverkande: Jack Huston, Tobby Kebbell, Ayelet Zurer, Sofia Black D´Elia, Nazarin Boniadi, Rodrigo Santoro m.fl.

Svensk distribution: SF

Betyg: A

Få filmer som jag har sett har varit så komplexa så tre dimensionella i den mening att vi känner starkt för karaktärerna. Vi kan nästan känna deras smärta och blir mer eller mindre en del av deras kamp. Romanen av Lew Wellace har filmatiseras fem gånger tidigare och alla versioner har haft stora framgångar. Jag tycker att denna nya film är den bästa eftersom den är lika mycket historien om Messala i vars roll Tobby Kebbell briljerar, och den av Judah Ben Hur i vars roll Jack Huston verkligen är mycket duktig.

Början av filmen är riktigt bra när vi ser två ynglingar i den berömda stridsvagns löpningen rida vid kullarna nära Matera, som föreställer Jerusalem. Denna fantastiska stad är med sin äldre arkitektur en skönhet, som är tidlös. Det är den rätta staden för att låta denna historia utvecklas i myriader av färger, som visar Oliver Wood yrkesskicklighet, som film fotograf. Bob Murawski lyckas visa med snabb användning av klippning ypperlig filmisk kvalitet. Timur Bekmambetov. en av dagens mästerregissörer. Hans sätt att regissera liknar mycket, det som gjordes av två riktiga tungviktaren i filmhistoria Serej Eisenstein men mest av allt Dziga Vertov som ansåg att kameran kunde skriva filmen. Timur Bekmambetov gör det samma fast med vår moderna digitala teknologi.

Under kapplöpning kommer Messala att rädda Judah Ben-Hur. Vi får lära känna hela hans familje. Alltifrån modern Naomi gestaltad av Ayelet Zureh, hon är ett mycket lämpligt val för rollen med sin aristokratiska skönhet. Beh-Hurs syster Tirzah i vars roll Sofia Black D´Elia visar sig vara ett glänsande val och Esther som har Nazarin Boniad harmoniska skönhet. Det är under ”en bakanal”, en högtid, som visar hur mycket det judiska kulturlivet varit påverkat av hellenismen. Messala, som är adopterade av Ben-Hurs familj. Vi vet inte varför han inte kan gifta sig med Tirzah men Ben-Hur kan inte gifta sig med Ester på grund av sin kungliga börd. Soldaterna bör följa familje traditionen men Ben Hur bryter mot den och Messala tar värvning i romerska armén.

Rytmen flyter mycket bra på ett snabbt sätt. Vi ser två världar den av Jerusalem som romarna styr med järnhandskar. Där Ben-Hur försöker leva med Ester och vara lycklig. Den andra världen med de tusen slagen mot germanerna, enorma afrikanska krigare och horder av persiska soldater. Under fälttågen möter Messala den som är filmen stora “bov” Pontius Pilatus spelade av Pilou Asbaek. Vi känner honom från hans roll, som Eugon Greyjoy i “Games of Throndes” även i ”Ben-Hur” kommer hans Donald Trump liknande arrogans fram. Hans skoningslösa agerande är intressant. Liksom alla romare i filmen är han alltid klädd i rustning och har nästan alltid på sig en mantel med pälskrage. Det är en metafor för karaktärens kyla och det hårda sätt på vilket Rom behandlade alla.

De scener, som för mig är rent fantastiska är dels sjöslaget, som vi ser ur gallernas perspektiv när Ben-Hur var slav där. Den andra scenen är kapplöpningen i den gigantiska arenan, som man har skapat i Jerusalem. Det är inte första gången som vi ser en sådan scen. Den är mycket lik ett gladiator spel och den känns som en kamp mellan aristokrater. Vi ser både våld och snabbhet.

De två andra stora rollerna är de av den afrikanska beduinen Ilderim i vars roll Morgan Freeman som vanligt är ett säkert kort. Han är en av Hollywoods Pater Nobilis. Jesus av Nasaret presenterar Rodrigo Santoro utan retorik och mest av allt utan att vara bombastisk samma jordnära enkla människa som en snickare kunde ha varit. Många av hans mirakler utgår helt enkelt från ett mer solidariskt samhälle. Slutet kan verkar lite för ”rosa” men denna optimism är kanske någonting som vi behöver.

Roberto Fogelberg Rota

En klassiker

Vicent D’Onofrio lyfter fram välgjord action filmen

Tittle The magifical seven

Regi  Antoine Fuqua

Medverkande Denzel Washington Etle haws, Vicent D’Onorfio

Svensk distribution SF

Betyg A

År 1956 Akira Kurosawa lyckades med att överföra det som man skulle kunna beteckna som western mytologi i en japansk feodal miljö och senare Hollywood tog denna historia och överförde det i John Sturges”dem sjuvågade liv” med i sitt maskineri med ett mycket fint arbete i det som vi skulle kunna definiera som en av historiens bästa filmer för deras synpunkter den frö ig konstnärlig helt kass ”the magnificent 7” som kanske var den sisat stora amerikanska western filmen innan denna genre gick total i glömskan för att återfödas på nytt idag. Filmer som ”The Alamo”  ”True grift” ”The revernat” och inte minst den danska ”Deth man” har visat att egnre kan fungera fortfrande och den är like intressant för dagens publik att se den idag. Trots att det finns några problem när det gäller historia filmen är riktig bra. Handlingen är enkelt en boven i vars jämförelse Joffrey baraton i games of Throndes är den helige Franciskus Bartholomew Bogue (i vars roll Peter Sarsgaard  för enkelt spårig) hare n guld gruvan som ligger nära en liten western stad. När stads invånaren samlas i kyrkan han kommer inne i den vanärar den härliga platsen skjuter några och gör så att den som är stadens  end personen med stake Emma Cullen mmer sig frö att hyra några desperado. Just denna roll är mycket övertygande och är en nyhet i denna grund historia som har gjorts flera gånger ären nytt fläck i ett roll som har skicklighet behag och grace och dem scener som hon spelar med Denzel Washington är Haley Bennett  mycket bra. Hon är till häften western flickan i Gioacchino Puccini Opera och till häften Jean D*Arc och det känns  som det kunde ha fungerat mycket bättre om dem hade fått mera utrymmet att utvecklas. Sen den händ historia frö Chinson Denzel Washingtons roll inte känns så rolig eller väl genomfört som den roll som borde vara lite like den av Toshior Mifune Josh Faradayoll Chris Platt är även han lite för enkelt lite för enklet. Visligen är han en rolig karaktär men han är även en karaktär som aldrig får utvecklas. Man skulle tycka samma av Vazquez men i vars roll är Manuel Garcia-Rulfo betydligt mer karismatisk och betydligt mer stark någonting som saknas helt och årligt I den roll som kunde ha blivit en av filmens kvaliteter Goodnight Robicheauxhar den rätta fisisken av en före detta sydstaten Ii Ethan Hawke  han känns lite för enkelt den av en soldat som jagas av demoner. Då anser jag att dem två ”stumma” roller är mycket bättre Billy Rock en mycket duktig ningja likade mördaren i avrs roll Byung-hun Lee är som alltid sympatisk smidig och akrobatisk och den goda indianen Red Harvests roll är Martin Sensmeier mycket bra val för kraft styrkan och inte minst den perfekta utseende. Dessa två karaktärer känns mycket på grund av dem använder sig av blank vapen åtminstone delvis som att komma från en annan epok. Fast vi får aldrig veta någonting om deras liv deras historier och vi får alltid tänka om det fast problemet är frö mig den användningen av klippningen som  gör vilken är vissligen utmärk men kanske lite för snabbt. Om jag jämför denna western med Quincy Tarantino ”The hatefull 8” denna var möjlighet för dem långa tagningar. Foto i ”the magnificent seven ” frö vilken ansvara Mauro Fiore t inte minst I att fånga landskamparna och visa scener är mäktiga inte att vara för överdrivna som I till exempel den indian kyrkogården eller i slut slaget. Den är spektakulär och icke så realistisk och jag fattar inte med tanke på hans resurser den onda Bartholomew Boguee med sig av tungt artilleri och bara en kulsprutan. Filmen skulle vara ingeting mera än en mycket god aktion film i western miljö om det vore inte för en enastående och ytterst underskattad skådespelaren Vincent D’Onofrio i rolen som den avdankade trapper Jack Horne . vi ser honom mörda två white tarsh och under filmen gång han växer och presentera ett tutan i galenskap när det gäller våld religiös fanatism men även en figur som kan bli den av en hjälte. Hans slut är som den av Boromir och han höjer filmen. En film som är intressant och måste ses på bio. Visligen är det bra för alla filmer men dessa landskapet och dessa fantastiska skottlossningar kommer bättre på sitt plats på en stor duk gärna på ett biograf med Mirax

Roberto Fogelberg Rota

Elisabeth Kinnear regera

En rolig bagatell

titel Ingrid

regi

visas på RAI

medverkande Elisabeth Kinnear, Neri marcore

betyg B

Camilleri är en känd författaren och med ett smak som är mycket italiensk han har beskrivit hur hans relation till kvinnor har varit och hur pass mycket dem kvinnor som han har mött under hans liv påminner i själva verket om teatern eller litterära figurerna. För en italiensk kvinnor kar det måste finnas en svenska som han möter när han börjar att närmar sig medelålder i Köpenhamn. Den miljöer av Danmark och Sverige känns inte så äktade men vi förstå att det

är frågan om en dröm en väl ordnade bibliotek som är full av intressanta böcker studenterna som är mycket uppmärksamma väl uppfostrade som arbetar för att finansiera studier en allmänt fredlig sätt och mest av allt Ingrid. Om .neri Marcorè. är en duktig skådespelaren som påminner mycket om den komik som presenteras av två genier ranco Franchi och mest Chicchio Ingrasia är Elisabeth Kinnear enastående som ingrid. Hon är snäll belevad och inte minst förlåtande men det finns en del och enbart ett sådan sto mångsidig och inte minst duktig eftersom hon visar en lite mörkare eller snarare mystisk sidan- för mig det är uppenbarligen att hon är en travesti på Alice i underlandet- och vi kan leka med tanke om den timida professor hade kommit i ett sådan historia. En rolig film

Roberto Fogelberg Rota

Den nya filmens Greta är italienska

Den värsta brottsligheten

Tittel Subura

Regi Stefano Sollima

Medverkande Pierfrancesco favino Claudio Amedoloa mFl

svensk distribution Edge entrataimant

betyg A minus

den italeisnka ganster filmen med undatag av serien Gomora har varit mest en maffia film och det som är så specielt med Subura som i själva verket det som är den huvudproblem som vi upptäcker u Subura är hur pass mycket en brutal rå brottslighet kan kunna styra och strälla i en av Euriópas stora demokrati. Subura är en historia som flätar ihop många handlingar från den stora historia av den abbikation av påven Benedictur XV och fallet av regering Berlusconi till den som är den lilla historia av dem personlighter som vi ser i denna mörka draanm. Atmosfären är tungt kvart apokalytisk och dels i dem texter som kommer under filmen gång men även från olika influenser om är inte enbart den av maffia eller ganster film men även av zombie film och av renordalta aktion.Paolo carnera med hans fotografi hjälpet till Solima att skapa en värld i vilken det finns mycket lite jus en ständigt regn som kan spola bort blodet som kommer även att låta allt den svåra smutsen komma ute. I centrum av denna film och kanske den karaktär som är nog filmens svagare Filippo magnelli en högre politiker som kan röra sig i maktens korrdorer är duktig att kunna intrigera och har en mycket seriös uppfattaning av sig själv . han lever i ett salgs kult av övermänniskan att istället än att åka tillbaka till fru  (Lidia Vitale den perfekta överklass damen ) och barn han vill gärna tillbringa hans tid med unga prostitierade och Sabrina mycket väl spelade av Giulia Gioletti den italeisnak kvinnan som man imaginera henne tar till honom. Vi ser hur dem förbreder en orgier och hur pass dålig det slutar. Då kan Filippo inte aggera inte göra någonting stänga sig och sätta sig i händerna av sabrina som tillkallar Spadino eller dolken bra spelade av Giacomo Ferrara. han är medlem i ett band av italeisnak zienaren och dem camora under huggaren som man har sett i Gomora är väl uppfostarde elver i schweziska privat skolor och han är den som är den mest väluppfostarde i familjen Anacetti. deras villa är det som är mest kisig och vulgär som man kan tänka sig och familjen överhuvud manfredi Anacetti är ingeting mera än en rå och våldsamt bjäsen som är en titan i odskan. Ofta dessa personlighter och vi kan enbart tänka Ramsely Bolton i Games of Throndes är om inte sympatiska raffinerade och charmiga istället manfredi är bara en arbetsmat och kapig ligist som i denna film som visar även hur pass provinciella visa miljöer är håller i skärk den strakas sebastiano som är spelad av Elio germnao. Denna unga män är en mycket bra exempel på den vulgaritet och den provincialismen av den italeisnka medlekalsset han följer hippster mode fast med ett italeisnak charm och arbete av party ixar döljer faktum att han är en halik. Vi ser tydligt under hans möte ed fadern även varför han har slutat som han har slutta. Fadern är under hans fasad av ett gentleman en savg idiot som till slut lyckas enbart att ställa sitt son i problemer som kommer att förstår hans liv. Den tredje polen i filmen är den av gansterna och vi har redan talat om den grå samuraj inte helt olika en affärs mna i vars roll den italienska skådespelaren som bättre än alla presntera bilden av den tuffa rommersk grabbe Claudio amendola. Denna roll och för mig det som tillåtes ha någon form av mänsklighterna i sceneran i vilken han samtaal med modern och i slutet när han blir mördade på ett yterst brutl sätt om inte synd kan vi tycka att det känns inte så bekvämt. Den andra polen av ganster är dem av dem diaboliska älskaren den lokla ganster nummer 8 en blandning av Tony montana och en nazi skins i vars roll alessandro Borghi är nästan lik Klaus Kindski och Viola som spelas mycket väl av Greta Scrano. Denna Boticelli likande skönhet med size cut har många influnser som den onda Sue (Yosihio mishikai).. i Akira Kurosva “Ran” eller gloria i Jon casavates “Gloria” och nära till hands “Luc berson “Nikita” fast det är hon som driver hela aktioner hela hämnd kommer på grund av detta allting faller. Rollen är dramtisk och vi förstå bland annat i sex scenerna att det som dem två vill uppnå är den livet som matas inne av MTV och många av sådana spetaklar . Det är en äktade passion. Denan roll lyfter fimen upp. Tyvärr är den inte en riktig mästerverk som Solima ACAB mycket på grund att den stora historia känns fel. Jean Hughes Adagele är inte övertygande och får adels för lite utrymmet i rollen som kardinalen berchet och det finns i hanlingen några luckor. Fast det ä en tätt interessant film som är mycket bättre än många amerikanska action filmer och är full värt biljekt priset.

Roberto Fogelberg Rota

Guld björnen

En liten stor mästerverk

Titel Bort om Lampedusa

Regi Gianfranco Riosi

Medverkande Samuele Pucillo dokumentör

Svensk distribution FolkesBio och Italienska kultur institutet

År 1945 med mycket få medle lyckades Roberto Rossellini att presentera ett mästerverk ”Rom öppet stad ” som lyckades att dels presentera en verklighet en tragedi den av kriget men även i fiktioners värld att de komponera det och nu mera än 70 år efter gör det som vi skulle kunna kalla som hans brn barn Gianfranco Rosi att göra sammamed en annan tragedi den av flyktingar som kommer till Europa via Nord Sfrika och hamnar i Italien. Om Rosellini hade vänt uppe och när med ett fotografi som inte enbart var realistisk men även full brutal och full av brott mot regel för att ta fiktion närmare till verkligheten Rosi respektera reglerna och använder sig med hjälp av klipparen Jacopo Quadri  regissören är mycket duktig när det gäller fotografi för att låta oss förstå den och beskriva den. Idéen var att följa ett lekaren Pietro Bartolo en sympatisk och solidarisk italienaren som gör sitt bästa för att hjälpa till dem som har problemen men kan inte bli van till det. Bartolo med hans enkla sätt hans livs glädje hans förflutna på olika båtar är även den person som samlar det västan i form av obduktioner och inte minst i dem bild som han spara på hans Mac bilder som liknar film frames. Det som är motpolen är Samuelel Pucillo en liten pigg 10 årig som inte kan engelska , leker med slangbellan och härjar omkring. Et finns ett slags livsglädje nyfikenhet mot omgivningen och väldet som lyfter fram ett form av lättare torn trots att Samuele förstår vad det händer. Samuele är en äktade filmisk karaktär eftersom han rö sig som en hjälte i en spaghetti western påminner om en liten version av Franco Franchi (kanske Italien mest produktiva komiker som tackade nej till en roll i Rosen namn) men även om många av dem blinda som ser bättre än andra. Samuele är inte blind men har ett ögat som ser betydligt sämre och måste hålla en bandaget på den goda ögat och det tillåter honom att se saker och ting längre fram att kunna förstå dem bättre och inte minst att kunna se hela verkligheten. Personer i Lampedusa har mycket liten kontakt med det som är flyttningar dem personer som interagera är den italienska flottan med deras moderna båtar super beväpnade i vilken män klädda med skyddsutrustning tar dem ombord. Vi ser flyttningar i des egenskap lyssnar på deras klagande och scener med dem nigerianer som improvisera en spiritual inte helt olik dem av dem som slavar hade i USA under 1700 till 1800 talet. Fast även det ser i ett konfekt som är den av poesi som lite i taget bli viktigare och viktigare strakare och mer och mer full av ett poetisk dimension. En mästerverk.

Robert Fogelberg Rota

En japanska i Rom

En av dem stora styrkor I den italienska filmen har varit den att kunna göra till sitt egen många skådespelaren och särskild skådespelerskor från andra länder och kulturerna. Vi kan lätt minnas sådana personer som Anita Ekberg men även en annan svenska som har varit särskilt aktiv i Italien ”jane Ålgren Idag en av dem stora namn både i filmen och tv är den japanska födda  Jun Ichikawa som har varit så vänligt att svara via Facebook på mina frågor

1)    Skulle du kunna presentera dig för ett svensk publik? S

Hejsan jag heter Jun Ichikawa och är född i japan men jag har levd i Italien sedan jag var 8 år.

2) Vilka är problemerna för ett japanska som håller på med skådespeleri i italin ? Ho jag började att skådesplera när jag var 13. Jag har haft med tid tur . 3) skulel du kuna berätta hur det vara att arbeta med den stora mästaren Ermano Olmi och den berömda skådespelaren nyligen avlid Burt Spenser

2)    Mitt erfarenhet med mästaren Ermano Olmi var minst sagt enastående.  På sätt och vis var den nästan mystisk och mycket lärorik. Tack vare honom har jag lärt mig hur jag skall stå framför en kameran och hur jag skall kunna aggera bvra. Genom hans regi har jagupptäck det som är kärnan i filmens amgi dvs grupp arbete. Bud Spenser var en enastående skådespelare och en extremt sympatisk och karismatisk person. Det var extremt rolig att tillbringar dagarmed honom och jag blev så road av dem många anekdoter från hans filmer och från hans flygg resor med sonen .Vi fick svårigheter i slutet av vårt produktion .på grund av ett storm som förstörde våra scen båtar som var 40 m i längd och 40 meter i höjd. Så armen var tvungen att bygga några liknade med stor ansträngning medan vi filmade. Jag kommer ihåg att det försatt bara att regnar och hela det tekniska teamet var tvungen att städa vatten som kom hela tiden på grund av översimningar som kom under inspelning gen  tack och lov vi lyckades att åstadkomma denna lilla konst juvel

3)     4) hur ser du ute den situation av den italienska film?  Jag tycket att den blir baar bättre och bättre med många fina och unga regissörer som arbetar på ett fantastisk sätt

4)     Har du påverkas av den japanska filmen ?

Mycket jag älskar arbets sättt som utgår från små rörelse fina bilder och inte minst med ett kunna berätta så mycket från vardagen.

5)    Vad tycker du om den svenska filmen?

Jag älskar Ingmar Bergman men även nyare filmen både lite mer ironiska som komedi av Herngren ”hundraårigen som hoppade ut från en fönster eller Daniel Alfredson ”låt den rätte koma inne” och Millenium filmerna

Roberto Fogelberg Rota

La Giapponese di Roma

Intervista Con Jun Ichikawa

Intervista a Jun Ichikawa

1)    puoi presentarti un po' per un pubblico svedese? Salve a tutti mi chiamo Jun Ichikawa sono un'attrice giapponese nata in Giappone ma in Italia da quando avevo 8 anni. 2) Quali sono i problemi per un'attrice giapponese in Italia? Ho iniziato a recitare a 13 anni e all'inizio ho avuto molte difficoltà perché non c'erano molti ruoli da orientale. Poi grazie ai primi lavori ho avuto la fortuna di vincere provini per ruoli non per forza orientali potendo spaziare su personaggi più corposi e interessanti. 3) Mi puoi racconatre della tua esperienza con Ermano Olmi e con Burt Spenser come ci sei arrivata e qualche difficoltà?

2)     L'esperienza con il grande Maestro Ermanno Olmi è stata incredibile. Quasi mistica oltre che molto educativa. Ho imparato grazie a lui come si sta in scena, davanti ad una macchina da presa. Ho scoperto l'importanza del lavoro di gruppo e della vera magia di fare cinema. Bud Spencer era un attore meraviglioso oltre che una persona di grande carismatico simpatia. Passare tutti i giorni con lui è stato davvero molto divertente allietata dai suoi mille racconti ed aneddoti sui film che aveva fatto oltre ai viaggi che faceva con suo figlio in aereo. Difficoltà ne abbiamo avute verso la fine della produzione. Purtroppo è arrivata una brutta tempesta che ci ha distrutto le navi di scena (40 m di lunghezza per 40 m di altezza ) per cui i militari hanno dovuto ricostruire il tutto con grande fatica mentre noi giravamo nei cover set costruiti apposta lì vicino. Mi ricordo che continuava a piovere per cui la regia e la troupe si impegnava a pulire dentro il set perché l'acqua entrava in continuazione. Per fortuna nonostante i problemi siamo riusciti a girare tutto e il grande Maestro a concludere questo piccolo grande gioiello d'arte. 4) come vedi la situazione attuale del cinema italiano Penso che la situazione stia sempre più migliorando. Ci sono bravissimi registi giovani e non che stanno proponendo al cinema mondiale ciò di cui l'Italia è veramente capace. Sono davvero onorata e mi sento fortunata di vivere in questo paese. 5) Sei sta influenzata da attrici giapponesi ? Amo il cinema giapponese, per la sua sensibilità, per l'attenzione dei piccoli dettagli, per la poesia costante delle parole non dette. 6) Cosa conosci del cinema svedese attuale? Amo il cinema di Bergman ma ammiro il cinema contemporaneo svedese sia ironico che drammatico. Ho apprezzato "il centenario che saltò dalla finestra e scomparve" di Herngren e i film di Alfredson come "Lasciami entrare" e "gli uomini che odiano le donne

Robert Fogelberg

The femele samuraj of the Italian Cinema

Interview with Jun Ichikawa

Interview with Jun Ichikawa One of the strength of the Italian movie has been to use several actors and actress from other culture. One of them is Jun Ichikawa she has answered at some of our question."

1)     Could you present yourself for a Swedish public?

Hello to everyone my name is Jun Ichikawa I’m a Japanese actress that live in Italy since I was 8 years old.

2)    What is the main difficult to be a Japanese actress in Italy?

I’m acting since I was 13 years old in the beginning it was quite difficult because there was not so many part that presented and ethical Asian but more part that had interesting and emotional complicate character.

3)    Could you tell something about your work with Ermanno Olmi and Burt Spencer in “Catando dietro i paraventi?

The experience with the great Maestro Ermanno Olmi has been without any doubt incredible. Sometimes it was quite near to a mystical one and without any doubt it was for me like a university course in cinema. It is thank to him that I learned, how to behave and to be in front of a film camera. , I learn the importance of a team work. Bud Spencer was a wonderful actor and a person with an extraordinary charisma and sympathy. To bring several days with him was really cool because he told me several anecdotes of his other film and the travel that he did as a pilot with his son. Unfortunately we had several problems on the end of the production the end of the production when we were stroked by a terrible tempest that totally destroy the ship that we had for the production (40 m length and 40 m high) so the military were forced to build some other cover set near us.  I remember well that it was always raining and the technical crew where oblige to clean over and over again the set from the weather even if there were a lot of problem we succeeded in shooting this really niece and beautiful art work.

4)    When you look at the situation of the Italian cinema right now what do you think about it?

Well I think it is going to be bather and bather there is some new young director that are going to give to our new cinema bather and bather work that will result in showing what the Italian can present for the world. I thin k is a big privilege to work in the Italian film industry

5)    Have you some favorite Japanese movie?

I love the entire Japanese cienma  and especially the work actor director. I love the attention for small detailers and the atmosphere in this movie.

6)    What do you know about the contemporary Swedish cinema?

I really like it and think is one of the best in Europe. I have like both the comedy that I have seen like Felix Herngren  “Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann ” and “Låt den rätt komma inne “ and mostly ”Milenium ”movie.

Robert Fogelberg Rota

Gravity

GRAVITY: La morte, la rinascita, la crescita, la vita. Il viaggio

Dopo aver rivisto il film “Gravity” per la quinta volta posso affermare che esso non si tratti di un film, ma di un' esperienza non solo visiva ma anche di vita e di un viaggio.

Partiamo dall’inizio, la protagonista è l’astronauta Ryan Stone (Sandra Bullock).

Per Ryan questa è la  prima missione nello spazio.

All’ improvviso, una pioggia di detriti causati dall’esplosione di un missile russo nello spazio farà  disperdere l’astronauta Ryan nello spazio più profondo dando inizio ad un viaggio non solo fisico ma anche interiore.

Analizziamo per un secondo il personaggio di Ryan, un personaggio con un passato ed una vita triste (ad esempio la morte della propria figlia), un personaggio troppo attaccato al proprio passato, che non le permette di guardare avanti  nè le lascia alcun motivo per cui vivere.

Andando avanti dovrà usare tutte le sue forze per affrontare lo spazio più profondo e tornare sulla terra.

Analizziamo adesso un’altra scena.

 Ryan è a bordo dell’astronave Soyuz dopo aver tentato di tornare sulla Terra senza riuscirci, perde ogni speranza e decide di lasciarsi morire spegnendo tutti i boccaporti per l’ossigeno, ma all’improvviso una figura(l'astronauta kovalschi,George Cloney) le dice di non mollare e continuare a vivere.

Da questo punto, la Ryan che conoscevamo è morta e da lì n’è nata una nuova che ha superato le tragedie che il passato le ha dato ed è pronta per andare oltre, rinascendo appunto e affrontando i pericoli che lo spazio ha da offrire percorrendo, un viaggio che la porterà dalla stazione spaziale internazionale alla Terra.

Questo viaggio non lo percorre solo Ryan ma anche noi, poichè Quaron riesce a farci sentire dentro l’opera.

Possiamo essere una personaggio fuori dal film o la protagonista stessa.

La stessa Ryan possiamo essere noi, che nella nostra vita ci troviamo spesso ad affrontare eventi difficili .

Detto questo, considero Gravity non un film di fantascienza che parla solamente dei limiti dell'uomo, ma prevalentemente un film di formazione incentrato  sulla rinascita e la crescita di un essere umano che potrebbe incarnare uno qualsiasi fra noi.

Gravity rappresenta il grande viggio che è la vita con le sue difficoltà.

Non ho parlato del personagio di Cloney perchè mi sono voluto concentrare solo sulla protagonista.

Infine Gravity non va visto come film  ma co come esperienza che farà evolvere non solo il personaggio ma anche lo spettatore.

Lorenzo montingelli

Strak verk i still med Strange Days

Emma Roberts och Dave Franco är magiska

Titten nerve

Regi

Medverkande EmmaRoberts dave FrancoJuliette Lewis

Svensk distribution Nordisk film

Betyg A

Få filmer som jag har sett har varit så uppfostrande och även skoningslösa som Nerve. Vilken har många viktiga punkter dels estetiska men även etiska. Början är den av eb log inne på någons dator i denna fall av en rätt söt tjtj som heter vens Delobio och vi ser på hennes desktop har hon bilden av en ung kille och den av modern Nancy. Vi får sen möta via skype hennes bästa väninna Syndey . Om Venus är raffinerade blond utan bröst en timid shönket är Sindeyi Emily Meade total annorlunda. Smal men kurvig brun röd hår stora läppar. Det är vanligt att använda sig av dem social media och här har vi den genialiska inslag av dem två regissörer henry Joost och Ariel Schulman att låta oss förstå att filmens intrig skulle även kunna vara strak betydelsefull för oss alla och intrigen även om det verkar överdriven skulle kunna intressera oss alla. Sindey är en lite kandis i ett lek nerv och hon går lite för långt när hon cherleder i en amerikansk fotboll skolan låter kissas den populäraste killen i skolan Guerro i vars roll Eric D'Alessandro är extremt bra presenterade.  Vi kan även förstå att den på många sätt och viss broder liknade frö venus Tomy (Miles Heizer  själva verket förälskadei Sindey. Denna skämt blir början av många andra bizara äventyrer när venus eller Vee gör som Alice i underlandet när hon kommer inne i lekte och möter hennes motspelaren Ian eller som han i själva verket heter Dave Franco. Denna unga män som påminner stark om Tom Criuse i Mission Impossible är modig rolig och det kan inte finnas en bättre presentation av en kärlens relation som när han först läser Virginia Wolf ”To the lighthouse2 och sen när vid en esclusiv kläder affär med den vackra Arielle Vandenberg r som expedit i den escusiva  en kläder och vee ändrar frisyr. Detta är alltid i en pendling mellan det komiska och den tragiska   Just denna expedit som tillhör den vita medelklasset och Liv spelade av den asiatiska Kimiko Glenn och den afro amerikanska hacker Kwwen (Samira Wiley kanske överdrive vackra för rollen men jag anser att den vardagliga sättet på vilken dem är fotograferade av Michael Simmonds är för mig mycket bra eftersom det är en sätt att skapa interesse även för tittaren och förstå att dem är som en mot pol ett grekisk kör till hela vårt film som blir mer och mer lik en grekisk tragedi. Fast alltid med en klippning för vilken ansvara Madeleine Gavin som är intressant för den egenskap att vara inne I action filmen. Böven eller den fallna gesatlt av den klassiska rebellen spelas mycket väl av den späckade och över teatraliskaTy i vars roll Machine Gun Kelly är minst sagt enastående . Vi ser honom göra först några dumhter som köra ett skateboard bakom en polis bil men sen vi serhur leket blir mer och mer farlig och i den dyskopiska slut scener ser vi riskerna i den direkta demokrati som i själva verket visar någonting så hemsk som en gladiator spel. Machine Gun Kellyt verkar en lite bror till mad max i Tom hardey gestalt eller en mindre rå version av Krugan den oförglömliga skurken i den första hightlander filmen för regi av Russell Mulcahy men sen han får förklara och vi förstå hans drama. Filmen är en kärleks historia men även en morality paly över risken att förändas till en blind massa i vilken vi kan dölja oss och visa våra sämsta instinkter. Den dialogera med andra dystopier om dagens samhället och det finns en titel som är nära till hands som Kathryn Bigelow Strange Days och den som är venus mamma som kan inte slippa den förflutna är hon alltid sig lik och fantastisk Julliette Lewis. Det finns även en av filmes historien för mig roligaste skämt. Se bara på ”the nerve ” och gör det med så många vänner som helst

Roberto Fogelber

Frears regissera falsk

Långt ifrån lysande

Titel Florence Foster Jenkins

Regi Stephens Frears

Medverkade Hug grnat, Meryl Streep simon halberg

Svesnk distribution SF

Betyg C

Tyvärr åär filmen .. en ganska tam sådan och den fantastiska historia av Florence Foster Jenkins en excentrisk amerikanska  societé dam som trots at thin var lika tomdöv som en val försökte på sig en sångar karriär. Filmen som utspelas under 1944 när med många uppoffringar r USA var på väg att vina andra världs kriget för minnet till den franska Marguerite som är tyvärr ett bättre film eftersom den är mer skoningslös sarkastisk medan Frears ger till den tragiska historia som är kanske den viktigaste poängen för att förstår varför Florence Foster Jenkin gör som hon gör möjligen hennes sjukdom syfilis och hennes rädslans för knivar förklaras inte och det är inte för den faktum att man kan påstå att huvud skådespelerskan är inte bra när hon heter Meryl Streep han är brilliant rolig men vi känner även så tragisk för henne när en av dem överdrivna  bovar Earl Wilson(Christian McKay )som är vanligtvis en kritiker har krossat henne med en artikel. Jag känner att  Meryl Streep  kunde ge mycket mera till rollen visa sig både starkare och göra mycket mera. Det finns starka scener men den drunknar. Klippningen för vilken ansvara Valerio Bonelli är utmärk eftersom den ger rytm och även i många fall åtgärda den fotografi som gör av Danny Cohen som är tyvärr platt visligen vackert med Tv mässig och verkar försöka att återskapa charmen I flera stycken noir filmen fast på ett Tv mesig sätt som onekligen rör hemma under 1980-talet. Den livs kompanjon som är en helt sympatisk figur den teatern människan md definitiv stora maneren och en stor del av teatern maneren är v i vars roll Hugh Grant är inte en lämpligt val. Han visar stora talanger i dnas men när han brytters näre av några unga personer som lyssnar på Florence Foster Jenkins skivan och han försöker att ta det ifrån dem är det långt ifrån en slags överraskning. Han är för fjantig själv god och vi kan inte förstå varför v trots hans stora engagemang i henne eller Kathleen v i vars roll vårt egen Rebecka Ferguson briljerar älskar honom. Vid sidan av Merly Streep är hon onekligen filmens belåtenhet hon är stark passionerade intressant när det gäller den roll av ”fallna ” kvinnan och hon är mera like Florence än St Cliar eftersom hon är glad och försöker att vara glad  när det gäller den vilda efter festen. Tyvärr hennes andra älskare augustis Coben är David Mills gestalt en parodi och mera av en figurer precis som sjömännen , marines och senila Société dämmer.  Den karaktär som kommer från den ytterst grå skala av män är onekligen pianisten Cosmé McMoon I vars roll v känns Simon Helberg  ett lämpligt val. för den försatt han kan verkligen spela och det svåra Saint genes är lagom ynklig i förhållande till dem andra pianister mot vilken han skvallar men sen han växer i empati och sympati och vi förstår att hans kärlek för musiken är lika stor som Florence. Det ses tydligt i minst två scener i slutet och när Florence kommer och diskar för honom och han ger i present till henne en melodi. Även hans accepterade av hans sexualitet är för mig viktig eftersom det visar att han är den enda med vilken hon kan tala som en normal människan . Det är för mig ytterst egendomlig att den regissör som i hans banbrytande Min sköna tvättomat visade enkönade samlag i en manistream  film och i ”farlig begär” visade en brutal kvinnor misshandle är så förtegen. Filmen är för mig lite för rosa och det ses även tydligt i den roll som görs av en översaklning som är lite Mae West och lite Lara Tunner den kurviga Anges Strak i vars roll Nina arianda känns lite som den kammarjungfru i den klassiska teatern. Först hysterisk emot Florence och sen hennes stora supporter.. Hon känns som en handlig syster till dem brittiska burlesk sångerskor så bra spelade i Freras  senaste bra filmen Mrs. Henderson presenterar Sen som italienaren och passionerade förälskande i opera känner jag mig djup förolämpade av den parodi av dirigenten Artiro Toscanini som görs av John Kavanagh . denne är en för mig under allt kritik i sitt torftiga humor som påminner om dem porträtter av mexikaner i 1950-talet amerikansk tv reklam eller om judar i nazityskland filmer. Jag kan förstå att Frears hatar opera och italienaren men här går han adels för långt fram. Men ni skall se filmen och bygga er en egen uppfattning och hyr gärna Marguerite.

Robert Fogelberg Rota